Uppvuxen i ...
– Oj, jättemycket!
Det är Angelica Rubertsons spontana svar på frågan om vad uppväxtstaden Motala har betytt för henne.
– Det är liksom där mina sinnen har präglats! När jag pratar om "hem" så är det alltid Motala även om det är länge sedan jag flyttade hemifrån. Men jag åker hem varje gång jag åker till pappa. Mamma gick bort för snart tre år sedan.
Rubertson har en syster i Borensberg och umgås fortfarande med vänner från uppväxttiden.
Hon är dock född i Uppsala. När familjen flyttade till Motala var hon sex år och skulle fylla sju.
Det var i Motala som Angelica Rubertson en gång började spela teater.
– Vi hade haft "elevens val" i skolan och då var Kenneth Algstrand där och höll i det. Han skulle starta en ungdomsgrupp genom ABF:och när jag var 12 år började jag i det som då hette tonårsgruppen.
Hon framhåller vad hon anser "var mest fantastiskt", nämligen att Motala Folkets Hus byggdes.
– Där fick vi husera!
Förutom teater spelade hon fotboll i Borens IK och basket i W72 samt red, först på Solsätter och sedan på Stall Sättran.
Motala Folkets Park var också ett ställe där man höll till, bland annat var där ungdomsdanser.
Angelica Rubertson och hennes kompisar brukade fika på kaféet i Folkets Hus.
– Jag kommer inte ihåg vad jag åt men att jag drack rabarbersaft vet jag! (skratt)
I början av tonåren samlades man ofta utanför ett visst gatukök.
– Det fanns ett flipperspel där inne. Inte för att jag hängde där jämt men det var ofta mötesplatsen och man drog vidare.
När hon bytte gymnasielinje flyttade hon till Linköping. Teatern var hennes liv då säger hon och hon påpekar att hon både före och efter perioden som medverkande i den svenska tv-serien Rederiet spelade teater
Det var 1992-1994 samt 1998 som Angelica Rubertson spelade rollfiguren Sofie Sjögren i Rederiet som sändes i 10 år.
Hon beskriver tiden med tv-serien som fantastisk och som att arbeta i en teaterensemble fast med kameraförutsättningar.
Med serien kom kändisskapet.
– Jag tyckte att det var jättejobbigt! Det var så märkligt att från en dag till en annan så vände sig folk om på gatan. Men de flesta är så respektfulla och snälla, så då är det ok.
Det händer fortfarande att hon blir igenkänd.
Egentligen har det dock varit teatern som Angelica Rubertson velat satsa på och hon tycker fortfarande att det "så roligt" att spela teater.
Ett extra speciellt ögonblick i teaterkarriären för henne var då hon var recitatör vid en fullsatt föreställning i Maria Magdalena kyrka i Stockholm där hennes dotter och en vän till dottern var med som ljusänglar.
– Jag öppnade alltihop, det är ett sådant där sorl i kyrkan och när de har tänt ljuset och jag står där så blir det knäpptyst. När jag börjar berätta så känner jag hur hela kyrkan och jag andas tillsammans.
Numera ägnar sig Angelica Rubertson mycket åt keramik och skulle i november ha ställt ut i Gamla Stan i Stockholm, en utställning som även innehåller fotografier av hennes väninna Borensbergsfotografen och -skribenten Mia Karlsvärd. Den ställdes in på grund av pandemin och de hoppas nu att den kan bli av i november i år.
Rubertson arbetar också som kock i Hammarby Sjöstad. Laga mat är något som hon alltid har älskat att göra.
När det gäller uppväxtorten så gjorde hon ett kort besök i Motala i somras för att hälsa på sin pappa. De träffades på en uteservering.
– Innan dess hade vi inte sett varandra sedan januari förra året.