Uppvuxen i ...
Hon är född i Risinge församling (nu Finspångs församling) men växte upp här.
– Jag hade en väldigt bra uppväxt i Motala! Vi var fyra syskon och en mamma och pappa som jag tyckte hemskt mycket om.
Pappan var läkare.
– Han var en underbar människa och väldigt omsorgstagande både när det gällde djur och människor.
Musikintresset och "kärleken till teatern" fick hon från mamman. Helena Kallenbäck säger att arvet hemifrån, dels det kulturella och dels att hjälpa, har format alla syskonen väldigt mycket.
Skådespeleriet började i en teatergrupp här.
– Där spelade jag "Bernardas hus". Det var min första recension och den skrevs i Motala Tidning.
Helena Kallenbäck flyttade från stan när hon skulle gå i flickskolan i Linköping. Hon gick sedan på Borgarskolans teaterlinje i Stockholm.
Skådespelare har hon alltid velat bli.
– Men i Motala fanns det ju ingen teater så att jag skulle kunna tro att jag skulle kunna bli skådespelerska, det var nog ganska vågat. Men min mamma trodde väldigt mycket på mig och det gjorde att jag så småningom kom in på Scenskolan i Malmö.
När det gäller Motala tänker Helena Kallenbäck särskilt på "sina tanter", väninnor till hennes mamma.
– Man sa ju "tant" på den tiden. De här som fanns omkring mig hela tiden, jag var så tacksam mot dem för det var en så trevlig gemenskap. Jag har tänkt på de här tanterna genom mitt liv, jag fick väldigt mycket av dem, väldigt mycket trevnad liksom.
Hon beskriver sin barndom i den lilla småstaden som väldigt trygg.
På lördagarna brukade Helena Kallenbäck dansa i Varamobaden med sina vänner.
– Man gick ju nästan en mil, men det var ju ingen som skjutsade, det fanns ju inte det.
Tillfrågad om hon besöker Motala ofta och om sina kopplingar hit idag svarar hon:
– Det vi har kvar är mammas och pappas grav och vi syskon åker en gång per år och ser till graven. Och så åker vi till Vadstena där pappa också var läkare.
På grund av corona kunde de inte resa förra året.
– Men vi ska göra det i sommar igen! Och Motala har jag alltid en längtan till!
Hon säger att hon har en enda dröm kvar i livet: att spela Gullbergs "Förklädd Gud" i Motala eller Vadstena.
Vad gäller framträdanden här har hon läst i Motala kyrka och hon vill minnas att hon varit på turnéer som nått staden.
Som höjdpunkter i karriären nämner Helena Kallenbäck Norenpjäser i Norrköping och en mycket framgångsrik uppsättning av "Linje Lusta" i Stockholm.
– Och så är det de här tv-serierna som jag har tyckt om.
Varje julafton kan man se henne på SVT i filmen "Kan du vissla Johanna ?" Det var nästan det sista hon gjorde innan hon gifte sig och i väldigt stor utsträckning lämnade teatern.
Nu skådespelar hon igen.
– Jag har fått flera förfrågningar och har varit på väg att filma flera gånger om, men nu har ju corona ställt till det för oss alla.
Helena Kallenbäck bor i Skåne och säger att hon innan corona var ganska aktiv i kyrkan, bland annat läste hon "väldigt mycket dikter".
Hon har haft hästar.och har en gammal häst kvar. Läsning har varit ett annat intresse och hon har varit mycket utomlands.
Hon är utan tvekan nöjd med sitt liv hittills.
– Om jag skulle dö imorgon så skulle jag säga att jag är väldigt tacksam för det liv jag har levt. Och det har att göra med mina rötter i Motala, med mina föräldrar och de värderingar vi fick med oss. Och känslan av att vara sedd och älskad.
Uppväxtstaden bär hon med sig.
– Ja, Motala finns alltid i mitt hjärta! Alltid!