Göran Rosenberg gör ett uppehåll i Motala

Att skildra helvetet, gestalta varandet och smärtan i det obeskrivliga. Hur förklara det som är bortom tanke och förnuft. Den värld som världens ögon inte såg. Där människor hölls vid liv för att dö.

Auschwitz var detta helvete. Auschwitz var död. Livet i lägren var endast i det ögonblick som just var. Utanför det var intet.

Den människa som överlevt infernot är inte fri. Vid liv, men inte fri. Vägen bort från koncentrationslägret är lång.

Det är den vandringen bort från Auschwitz som Göran Rosenbergs bok " Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz" tar avstamp i.

Rosenberg far och mor var två av dem som överlevde. Två unga människor som mot alla odds ännu levde och återförenades. Ett mirakel bara det.

Göran Rosenberg tilldelades 2012 års Augustpris för bästa skönlitterära bok. Den har nu sålt i smått otroliga 90 000 ex i Sverige.

– Väldigt överraskande. Ja, chockartat faktiskt. Jag hade inte förväntat mig att den skulle få en så stor läsekrets. Det gläder mig naturligtvis enormt, säger han.

Boken kommer nu att ges ut i Tyskland, Danmark, Finland, Holland och Polen, senare i år även i både USA och Storbritannien. Den är översatt till tio språk.

Göran Rosenberg beskriver, försöker förstå, faderns och moderns vandring in i Sverige och framtiden. Södertälje blir familjens fasta punkt. De får arbete bostad, bildar familj. Får en son som döps till Göran. Ett rejält svenskt namn. Ett namn av det nya landet. Inte föräldrarnas kanske, men sonens. Det är genom hans ögon vi ser.

– Jag blir ledsen när man talar om boken som en historia om ett självmord. Det är det inte. Min far orkade ganska länge. I min berättelse finns mycket ljus, glädje och hopp. Att vara en människa. Vad är en människa? Vilka är vi och varför? Det är det jag skriver om, säger han.

Det är också nu och här som frågan dyker upp. Nu när de är i trygghet, när livet erbjuder ljus. Varför lever jag när så många dog?

– Jag tror att så gott som alla som överlevt Förintelsen bär på denna skuld. Man måste förstå... Hela familjer och släkter raderades ut. Mamma, pappa, bror, faster, mormor, farfar dödades. Kamrater, flickvänner, skolkamrater... varför dog de men inte jag? Att leva med den smärtan... det är ofattbart, säger Göran Rosenberg.

Hans bok är också en berättelse om den tid som då var. Han citerar ur lokaltidningens artiklar om "tygjudar" och "tattare". Folk att se upp med. Skumraskfigurer.

– Det är förvånande att sådana här skriverier pågår så länge. 1946 kan man ännu läsa sådant i tidningen. Det är intressant att antisemitism och/eller rädslan för judar frodades i Sverige under den här tiden. En tid då det knappast fanns en enda jude i landet, säger han.

Vi talar om vad som är så lockande i den totalitära tanken. Trots all upplysning. Trots böcker sådana som hans egen. Trots att nazismen och hela dess idévärld slutade i sammanbrott, död och ett Europa i ruiner. Vad är det som får människor att i dag, åter, höja armen och vråla Heil?

– Jag vet inte, det finns många förklaringar men inget svar. Att kollektivt mytologisera det främmande kanske. De tar mitt jobb. De, de, de – allt är deras fel. Enkla lösningar lätta att torgföra, men jag har inget svar, säger Göran Rosenberg.

Det är ett formidabelt segertåg Rosenberg nu är ute på. En mastodontturné runt om i Sverige med fullsatta lokaler och rop efter mer.

– Ja, säger han och skrattar. Det är otroligt. Att möta mina läsare. Det ger ytterligare en dimension till det här. Människor som efteråt kommer fram och berättar hur boken berört . Som tackar. Jag är otroligt glad och stolt över det .

Göran Rosenberg talar på biblioteket i Motala tisdag 22/1 Kl. 18.30