Redan som liten drömde hon om skådespelaryrket och hon lyfter fram en nu bortgången person i Motala som särskilt viktig för henne:
– Ann-May Söderström på IOGT-NTO var ju den som drog in mig i den drömmen så att säga.
Ewa Munther berättar om sin pappas syn på teaterdrömmarna.
– Han klappade mig på huvudet och sa att "det där går över". Han tyckte däremot om att jag jobbade som vikarierande biträde på Birgittas sjukhus.
Hennes mamma fick henne dock att lyssna på radioteatern och se på tv-teatern.
I 14 års-åldern medverkade Ewa Munther i en uppsättning av "Han, hon och månen" på Stadshotellet i Motala. Ann-May Söderström spelade också i pjäsen och hennes son var klasskamrat med Munther.
– Hon frågade mig om jag inte ville vara med och starta en teatergrupp på Varvsgatan. Så då började jag spela amatörteater med ett gäng där.
De kom till final i flera teaterfestivaler berättar hon.
Under sin ungdomstid jobbade hon på nöjesstället Gillet i Varamon, "nästan bodde där".
– Tages och alla andra berömda band spelade där. Och då sålde jag läsk.
Ewa Munther var jättemallig för det eftersom det innebar att hon umgicks med banden.
I Varamon höll ungdomar till även på somrarna, bland annat på Lindgården.
– Jag bodde i Motala Verkstad och jag kommer ihåg att jag ibland gick till Varamon när jag inte hade någon cykel.
Hon vistades också mycket i Borenshult. Som ung hjälpte hon till med att veva slussarna där.
– Jag hade en fantastisk uppväxt! Lugnt och fint, våld och sådant fanns inte i min värld.
Så småningom blev det flytt för teaterlinjen på Marieborgs Folkhögskola följt av Scenskolan i Stockholm.
Vad gäller höjdpunkter ur skådespelarkarriären säger hon först att den stora händelsen var när hon kom in på Scenskolan.
Hon nämner även att hon sedan arbetade på Norrbottensteatern.
– Det var en fantastisk tid och sedan var jag med och startade Folkteatern i Gävle.
Det sista stora som Ewa Munther gjorde som skådespelare var revyn "Tingel Tangel" med Povel Ramel, Hans Alfredson och Margaretha Krook.
– Det peakade väl alltihop på något sätt.
Hennes religiösa bana kan sägas ha börjat tidigt.
– Jag gick till kyrkan första gången själv när jag var fyra år. Det var några tanter som stod utanför Lillkyrkan och väntade på gudstjänsten och då gick jag med dem in.
Detta gjorde att hennes mamma satte henne i söndagsskola. Ewa Munther hade dessutom en djupt troende farmor som tog med henne till olika trossamfund.
– Hon betydde jättemycket för mig, där grundades väl alltihop.
Själv gjorde Munther som hon säger slut med Gud som 20-åring.
– Men Gud gjorde inte slut med mig! Jag fick ge mig till slut, jag är envis men Gud är envisare.
Hon blev präst som 49-åring och arbetar nu i Högalids församling i Stockholm.
Ewa Munther är anställd som projektledare för en utomhuskyrka och en helande trädgård som de bygger men är frilans som präst och då gör hon bara det hon tycker är roligt.
Skådespelar gör hon också. Hon repeterar nu en pjäs om profeten Jona och det händer att hon är med i film och tv.
Med andra ord håller hon två karriärer levande.
– Jag vet inte vad jag ska göra om jag inte får jobba!
Hon menar att båda yrkena är ganska stimulerande och dessutom kreativa. Prästyrket är dock lite jobbigare med tanke på alla samtal och all sorg och oro.
Ewa Munther besöker Motala ett par gånger om året, bland annat för att besöka sin 95-åriga mamma.