Temat personer valdes för att det är bra för säkerheten (svårt att förfalska), lätt att associera till och följer traditionen.
Andra teman som Riksbanksfullmäktige diskuterade var kultur/världsarv, Nobelprisen, svensk natur och framstående personer inom vetenskap.
Nuvarande sedelserien är från 1980-talet och innehåller en blandning av kungar, konstnärer och vetenskapsmän.
Nu bestämde sig Riksbanksfullmäktige för enbart kulturpersonligheter i kombination med natur. Det ska finnas "en historisk distans" till personerna, de ska huvudsakligen ha verkat under senare delen av 1900-talet, de ska ha folklig förankring och gärna internationellt anseende.
Så har Riksbanken tänkt.
Är det ett bra val?
Andra alternativ är ju fullt möjliga och i stort sett lika bra.
Visst kan man ha en blandning, som på våra nuvarande sedlar, men ett genomgående tema med person-natur är trevligare. Svenskarna är ett naturälskande folk, nu kommer det med på ett fiffigt sätt. Astrid Lindgren får småländsk natur på sin sedel, Evert Taube bohusländsk på sin.
Att personerna ska ha verkat i modern tid och kännas förankrade hos oss som lever nu sympatiserar jag med. Samtidigt som de måste vara döda, eller som Leif Pagrotsky, vice ordförande i riksbanksfullmäktige, sa i går: "Man ska inte kunna betala med sig själv."
Och äntligen får vi jämställdhet på sedlarna, tre kvinnor och tre män. Det ger ett extra C i betyget.
Visst kommer vi att sakna Selma och Linné., två giganter. Och varför är inte Jussi Björling, Ingrid Bergman, Tage Danielsson eller Vilhelm Moberg med? Eller om man haft en annan inriktning: Kungar, den heliga Birgitta, Fröding, Strindberg, Nobel, Bellman, Raoul Wallenberg...
Men ett val är ett val. Sex namn är sex namn. Många måste bort.
Och ni ser, när man tittar längre bakåt blir det genast svårare med varannan damernas.
Jag tycker att urvalet är bra. De här personerna är fortfarande levande i vårt medvetande och de håller en enastående klass. Det känns roligt att få dem på sedlarna, riktiga personer som går att greppa, vars verk man förstår och kan ta del av.
Huvudtemat kulturpersonligheter, då, är det rimligt?
Ja, det tycker jag. Zlatan och Ingemar Stenmark lever, så sport går bort. Döda sporthjältars verk lever heller inte lika länge som konstnärers. Politiker är svåra att enas kring. Kungar likaså, det räcker bra med den nuvarande på mynten. Vetenskap och uppfinningar, ja, det gillar jag. Men ska vi ta de riktigt stora namnen hamnar vi långt bak i tiden.
Så vår tids nyligen verksamma hjältar att enas om bör hämtas ut kultursfären? Ja, det tror jag stämmer med tidsandan.
ÅSA CHRISTOFFERSSON