"I mitt dagjobb är jag anbudsspecialist, så jag skriver texter i främst offentliga upphandlingar. Där har jag verkligen nytta av att jag gillar att skriva, och min kreativitet. Och sedan har jag min hobby med mina böcker", säger Sonja.
Sonja Rundgren slår sig ned vid stammisbordet på Väderstad centralkonditori. Hon har hittat sin alldeles egna favoritplats i ett hörn på övervåningen, och det är här vi ska prata om livet, hur kärleken tog henne till Östergötland och den nya feelgoodboken som släpps i februari.
– Det känns lite pirrigt. Tänk om ingen känner något när de läser? När man gjort allt man kan, både själv och förlaget, så vill man att Ann-Marie ska få landa väl hos läsarna, säger Sonja och syftar på huvudkaraktären i boken.
Sonja har tidigare släppt fyra barnböcker om Alfred Upptäckaren och Nobelprisade upptäckter, men har skrivit på andra typer av manus redan innan och efter det. Faktum är att hon egentligen hade siktet inställt på att skriva deckare innan boken om Ann-Marie, "Allt som betyder något", kom till.
– Jag hade tidigare skickat ett feelgoodmanus till en lektör som sa att hon älskade början och tyckte att jag skulle fundera på hur jag skulle gå vidare. Men jag orkade aldrig riktigt ta tag i det där manuset. Och sedan skrev jag färdigt en deckare och skickade till henne.
Men lektören tyckte att hon skulle gå tillbaka till det där tidigare manuset, att hon skulle vattna den blomma hon redan sett fanns där. Sonja blev nästan lite sur, och en ny bokidé började gro.
– Här har jag skrivit manus och så tycker du att jag ska gå tillbaka till något gammalt. Där tänkte jag att jag skulle skriva något om döden. Sedan vad det blir för genre, det visste jag inte.
Det var så boken om Ann-Marie, en kvinna i trettioårsåldern som får beskedet att hon har ett dåligt hjärta och förmodligen bara en kort tid kvar att leva, tog form. Till en början gick boken under arbetsnamnet "Döden".
– "Döden" blev den här boken om Ann-Marie, som egentligen handlar om livet. Att om man får reda på att man inte har så mycket tid kvar, vad vill man? Och är man den man vill vara?
Sonjas senaste barnbok kom ut i augusti förra året. Idén till bokserien kom en dag när hon körde bil. "Jag lyssnade på radio. Där pratade de om årets Nobelprisade upptäckt. Det tyckte jag var jättespännande, så då åkte jag hem och skulle återberätta det för min sambo. Då kände jag att det kanske skulle kunna bli en barnbok", säger hon.
Sonja är utbildad ekonom och arbetar som försäljningssupport på Samhall. Skriver gör hon på kvällar och helger. Författardrömmen är inte något som hängt med som en självklarhet genom livet, men hon har alltid haft skrivandet i sig.
– Men jag har alltid haft lätt för att skriva. Om det är rapporter, eller tjänsteskrivelser eller uppsatser i skolan. Ordet för mig kommer väldigt lätt. Men jag är inte en av dem som alltid har drömt om att bli författare, utan det bara kom.
Litteraturintresset tackar hon sin syster, Tina för. Hon har alltid varit en riktig bokmal, och det var hon bidrog till att Sonja fick upp ögonen för böckernas värld.
– Min tidigaste serie, som min syster även köpte till mig varje år när jag fyllde år, var Bert-böckerna. Så jag brukar säga att mitt litteraturintresse började med Bert, säger Sonja med ett skratt och fortsätter:
– Jag har kvar de böckerna än idag. Jag känner bara tack, tack Tina, för att du öppnade upp den här världen för mig.
Just nu känner Sonja att hon är nöjd med att både ha sitt dagjobb och att skriva vid sidan av. "Jag behöver omväxlingen. Jag har så härliga kollegor och det jag gör känns meningsfullt. Varje dag försöker vi skapa jobb för personer som inte hade kommit in på någon arbetsmarknad annars. Att leva sin dröm är nog även att känna att man gör något meningsfullt", säger hon.
Med rötter i Västergötland, i trakterna kring Skaraborg, kan man fråga sig hur Sonja hamnade just här i Mjölby. Svaret på den frågan: en lantbrukare från Östgötaslätten.
– Vi träffades på nätet och det tog tre månader innan jag svarade på hans meddelande. Jag är så glad att jag svarade. Det är ödet. Allt är perfekt, han är perfekt.
Sonja sa upp sig från sitt dåvarande jobb och flyttade ut till lugnet på landet. Innan hon träffade sambon hade hon ett mer yrkesmässigt fokus i livet, något man blir drillad till redan på högskolan, menar hon.
– Jag gick från ett VD-jobb till inget jobb. Jag satt där hemma ute på landet och sökte jobb. Det var verkligen ett tillfälle att få fundera på vem jag är och vart jag vill. Var det värt att offra all min framtida karriär för kärleken? Det var verkligen ett stort skifte i livet. Då började jag skriva lite mer på allvar också.
Den här tiden gav Sonja både rymd och tid att tänka och känna efter. Hon beskriver sig själv som en person som ofta har den här typen av existentiella tankar. Hon känner även att sambon har inspirerat henne i synen på livet.
– Att komma från den här karriärsvärlden till min sambo som är lantbrukare, skitar ner sig och kommer in och känner att han har världens bästa jobb. Det är en sådan monumental skillnad från de här banksnubbarna i den andra världen, förklarar Sonja och fortsätter:
– Han lever sin dröm. Han sitter här, klockan är 14 och han dricker sitt kaffe och solen skiner. Då kände jag att jag också vill leva min dröm. Och tillsammans har vi byggt upp den här möjligheten att leva våra drömmar. Man får anpassa lite det oviktiga i livet, det materiella, för att man ska kunna göra det som är viktigt.
Visst blev Sonja själv lite känslomässigt påverkad under arbetets gång. Historien och Ann-Marie är tänkt att beröra, och när redaktören läste upp delar av boken för henne i slutet av arbetet med manuset kändes det lite extra. "Då kände jag återigen det där “Kom igen, Ann-Marie" och att det var så fint skrivet. Då blev jag rörd faktiskt", säger hon.
Idag bor de på gården strax söder om Mjölby med sina två barn, 1,5 och 4,5 år gamla. Sonja känner att hon behövde den där omstarten som flytten innebar för att finna stigen som ledde till hennes drömliv.
– Det krävdes det här uppehållet i livet. Jag vill vara en förebild för våra barn i det också. Att man måste leva sitt egna liv, göra det man brinner för. Att våga köra på, så får man se var det landar.
Sonja menar att det är man själv som är huvudpersonen i ens eget liv och att man är sin egen motor när det kommer till att ta sig dit man vill. Här återkopplar hon även till huvudpersonen i nya boken.
– Tiden bara går, och plötsligt är man i mitten av livet. I Ann-Maries fall får hon det här beskedet och försöker supa bort det. Men så landar hon i att okej, det här är förutsättningarna, hur vill jag avsluta resan? Vi vet ju aldrig... De flesta vet ju inte när det ska ta slut, så jag tänker att vi måste börja leva idag.
Boken "Allt som betyder något" utspelar sig i Mjölby, men Sonja har valt att måla upp en fiktiv bild av staden. "Jag kände att jag inte ville vara så exakt med platser, bostadsområdet de bor i är till exempel helt fiktivt", säger hon.