Jag brukar faktiskt följa melodifestivalen, frivilligt, och har gjort så i många år. "Det är något man måste göra, för annars kan man inte vara medborgare i det här samhället", som Johanna Koljonen uttryckte det när hon gästade Linköping i fredags.
För inte så länge sedan var det till och med hyfsat attraktivt för svenska artister att medverka i programmet.
2007 lyckades mina gamla idoler i Lustans Lakejer få med en låt. I samband med det intervjuade jag sångaren Johan Kinde.
"Som det är nu med Melodifestivalen, med alla deltävlingar, så tar den sådan enorm plats att om man inte är med syns man inte", sade han.
Lustans Lakejer åkte givetvis ut på stört. Samma sak med Anna Järvinen och Jay-Jay Johanson. Men det var kul att de var med.
Årets startfält måste vara det blekaste sedan deltävlingarna infördes. Var tog alla de annorlunda bidragen vägen? Vi fick inga hårdrockare, ingen rockabilly, ingen låt av demonproducenten Red One och ingen Björn Ranelid. Bara typiska mello-artister. Ja, och så Hasse "Kvinnaböske" Andersson. Vi har här alltså en nationell angelägenhet, något svenska folket måste se på, men som de flesta artister med självbevarelsedrift undviker.
Men Måns Zelmerlöws låt var bra. Kan vi inte bara hoppa över resten av tramset och skicka honom direkt till finalen i Wien?