Jag känner mig urgammal, äldre än Yoda, när jag ser andra deltävlingen.
Följaktligen uppskattar jag inledningen. Långklänning och steppdans, det är underhållning i min smak.
Men Peter Settmans ryggslut, varför behövde vi se det? Jag vet att Christer Björkman medvetet har rekryterat Samir & Viktor för att Mello ska nå ut till alla deras Instagram-följare, några hundratusen tonårsflickor. Kanske Settman-sketchen var ett försök att nå ett annat stort och viktigt publiksegment: pojkar i femårsåldern.
Ja, jag är så gammal och tråkig att jag hickar till när Samir & Viktor sjunger att "vi ska ta en groupie i kväll". Hallå, hallå, hallå, vet ni vad ordet groupie betydde så sent som på 1900-talet? Oj, oj oj, så många gamla hårdrockare och turnérävar som måste ha fått fel associationer av den frasen.
Nå, när Marie Bergman och Sanne Salomonsen dök upp kände jag mig i alla fall inte äldst längre. Och när Magnus Carlsson klev på scenen fick vi höra en riktig låt, med tonartshöjning och allt. Att det var han och light-gotiska Mariette som gick till final kändes helt rätt.
Men när jag vaknar på söndag morgon är det en annan refräng som jag nynnar ofrivilligt på, och det är förstås "Groupie". Ja, ja, den fick mig åtminstone att glömma Dollystyle.
Fredrik Kylberg vikarierar som nöjesredaktör. fredrik.kylberg@corren.se.