Heltonshöjningen
Den vanligaste och enklaste höjningen, som antingen brukar göras fullständigt pang-på-rödbetan när sista refrängen drar igång, eller genomföras lite mer maskerad genom att höja sista tonen i sticket. Heter man Carola kan man med fördel lägger på en liten överlappande wailing i själva höjningsögonblicket.
https://www.youtube.com/watch?v=wKooxLYpjH0
Halvtonshöjningen
En höjning som av tekniska skäl kräver en liten förannonsering för att det inte ska låta tokigt. Oftast löses detta med en extra takt efter sticket eller näst sista refrängen där det så kallade dominantackord höjs ett halvt. Ett tydligt exempel är klassiska superhiten "Högt över havet" från 1987.
https://www.youtube.com/watch?v=MwUSllekbb0
Omstarten
En enkel men effektiv variant, som än så länge inte är överanvänd. Tricket är att låta lyssnarna tro att allt är som vanligt genom att börja sista refrängen i samma tonart som de tidigare, men så plötsligt stanna upp redan efter första takten och börja om en hel eller halvton upp! En föregångare var Anna Book med sin "Ge inte upp det finns en morgondag", men det mest kända exemplet är förstås Carolas "Fångad av en stormvind".
https://www.youtube.com/watch?v=_S3YFhlEakg
Finesshöjningen
"Finess" är förstås en definitionsfråga, det är ju inga Sting-låtar som tävlar i Mello. Men den klassiskt skolade Fredrik Kempe har gjort ett par snygga försök. I Måns Zelmerlöws"Cara Mia" låter han till exempel vers och refräng konsekvent ha en halvtons skillnad i tonart. Annika Herlitz Disney-ballad "Ett andetag" använde sig av samma trick 2015.
Och The Arks "The worrying kind" slänger in höjningen i gitarrsolot, vilket så klart är en snygg finess.
https://www.youtube.com/watch?v=MOl-0aRHnxM
Rekordförsöket
För vissa är tonartshöjningar lite som lösgodis: har man väl börjat är det svårt att sluta. Linda Bengtzings "Alla flickor" har till exempel två höjningar. Peter Jöback far omkring som en sockerstinn fluga mellan tonarterna i sin "Hollow" från 2010, men det största rekordet står förstås kvartetten Edin-Ådahl för med sina sammanlagt fyra höjningar i 1990 års vinnarlåt "Som en vind", där de gudfruktiga brödraparen klättrade från G-dur till C-dur på sina knappa tre minuter. Tjusigt!
https://www.youtube.com/watch?v=4rXl3Y1h8to
I kväll
För tonartshöjningsfetischisten är vår nutid en besvikelse. Östgötska hemmahoppet Samir Badrans "Bada nakna" aviserar med all tydlighet en höjning inför sista refrängen, men fortsätter överraskande i samma tonart. Kanske för att sångarna redan pressar sitt tonartsomfång till det yttersta. Finaste tonartshöjningen står i stället SaRaHa med sin svängiga "Kizunguzungu".
Antitonartstrenden är så klart ingen slump. Senare års mest framgångsrika Mellorökare har kört i samma tonart från start till slutpose. Det gick ju till exempel bra för både "Euphoria" och "Heroes" . . .