Loreen: Jag är som Zlatan

Det har talats om det som en "comeback": att Loreen återvänder till Melodifestivalen efter sex år samtidigt som det är elva år sedan hon vann med "Euphoria". Eftersom hon framträder allra sist och favorittippas redan innan låten har hunnit spelas i tv blir förväntningarna enorma.

– Det känns okej, det är en positiv typ av förväntan. Jag är ganska hård med att inte låta det påverka min kreativitet. Mitt mål är att se till att det blir så fett som det bara går, av kärlek till mig själv och till dem som tittar.

Hon beskriver ett hektiskt schema inför Melodifestivalen, där hon går upp tidigt varje morgon och ligger i hårdträning inför det som komma skall.

– Jag är lite som Zlatan, det ska vara blod, svett och tårar. Det är inte alltid kul att gå upp halv sex på morgonen. Jag har ändrat min kost, eftersom jag jag ser kroppen som ett verktyg att förmedla vad jag vill säga. I'm killing myself!

TT: Är det du själv som har bestämt att du måste gå upp klockan halv sex?

– Ja. Jag måste göra det för att jag vet hur jag vill att det ska se ut längre fram. Det kan vara smärtsamt nu, men resultatet kommer att vara en glädje för mig. Alla hatar förändring, men universum är uppbyggt på det viset att man måste förändra något för att åstadkomma resultat.

Loreen växlar snabbt mellan skratt och allvar – lika lätt som mellan svenska och engelska. I början av intervjun förklarar hon att hon är "lätt hyper", något som alltid händer när hon befinner sig i skivbolaget Universals korridorer.

– Jag blir som ett litet barn så fort jag kommer hit. Folk tänker nog "åh nej, inte hon igen!". Haha!

"En kärlekslåt"

Förra gången Loreen medverkade i Melodifestivalen, 2017, åkte låten "Statements" ut i Andra chansen. Nu vill hon inte sia om hur det ska gå, men beskriver "Tattoo" som en låt som i princip har hennes namn inpräntat i sitt dna.

– Det är en kärlekslåt. Jag sjunger alltid kärlekslåtar. Det är också en anspelning på mitt marockanska påbrå, där kvinnorna tatuerar sig genom att hacka in färgen i huden. Min mormor hade tatueringar hela vägen under bröstet, på benen och hakan, säger hon.

Under intervjun med TT smyger dörren till det lilla grupprummet oförklarligt upp och Loreen skojar om att det är hennes mormor som kommer för att hälsa på.

Att Loreen har en "flummig" framtoning är något hon själv är medveten om.

– Vissa ser mig som en udda fågel, men jag tror att vi alla är udda fåglar på ett eller annat sätt. Jag går på min magkänsla och det kan göra en skraj. Att gå sin egen väg triggar i gång en känsla av utanförskap som jag förstår att många har svårt att vara i. Jag kan förstå att man känner "jag pallar inte" – och så gör man som alla andra.

TT: Upplever du att folk har fördomar om dig?

– Jag tror att alla har olika åsikter om mig. Det finns vissa sociala koder, jag kan dem men jag bryr mig inte om dem. Jag kan vara väldigt fysisk, jag kan stoppa folk på gatan och säger vad jag känner i stunden. Alla får väl tycka vad de vill, jag är inte Putin som bestämmer att alla måste tycka om mig, haha!

Litar på varandra

Låtskrivarna bakom "Tattoo" är bland andra Peter Boström och Thomas G:son som skrev "Euphoria". Enligt Loreen har låten en "flowy" energi och snabbare tempo än en ballad.

– De säger att de skrev den till mig, det är ganska uppenbart att det är en Loreen-låt. Det finns inte så många låtskrivare i dag som skriver för stora röster. Thomas och Max Martin är bland få som kan skriva Adele-låtar. När man är i studion så blir ungdomarna ibland livrädda när man kör i gång en Whitney Houston-aktig refräng.

Vid det här laget litar hon och låtskrivarna så pass mycket på varandra att hon har en viss kreativ frihet när det kommer till det färdiga resultatet.

– Thomas kan mig nu, han frågar inte ens varför saker ska läggas till eller tas bort. Så var det med sirenen i "Euphoria". Alla undrade varför den skulle vara där, men den neutraliserar rummet, det är som en gong-gong. Jag går ofta in helt tyst när jag spelar live så att det blir lite obekvämt. Det bygger upp ett fokus hos publiken.