Riks studio ligger i en gammal verkstadslokal i Bromma.
Riks huserar i en gammal maskinverkstad i Bromma. Den hyrs ut av ett norskt riskkapitalbolag i väntan på att flygplatsen någon gång ska läggas ner så att tomten blir attraktiv för nya bostäder. Men nu inrymmer fastigheten Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning på det övre planet och Riks redaktion på bottenvåningen.
– Det började med att ingen ville samarbeta med eller jobba för partiet, så man fick bygga upp en kapacitet “in-house” för att kunna trycka affischer och blad åt partiet, säger Dick Erixon utgivare för både Riks och SD:s tidning Samtiden.
En novembermorgon för sex år sedan vaknade svenskarna upp till nyheten att republikanen Donald Trump oväntat segrat i det amerikanska presidentvalet. Det blev uppenbart hur oförberedda de stora svenska tv- och radiokanalerna och tidningarna var inför den enorma politiska förändring som skett under bara en natt. I flera år hade svenska journalister haft svårt att greppa och analysera den framväxande nationalismen och högerpopulismen och dess perspektiv saknades alltjämt i analyser, paneler och tv-soffor.
Donald Trump segrade i presidentvalet den 8 november 2016.
Donald Trumps väljare fick se sin kandidat segra i det amerikanska presidentvalet 2016.
Det påminde mycket om hur det litterära landskapet ritades om med ett pennstreck när Svenska Akademiens dåvarande ständiga sekreterare Sara Danius tillkännagav att rockpoeten Bob Dylan tilldelats Nobelpriset i litteratur samma år. Vem ska vi ringa upp och intervjua? Vem kan förstå det här? Redaktionerna stod rådvilla.
Sara Danius tillkännager att Bob Dylan tilldelats Nobelpriset i litteratur 2016.
Rockpoeten Bob Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur 2016.
Men plötsligt satt Dick Erixon där i SVT:s morgonprogram med sin kännetecknande fluga. Han hade då inte setts till i medierna på ett tag, men många av oss kände igen honom som en stridbar debattör för Svensk Näringslivs marknadsliberala tankesmedja Timbro i början av 2000-talet. Nu var det han som i egenskap av Samtidens chefredaktör sansat och analytiskt kunde förklara den stora förskjutning som var på gång i folkopinionen i hela västvärlden, medan både nyhetsankare och politiska journalister hade svårt att hålla känslorna tillbaka.
Är det viktigt att Sverigedemokraterna har lyckats etablera en egen intelligentia som kan föra debatten och inifrån förklara den nya konservativa och nationalistiska rörelsen?
– Ja, det har saknats i många år och den intellektuella nivån i den svenska offentliga debatten har generellt sett varit dalande länge. Jag var tidigt ute med att blogga om politik och ofta landade jag nära Sverigedemokraterna i mina uppfattningar och analyser. Då blev jag anklagad för att vara rasist och så vidare och jag kunde inte med det tramset. Det handlade aldrig om en saklig debatt kring hur vi skulle kunna hantera samhällsproblemen som invandringen medför, säger Dick Erixon.
Dick Erixon 2002, då hade han lämnat Centerpartiet, men var fortfarande verksam vid den marknadsliberala tankesmedjan Timbro.
Han är utbildad ekonom och var under 20 år aktiv medlem i Centerpartiet. Under 1990-talet var Dick Erixon verksam som utredare vid Näringslivets Medieinstitut, redaktör och skribent på Timbro samt ledarskribent på Finanstidningen. Han ogillade att Centerpartiet blev stödparti åt Socialdemokraterna och i valet 1998 utmanade han den dåvarande partiledaren Olof Johansson om förstaplatsen på riksdagslistan, men lyckades inte och lämnade därefter partiet.
– Jag var med i Centern redan på Thorbjörn Fälldins tid och det som drog mig till partiet var dess “småfolkskonservatism”, tanken om att värna den lilla och vanliga människan i Sverige. Jag har alltid trott på att bygga ett starkt socialt skyddsnät som medborgarna kan falla tillbaka på, men att i övrigt värna fritt företagande och att uppmuntra människors egna initiativ och frihet.
– Centerpartiet går det inte att känna igen sig i längre, de internationella forskarna i CHES har visat att det är det partiet i västvärlden som förflyttat sig mest under de senaste tio åren på deras så kallade GAL-TAN-skala, bort från traditionella och lantliga värderingar mot storstadsliberalism, bort från småfolket till storstadsväljarna. Så har det inte gått så bra heller, Centerpartiet har förlorat landsbygden och hur de ska kunna vinna tillbaka den genom att fortsätta satsa på unga kvinnor i storstäderna förstår inte jag.
Ett av de inslag Dick Erixon själv leder är "Tidningskrönikan", där han går igenom och kommenterar vad svenska nyhetstidningar skriver om.
Dick Erixon blev tillfrågad om han ville bli chefredaktör för Samtiden 2015 och vartefter fick han också uppdraget att vara med och bygga upp Sverigedemokraternas egen tv-kanal Riks som sänds via Youtube på nätet.
Vad är egentligen Riks?
– På Youtube står det att vi ägnar oss åt “konservativ nyhetsförmedling”, det är kort formulerat, men det beskriver bra vad det är vi gör. Sedan har vi olika typer av program för det inom kanalen.
Tucker Carlson är en populär programledare och politisk kommentator på den amerikanska konservativa tv-kanalen Fox News.
Produktionsmässigt är förebilden TV 4 som skattas ha det bästa tv-fotot i Sverige, men framför allt har man rest till USA för att titta på hur olika medier där arbetar. En viktig inspiration är den konservativa kabelkanalen Fox News som funnits sedan 1996 och når omkring 87 miljoner amerikaner.
– De lyckas också med ganska små medel få stor effekt, exempelvis genom den populäre kommentatorn Tucker Carlsons program.
Är det något motsvarande Fox News ni vill bli framöver?
– Ja, men det är mycket som ska fungera och falla på plats. Nu får vi in lite annonspengar från Youtube, men i övrigt finansieras allt av partiet, på sikt skulle vi vilja få fler finansiärer så att vi kan växa och bli mer oberoende.
Riks drog i gång för två år sedan. Kanalen når i dag 1,2 miljoner tittare i månaden och inför valet i september växte skaran.
Bedömer du att ni påverkade opinionen och valresultatet?
– Ja, jag hoppas det i alla fall. Totalt har vi nu fem miljoner visningar i månaden, så många återkommer också för att de tycker om det vi gör.
Kommunalrådet Christopher Jarnvall (SD) var tidigare programledare på Riks.
Inne i den ruffiga verkstadsbyggnaden är det nyrenoverat, här finns en typisk redaktion med datorer, tv-skärmar och whiteboards, ett “greenroom” för redaktionsmöten och mottagande av gäster, ett sminkrum och ett par rejäla studior för att spela in de dagliga inslagen och ett annat med en kuliss som påminner om en svensk sommarstugeidyll där de nu vilande programmet “Samtal med samhället” ska spelas in framöver. Tidigare leddes det av ingen mindre är Norrköpings Sverigedemokratiske kommunalråd Christopher Jarnvall, men han har slutat sedan han blev heltidspolitiker.
– Vi försöker att inte ha så många politiker som programledare, men stigmat kring SD gör det lite svårare med rekryteringen.
Nu arbetar sju redaktionsmedlemmar framför kameran och syns i olika typer av program och inslag. Riks sänder “Morgongänget” där händelser ur nyhetsflödet analyseras och gäster bjuds in och intervjuas av de tre programledarna. För dagen diskuteras att en minderårig flicka blivit våldtagen i en Stockholmsförort, partiledardebatten i SVT mellan Socialdemokraternas Magdalena Andersson och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson, frågan om det är rimligt att kvinnliga gymnasielever ska behöva täcka sig om de går på studiebesök till en moské och om lämpligheten i att dragqueens som Lady Busty (“Fru Storbarm”) och Miss Shameless (“Fröken Skamlös”) läser sagor för förskolebarn.
Andra program på Riks är exempelvis“Riksronden” där olika samhällsföreteelser och politiska skeenden undersöks på djupet eller Dick Erixons kulturinslag där han recenserar böcker. De olika programledarna gör också krönikor där de tycker till om olika saker och kanalen har nu till och med ett relationsprogram som ur ett konservativt perspektiv försöker reda ut samtidens förhållande mellan kvinnor och män.
Något som är uppenbart när man ser på Riks är könsfördelningen och rollerna mellan programledarna. Ni har många unga kvinnor och så män i övre medelåldern. Det påminner lite om hur det var på TV 4 förr, finns det en tanke bakom det?
– Nej, det gör det inte. Det har bara fallit sig så eftersom det är svårt att hitta programledare.
Bakom kameran arbetar flera personer med att skapa Riks inslag.
De finns tre fast anställda som sköter produktionen bakom kameran och därutöver en del konsulter och tillfälliga kontrakt.
– Det svåra för oss är att värva dem som syns i bild, för när du väl har tagit steget och börjat arbeta för oss finns det ingen väg tillbaka, du blir märkt av resten av mediesverige. Samtidigt är det inga problem i dag med att hitta unga medarbetare som vill hjälpa oss att filma och redigera, de bryr sig inte på samma sätt som de äldre.
Är det svårt för er att få människor att ställa upp i intervjuer eller som gäster?
– Ja, det kan det vara, men ofta säger de inte rätt ut att de inte vill vara med utan hittar på något svepskäl för att de är rädda för att förknippas med oss.
Det händer att Riks publicerar olika egna nyhetsinslag och till och med granskningar. Ett sådant exempel är när kanalen var först med att avslöja hur somaliska föreningar fuskade med så kallade läxhjälpspengar, redan ett år före Expressens stora granskning och kanalen fick också erkännande för det.
Kommer ni att starta en egen nyhetsredaktion vartefter?
– Ja, det vill vi, men det är svårt och dyrt. Den redaktionen måste i så fall också vara skild från vårt andra arbete för att den ska kunna få trovärdighet.
Att Riks ägs av Sverigedemokraterna tycker inte Dick Erixon är problematiskt och han påpekar att partipress har en lång tradition i vårt land. I sändningarna kan man ofta notera en tydlig lojalitet mot partiet, men samtidigt har det kommit fler kritiska inlägg nu när SD blivit ett stödparti åt den borgerliga regeringen, inte minst rörande svekdebatten om bränslepriserna.
– Partiet lägger sig inte i vad vi gör redaktionellt, om det inte verkligen är något riktigt stort av strategisk betydelse, men det gör alla medieägare. Exempelvis har vi krav på oss att vi inte bara ska göra sådant som många vill se utan också smalare inslag som är viktiga för politiken och demokratin.
Efter valet lade ni ner sändningarna helt? Det hade inte andra medier gjort, var det en propå från partiet för att ni inte skulle störa regeringsförhandlingarna?
– Nej, det var det inte. Vi tog inte ut någon semester under sommaren, så rent arbetsrättsligt fick ledigheten tas ut efter valet.
För Dick Erixon har det svenska offentliga samtalet och det mediala landskapet varit ett hinder för en fri och öppen debatt och nyhetsförmedling i Sverige. Han är väldigt kritisk till hur public service och kommersiella medier inte skött sitt uppdrag med att ge en allsidig bild av landet och få fler röster att höras.
– Det intressanta med nyhetsmedier är inte vad de berättar, utan vad de väljer att inte berätta om. Men alla hinder för debatten verkar rämna nu, när sverigedemokraten Elsa Widding sa i riksdagen att det inte är någon pågående “klimatkris” följde snart de borgerliga och liberalerna efter.
Ett exempel på hur Riks försöker bredda samhällsperspektiven är nyrekrytering Markus Allard, partiledare för det lokalt framgångsrika populistiska och vänsternationalistiska Örebropartiet. Han uteslöts ur Vänsterpartiet 2013 efter att ha uttalat stöd för den militanta vänstergrupperingen Revolutionära fronten. Markus Allard gör nu en slags folkliga marxistiska analyser, rika på svordomar och kraftuttryck, under Riks tak med titlar som “Fundera på vad fan du får för pengarna” eller “Mångfaldsdirektörer” där han kritiserar svenska medier, myndigheter och politiker för att berika sig på vanliga hårt arbetande människor.
– Markus Allard är en riktig marxist, han var för radikal och “gammaldags vänster” för Vänsterpartiet. Det är en fröjd att höra honom i debatterna från Örebros kommunfullmäktige, han har höjt den intellektuella nivån till något de andra politikerna inte klarar av och de är livrädda för honom.
Markus Allard har som politiker kritiserats för sin hårda debattstil och tuffa ton mot både andra politiker och medier. Riks har också kritiserats för sitt höga tonläge och att piska upp hatiska känslor mot politiska motståndare, som Centerpartiets förra partiledare Annie Lööf, men Dick Erixon resonerar på så vis att det inte var SD “som började”.
– Vi måste ha en hård ton för att slå tillbaka när andra ger sig på Sverigedemokraterna, utmålar man partiet som ondskefullt och nazistiskt så är alla gränser redan passerade. De som påstår att partiet är det måste också ge konkreta exempel på det i politiken och det lyckas de aldrig göra.
Den tidigare medarbetaren Rebecka Fallenkvist har uppmärksammats för att under valnatten utropat “Helg seger!” i direktsändning och för att ha beskrivit Förintelseoffret Anne Frank som “kåtheten själv” efter att ha läst den berömda dagboken.
– Allt det gjorde hon utanför Riks, när Rebecka arbetade här var hon alltid noga med att förankra sina inslag med redaktionen.
Rebecka Fallenkvist var en tidigare kontroversiell programledare på Riks.
Förintelseoffret Anne Frank blev föremål för den tidigare Riksmedarbetaren Rebecka Fallenkvists satir.
Vi får se hur Riks utvecklas på sikt, men Dick Erixon är klar över målet med kanalens “konservativa nyhetsförmedling”.
– Mitt ideal är det svenska 50-talet och det gamla folkhemmet, det var en bra tid. Nu måste vi rulla tillbaka all den radikalism som förstört landet under de senaste 60 åren och få vårt gamla Sverige tillbaka.