För någon vecka sedan var det final i SVT:s ganska utskällda dejtingprogram "Kärlekskoden". Inte tillräckligt mycket public service, ansåg flera tyckare när programmet började sändas tidigare i våras. Formatet är skapat av Endemol, ett av världens största produktionsbolag som står bakom program som Big Brother, Fear Factor och Extreme Home Makeover.
I "Kärlekskoden" ska två singlar, Greta och Staffan, försöka hitta en partner. Men inte bara genom dejting och mys, utan genom att sålla sina åtta trånande kandidater på ett ”vetenskapligt” sätt. Och här är det ganska kittlande, för vem är inte nyfiken på vad det egentligen är som gör att man blir förälskad? Man har ju hört talas om feromoner, mystiska ämnen som vi utsöndrar och som påverkar oss känslomässigt, utan att vi är medvetna om det. Vi sänder även andra signaler när vi är förälskade, utan att tänka på det: kroppshållning, ögonkontakt, leenden – rätt kul att observera på avstånd, i tv. Och nog är det lite spännande att få veta mer om forskning kring relationer: vilka faktorer kan man statistiskt peka ut som gynnsamma för en hållbar, livslång kärlek?
En lite mer vetenskaplig touch, således. Men det finns en sak som går igen i alla dejtingprogram, vare sig det handlar om bönder, ensamma mammor eller välkammade ynglingar. Och det är att de personer som letar efter kärleken mest tycks vara uppfyllda av kärlek till sig själva.
”Jag måste ha någon som är lugn och stabil”, säger en. ”Jag kan inte tänka mig att vara ihop med någon som inte åker skidor”, säger en annan. ”Jag vill ha romantik”, ”jag måste ha någon som gillar djur”, ”jag har ju byggt ett hus så nu är det dags att hitta någon”. Så låter det, konstant. Jag, jag, jag.
Det är som om människor ser sig som helt färdiga pusselbitar med knivskarpa kanter som helt statiskt ska sammanfogas perfekt med en annan, felfritt utskuren pusselbit. I en sådan livssyn finns inget utrymme för att formas av någon, att utvecklas tillsammans med någon. Det finns ingen plats för det oförutsedda och häpnadsväckande. Ingen öppenhet för att preferenser och prioriteringar faktiskt kan förändras.
Kanske är det ett symptom på hela vår kultur, inte undra på då att Sverige är extremt singeltätt. Men det är synd, för alla som har testat vet hur galet fantastiskt det är ge sig ut på ett helt oförutsett äventyr, där man inte ens kan gissa sig till slutet. Och där man själv förändras på vägen.
Jobbar som medieutvecklare inom NTM-koncernen. Kontakt: anna.lindberg@ntm.eu