Jag säger något om att det beror på hur mycket man druckit, hur ofta man dricker, om att alkoholen som finns i spriten måste gå ur kroppen.
En annan kväll: ”Vad betyder ’hänga sig’?”
Jag försöker förklara så konkret och enkelt jag bara kan. Både hur det går till rent praktiskt och hur hemskt sorgligt det är om en människa kommer dithän.
Snurrar på Barnkanalen
Nej, det är inte så att jag har dragit igång ett projekt för att mina ungar ska få möta verkligheten hardcore. Vi kollar inte på vuxendokumentärer, det är inte nyheterna vi ser. Vi tittar på Madicken.
Filmatiseringarna av Astrid Lindgrens böcker snurrar allt som oftast i Barnkanalens tablåer. Och eftersom jag känner mig redo för hispan om jag måste se ett enda ”Charlie & Lola” till, brukar jag muta barnen med extra mycket titt-tid, om det är en Lindgren-serie vi ser.
Helgjutna individer
Nyligen har vi kollat på Ronja, och börjat om med både Emil och Madicken, eftersom båda sänds just nu. Och, om det är något som slår mig med dessa berättelser, så är det hur många vuxna de innehåller. Och inte bara det: vuxna med tillkortakommanden. I samtida barnprogram är vuxna allt som oftast något anonymt och tryggt i bakgrunden, som existerar vid sidan av barnens liv och absolut inte som några helgjutna, motsägelsefulla individer.
Super sig full
När farbror Nilsson har supit sig så full att han drattat ner i ån, får sonen Abbe använda hela sin kraft åt att släpa upp honom och blir sedan kvar på bryggan där han halvt fryser ihjäl sig. Nio dagars outhärdlig väntan återstår – ska lunginflammationen passera eller kommer den att ta honom? Vad gör Nilsson då? Jo, han sätter sig ner och skriver ett brev till Madicken, en liten barnunge, där han uppmanar henne att be för Abbe, beklagar sig över sina fruktansvärda brister och drämmer mot slutet i med konstaterandet att om Abbe inte klarar sig, ja, då kommer han att hänga sig.
Älskar denne Nilsson
Man får använda all sin fantasi för att försöka föreställa sig nyproducerad barn-tv (eller för all del litteratur), där ett gammalt fyllo skriver brev till ett barn om han ska ta livet av sig. Nilsson är enligt alla normer fullständigt gränslös, men i Madicken framstår hans tilltag som helt naturligt.
Jag älskar denne Nilsson, och ännu mer älskar jag att mina ungar får möta hans låghet, smärta, sorg och intill oändlighet upprepade misstag. Det är en hel värld av klantiga, irrationella och småtrasiga vuxna som väntar där ute på dem. Inte några grovt tillyxade pappfigurer som är idel snälla och pålitliga.
***
PS
”Babel” blir bättre för varje säsong, de måste sluta låta kända profiler åka runt och ”göra grejer”. Varför måste Sigge Eklund leverera plattityder varje vecka?