De flesta som begår omoraliska eller olagliga handlingar är noga med att dölja sina förehavanden. Få vill stå där med den skam det innebär att bli påkommen offentligt med fingrarna i syltburken, eller dömas som en simpel kriminell.
Sedan har vi de andra, de som tvärtom skyltar med sina olika grader av uselhet, de som inget hellre vill än att framstå som farliga och annorlunda än den vanliga, laglydiga majoriteten. Hur ska medierna förhålla sig till dem?
En av journalistikens uppgifter är att avslöja och gräva fram mindre smickrande oegentligheter under välkrattade ytor. Men hur ska journalister tänka när allt det avskyvärda, hemska i stället lyfts fram och serveras rakt framför näsan på dem?
Frågan har fått akut aktualitet den senaste tiden, i takt med att Islamiska staten (IS) har pumpat ut det ena människoföraktande illdådet efter det andra i alla möjliga informationskanaler.
Visst har vi sett vidriga brott mott mänskligheten tidigare, men de som utförde dem var ofta noga med att dölja sina mest diaboliska intentioner, av rädsla för att förlora i popularitet hos den stora massan.
Det vi ser nu är i stället en grupp som vinner fler anhängare ju mer frånstötande handlingar de begår. IS som mördar, våldtar, fördriver och förslavar civila män, kvinnor och barn har på kort tid lockat mängder av män från olika delar av världen, bland annat ett 80-tal svenskar enligt Säpo, att förenas med IS i kampen.
IS utlovar visserligen ett renlärigt, enhetligt, utopiskt kalifat av rättrogenhet som kan utgöra en magnet för redan radikaliserade individer med totalitära drömmar. Men sättet de väljer att framställa sig själva och sina metoder på är bortom alla gränser för vad världens alla moraliska regler och religioner står för.
Därmed har medierna hamnat i ett sorts moment 22. Att undanhålla tittare och läsare alla dessa grymheter vore varken sanningsenligt eller förenligt med god journalistik. Att förmedla IS egen uppvisning i blodtörst och våldsorgier är å andra sidan att gå deras ärenden.
Jag tillhör dem som tycker att medierna har tagit sitt ansvar på ett bra sätt. När journalisten James Foley fick sitt huvud avlägsnat i veckan, valde de flesta seriösa medier att visa stillbilder som bekräftade materialets autenticitet, utan att sensationslystet visa upp de vidrigaste delarna av filmen.
Problemet är snarare alla de oansvariga utgivare som finns därute, alla dem som med ett knapptryck kan sprida IS egenredigerade propaganda. I det samtida medielandskapet är det allas vår skyldighet att inte agera nyttiga idioter åt mörkermän, hur kittlande och lockande det än kan vara att visa upp ondskans rätta ansikte.
Om du ramlar över en oredigerad våldsvideo från IS, fullfölj din moraliska plikt och sprid den inte vidare! Överlåt i stället den sortens nyhetsförmedling åt proffsen, de ansvariga utgivarna.