Sommaren 2015 går till historien som en näthatarsommar. En bisarr sommar då fördämningarna brast...
Under sommarkvällarna satte jag ut fällor för mördarsniglarna. Med en kraftig kniv skar jag ut ett fönster i en gammal glassburk. En av de där burkarna i hårdplast som står stadigt. I denna hällde jag öl, nån billig sort på burk. En 50-centilitersburk kan räcka till två snigelfällor.
Mördarsniglar gillar öl, nämligen. De kryper dit och drunkar. Nästa dag tömde jag fällorna, proppfulla av slemmiga sniglar som jag dumpade bredvid trädgårdskomposten. Lika äckligt som det låter.
Sommaren 2015 började med att den ena efter den andra offentliga människan blev näthatad och hotad: Zara Larsson, Adam Tensta, Louise från Grums och Alice Teodorescu är bara några. Minns ni? Kanske inte, det har hänt så mycket annat hemskt.
Nu i veckan har det lossnat fullständigt. Correns förra ledarskribent Marika Formgren manade till bojkott av Dagens Nyheter efter att ha läst den anonyma skribenten ”Julia Caesars” krönika om hur två journalister, Niklas Orrenius och Annika Hamrud, var för sig ska ha förföljt henne för att försöka få en intervju. ”Julia Caesar” publicerade Niklas Orrenius telefonnummer. Efter detta har både Orrenius och Hamrud blivit trakasserade i sociala medier och per telefon.
Expressen publicerar Annika Hamruds reportage om ”Julia Caesar”, inklusive smakprov från hennes krönikor som ”Politikerna våldtar sitt eget folk genom årlig massimport av tiotusentals muslimska män med forntida kvinnosyn." Julia Caesars riktiga namn publiceras också. ”Rätt åt henne, som hetsat mot invandrare i åratal och själv publicerat bild och namn på misstänkta brottslingar”, tycker några. ”Fel, hennes sjukdomshistoria med tveksamma diagnoser som oral galvanism och elallergi visar ju att hon inte är frisk”, tycker andra. Väldigt många människor har mycket starkare åsikter än så, och jag blir rädd för allt hat som finns därute. Från alla håll.
Men efter denna bisarra sommar när alla fördämningar brast, är det ändå en kommentar i en annars oförarglig Facebookgrupp som jag inte kan släppa.
Gruppen handlar om odling. Folk postar bilder på sina blommor och utbyter råd kring hur man ska få den ena eller andra växten att trivas på bästa sätt. Det är trevligt. Man hjälper varandra. En ville ha råd om hur man blir av med mördarsniglar. Tipsen rasslade in: Klippa med sekatören, odla lök, skaffa en särskild sorts anka… Jag tänkte just lägga upp en bild på min ölfälla när denna kommentar dök upp:
”Alla har rätt att leva. Ingen skall ’utrotas’. Det var sådant som Hitler höll på med. ”
Läs en gång till. Det handlar om sniglar.
”Alla har rätt att leva. Ingen skall ’utrotas’. Det var sådant som Hitler höll på med. "
Jag vet att jag borde ha skrivit något sansat och pedagogiskt om degradering av människan och om avhumanisering som förstadium till just folkmord. Jag borde ha tagit tillfället i akt att försöka möta denna människa som säkert tycker sig vara god och försökt nå fram på något vis för att han ska förstå att man inte får jämställa sniglar med människor. Man får bara inte.
Istället loggade jag ut. Tömde mina fällor. Fyllde på ny öl. Tänkte på mänskligheten.
Susanne Sterner är redaktör på Svenskdebatt.nu. Nås på susanne.sterner@ntm.eu