Hur vet man egentligen vad man vill göra i livet? Efter en kurs i dokumentärfilm skapade konstnären Kim Jansson, 46, kortfilmen "Föräldragården", som handlade om just det.
– Jag åkte hem till min föräldragård och filmade mina föräldrar och gården. När jag började filma var det ändå ganska förutsättningslöst. Sen blev det att vi hade diskussioner om vad jag vill göra i livet. Vill man fortsätta med gården eller vill man göra något annat? Lite så där existentiellt, kan man väl säga.
När allt material var insamlat ville Kim göra något av det. Hon började söka bidrag, och fick bland annat ett stipendium från Region Östergötland. Målet när hon började filma var att visa upp kortfilmen på Göteborgs filmfestival, eftersom det var där hon bodde just då.
– Att SVT sedan gick in som medproducent och att den gick på tv var bara ett plus, säger Kim med ett leende. Det var många som hörde av sig och tyckte om den, och kanske kände igen sig.
Filmen från Mantorp kom till och med att nå USA. I ett snöigt Alaska hade den internationell premiär, under Anchorage International Film Festival. Att det blev just där är inte helt otippat. Kim tagit en hel del av sina fotografier i Alaska.
– Det var superhäftigt. Det finns flera likheter mellan Sverige och Alaska. Man lever till exempel ganska nära naturen där med.
Kim är född och uppvuxen på landet utanför Mantorp. Efter studenten flyttade hon till London, och har sedan dess både bott på och besökt en rad olika platser och länder. När hon gick på konsthögskolan fick hon möjlighet att vara utbytesstudent i en av Kanadas största städer – Montreal – en tid hon minns med värme.
– Det var en dröm att få möjligheten att åka dit och plugga.
Efter att under en längre tid ha bott i Göteborg, var Kim redo för förändring. Pandemin fick henne att ifrågasätta hur hon ville leva, och för två år sedan återvände hon till Mantorp.
– Det var egentligen väldigt impulsivt att flytta. Nu bor jag nära där jag växte upp, på landet. Hade du frågat mig för tio år sedan hade jag aldrig velat flytta tillbaka, säger hon med ett skratt.
Att byta lägenheten i storstaden mot ett hus på landet har gett Kim större utrymme att få utlopp för sin kreativitet – på mer än ett sätt.
– Jag har lite mer plats både praktiskt och i tankarna. Jag trivs och det är kul att ha en trädgård, att kunna odla. Det visste jag inte ens att jag gillade, men nu har jag kommit på det.
Och det är just den egna trädgården som inspirerat till ett av Kims senaste projekt: Utställningen "Blue" – som finns att se på Mantorps bibliotek fram till sista februari.
– I det projektet använde jag cyanotopi. Det är en gammal metod som kom på slutet av 1800-talet, förklarar Kim.
Metoden går ut på att man använder sig av två olika UV-känsliga järnsalter, som läggs på ett pappersark. Med hjälp av den här metoden har Kim gjort fotogram av olika växter.
– Man lägger det i ett mörkt utrymme över natten och sedan ut i solen en varm sommardag. Sedan blir det ett avtryck av växten, och så sköljer man av salterna i vatten och låter det torka.
Bilderna är tänkta att symbolisera livskraft och att höra hemma. På vissa bilder har Kim valt att ha med hela växten – även rötterna.
– Jag försöker alltid hitta det personliga. Just det här är lite en symbol för att jag har flyttat hem och att jag söker mina rötter. Både mina egna och växternas.