Gunnar Armani alias Bruno Mitsogiannis serverar pizza med sång fyra gånger i veckan i Malmö.
Den fullsatta salongen på Nöjesteatern i Malmö står upp i bänkraderna och hyllar musikalen ”De’ e’ det här vi kallar kärlek”, när alla tror att kvällen är över.
Karaktären Gunnar Armani, som levererat pizza och låtar ur Lasse Holms och Torgny Söderbergs låtskatt under knappa tre timmar, vill bara ta av sig peruken och bli Bruno Mitsogiannis under Brynäsflaggan i logen.
Inte i kväll.
Vi har, med god hjälp av några personer i produktionen, lyckats styra upp kvällens överraskning. Ellen Weston, som är danskapten och med i ensemblen, bjuder upp NT på scenen, där vi avslöjar vår mottagare av NT:s stora kulturpris.
– Vi brukar alltid bli informerade före om det ska hända något speciellt på scenen, men ingen hade sagt något. Jag hann till och med att bli lite förbannad – sedan dyker du upp efter applådtacket och börjar babbla i micken. Jag var helt borta. Jag hörde knappt ett ord av det du sa.
Förstår du nu?
– Jag tror det... Jag har aldrig blivit så ställd någonsin.
Själva namnet på Broocmanpriset leder oss hela vägen tillbaka till början av 1700-talet och till Reinerus Broocman, som var präst och invandrade från Baltikum. Han startade 1723 ett tryckeri, som blev början på Norrköpings Tidningar. Det första priset delades ut i samband med NT:s 200-årsjubileum 1958 och gick till SON:s chefsdirigent Herbert Blomstedt. De senaste årens pristagare är filmkollektivet Crazy Pictures (2018), författaren Jenny Jägerfeld (2019), violinisten Johan Dalene (2020), Ståhl Collection (2021) och författaren Therese Bohman.
Priset ska ges till något eller någon, som gjort "kulturellt berömvärda insatser" och satt Norrköping och Östergötland på kartan.
"Christmas Night", "Diggiloo" och musikalen ”De’ e’ det här vi kallar kärlek”... Få, om ens någon Norrköpingsbo, har uppträtt inför fler människor det senaste året än Bruno Mitsogiannis, som får NT:s stora kulturpris, Broocmanpriset, i år.
Vi lägger ditt namn på listan nu.
– Jag blir så stolt över priset och över mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle få något sånt här... Det är en ära.
Musikalen i Malmö tar med publiken och låtarna till den lilla staden Målinge. Melodifestivalen är på väg utför och tappar tittare. SVT gör, för att rädda musikfesten, en storsatsning med den största och lokala talangtävlingen någonsin i Målinge. Här bakar och serverar Gunnar Armani (Bruno Mitsogiannis) pizza mellan hitlåtarna.
På gator, i bostäder och i butiker förbereder man sig för den stora händelsen, som ska sätta samhället på kartan igen.
– Han gör det utanför scenen också... Han slutar aldrig prata gott om Norrköping, säger Ellen Weston och ler, när vi pratar om Broocmanprisets tradition och stadgar.
– Jag flyttade tillbaka till Norrköping för drygt två år sedan. Jag har bott i Oslo, Göteborg och Stockholm, men trivdes egentligen aldrig någonstans. Jag förstod inte varför förrän jag kom hem igen och började gå på våra promenader. Jag har aldrig mått bättre i livet än nu och njuter verkligen, säger Bruno.
"Jag blir så stolt över priset och över mig själv. Jag trodde aldrig jag skulle få något sånt här... Det är en ära", säger Bruno Mitsogiannis om Broocmanpriset.
Han firade Broocmanpriset, som han bara lovade att berätta om för mamma Eva innan lördagens avslöjande, med flickvännen Olivia och ett par dagars golf på Mauritzberg.
Få, om ens någon Norrköpingsbo, har uppträtt för fler människor än Bruno Mitsogiannis det senaste året. Han sjöng in julen med "Christmas Night" från norr till söder, gästade "Babben" Larsson på självaste julafton i SVT tillsammans med vännen Peter Johansson, skapade sommarfest med hela Sveriges "Diggiloo" och så urpremiären av ”De’ e’ det här vi kallar kärlek”.
Vilket år du har bakom dig.
– Jag har hållit på länge och är tacksam över att få nya saker att göra, men det var tufft mot slutet av sommaren. Jag höll på att springa in i väggen, när vi turnerade med "Diggiloo" och repade inför musikalen samtidigt. Det är mycket bättre nu.
Favoritlaget Brynäs har alltid sin plats i logen. "Flaggan åker upp direkt... De andra hinner inte säga något om det", säger Bruno Mitsogiannis.
Det har inte alltid varit så.
– Jag var nära att lägga ner allt före pandemin. Jag hade inte roligt någonstans. Jag trivdes inte alls – varken på scen eller i vardagen. Allt var tråkigt. Jag var dålig.
Så hände något.
– Jag fick en gratisvila från allt under pandemin, gick i terapi och tänkte skola om mig helt, men med tiden och samtalen kom glöden tillbaka. Vi pratade om allt – särskilt om prestationsångest. Jag kommer ju aldrig kunna vara bättre dag för dag. Det är omöjligt. Jag hade också bara levt för jobbet i så många år och glömt bort det roliga i mitt privatliv. Jag behövde hitta tillbaka till mig själv. Jag har gjort det. Jag vågar lita och tro på mig själv.
Nästa uppdrag?
– Det finns planer, men det är inget jag kan berätta om nu.
Du kan i alla fall berätta att du är Broocmanspristagare i dag?
– Det känns fantastiskt.