Dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) håller tal i Almedalen i Visby i juli förra året.
Emilia Berg är 47 år, frånskild och har två barn. Hon bor i ett radhus i Vidingsjö i Linköping och är inne på sin andra mandatperiod som riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Emilia är kulturutskottets ordförande och till hösten stundar val, men först blir det den sedvanliga politikerveckan i Almedalen. Om valet går bra så kan det vara hon som blir ny kulturminister.
– Emilia är en modig kvinna som har varit med om mycket och fått mycket uppmärksamhet, samtidigt så börjar hon fundera på hur hon ska rå om sitt hus. Det finns krafter inom partiet som inte är nöjda med att det går så bra för henne, säger Veronica Palm.
Hur mycket Veronica Palm finns det i Emilia Berg?
– Det funderar man förstås på. Jag har skapat henne och hon har givetvis formats av mina erfarenheter, inte minst inom politiken. Jag ser henne som en samling av det jag hittat på och sådant jag själv och andra varit med om. Emilia är som en syster eller en riktigt god vän.
I “Med livet som insats” skildrar Veronica Palm förändringarna inom Socialdemokraterna under senare år. Själv beskrevs hon som tillhörande vänsterfalangen inom partiet under den tiden hon var medlem och verksam som politiker.
– Jag skriver om en utveckling av socialdemokratin som jag inte vill se. Det är intressant hur ett parti som är över hundra år gammalt förändras, hur det anpassar sig när kartan för det politiska landskapet ritas om. Att Sverigedemokraterna har blivit så betydelsefulla, inte minst nu när de är det största partiet i regeringsunderlaget, påverkar förstås alla andra.
"Med livet som insats" är den tredje romanen i Veronica Palms serie om riksdagsledamoten Emilia Berg från Linköping.
Temat för romanen är högerextremismens hot mot demokratin.
– De två tidigare romanerna om Emilia har handlat om kvinnomisshandel och prostitution, nu vill jag skildra det politiska våldet strukturellt och hur det drabbar fler än kvinnor. Att berätta om den farliga tid vi nu lever i.
En betydligt mörkare stig än Emilia beträder Niklas, en annan Linköpingsbo. Han är 35 år, vältränad och arbetar framgångsrikt som programmerare i Stockholm. Men Niklas är en ensam människa och har sökt sig till en högerextrem förståelse av tillvaron som radikaliserar honom. De känner varandra från förr och snart kommer Emilias och Niklas vägar att mötas igen i en totalkonfrontation.
– Han har drag av en incel, han har byggt upp sin världsbild utifrån att ha blivit ratad av kvinnor. Kompakt kvinnohat är vanligt inom den högerradikala miljön.
Bilar har satts i brand på ett parkeringshus i Husby under kravallerna i maj 2013.
Veronica Palm har gjort omfattande efterforskningar i de allra mörkaste hörnen av nätet och den högerextrema miljön.
– Jag tillät mig att helt gå in i Niklas huvud och se verkligheten som han gör, hur han tänker och känner när han från lägenheten på sjunde våningen blickar ut över Järvafältet och minns kravallerna i Husby. Människor inom de här rörelserna inte är monster. Alla har vi olika skäl till hur vi agerar. Ingen är i grunden ond, men man kan begå onda handlingar och tro att det är rätt.
– Det finns en grupp människor som tror att världen styrs genom en judisk konspiration, antisemitismen är kärnan i deras verklighetsuppfattning och vartefter har de också börjat hata muslimer.
– Jag kände till den högerradikala miljön på 90-talet då jag var som mest engagerad i antirasism. Linköping var ett viktigt centrum för den i Sverige. Varje år samlades man och hade kransnedläggning för att minnas slaget vid Stångebro och man tryckte den nynazistiska tidningen Nordland i Linköping. Över huvud taget fanns det mycket vit makt-kultur och det arrangerades spelningar med rasistiska band.
I boken visar du hu benägen den högerextrema miljön är att använda våld för att försöka uppnå sina politiska mål?
– Ja, det är den som sedan länge utfört flest attentat, men det är viktigt att påpeka att den militanta islamismen växer som hot. Den utgör en lika stor risk för terrorism i dag som högerextremismen, men utför inte lika många dåd ännu. Jag vill på intet vis förminska risken för islamitisk terrorism.
Nordiska motståndsrörelsen är en nynazistisk organisation i Sverige och andra nordiska länder.
Veronica Palm berör kopplingarna mellan den högerextrema miljön och Sverigedemokraterna. Högerradikaler som Niklas uppfattar SD-politikerna som opålitliga, men samtidigt viktiga för att vinna stöd för deras idéer i väljaropinionen.
– Sverigedemokraternas politiker är folkvalda och det respekterar jag. Det är inte så att 20 procent av Sveriges väljarkår är rasister, många upplever att ingen annan lyssnar på dem och att det demokratiska systemet har svikit dem.
– Samtidigt är Sverigedemokraterna det mest ideologiskt drivna partiet i riksdagen, alla de andra partierna har blivit mjukare i kanterna, men SD tar steg för steg och bidar sin tid otroligt målmedvetet. Under 2010-talet gjorde partiet mycket för att städa upp och rensa ut medlemmar med extrema uppfattningar, problemet är att sådana åsikter nu dyker upp i deras retorik igen, både bland deras företrädare och i deras tv-kanal Riks.
Sverigedemokrater i Visby under Almedalsveckan 2019.
Veronica Palm är uppvuxen i Kisa och gick på Birgittaskolans gymnasium i Linköping där hon utbildade sig till barnskötare. Det jobbade hon sedan som och bodde flera år i Linköping samtidigt som hennes politiska engagemang växte. Veronica Palm flyttade till Stockholm 1999 och från 2002 till 2015 var hon riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Sedan valde hon att lämna politiken och satsade på att bli författare och skribent i stället. Nu har Veronica Palm författat fyra böcker och skriver också regelbundet opinionstexter i Corren, ETC och Dagens Arena.
– Jag har inte alls burit på författardrömmar, utan det är något som kommit på senare år. Att tala har jag alltid sett som min styrka, men så ville jag testa att skriva. Till skillnad från i politiken så behöver man inte vara tvärsäker i allt. I stället för att skriva tre starka argument för sin ståndpunkt kan man vara friare i tanken och ta ut svängarna lite och det är också mycket roligare att läsa.
Har du några förebilder när du skriver?
– Jag har som feminist alltid haft kvinnliga förebilder, men jag måste säga att det är Jan Guillou som inspirerat mig mest. Jag tycker hur han skapar driv och spänning och i det mest vardagliga i sina böcker. Jag har kommit på mig själv med att fascinerat läsa om sådant som hur man ställer in kikarsiktet på ett gevär när man jagar ute på tundran, exempelvis.