Enrico Mazzantis illustration till originalutgåvan av Carlo Collodis "Pinocchios äventyr" från 1883.
När jag gick i förskolan hade vi åtminstone en fantastisk lärare. Göran läste högt för oss sexåringar och det var ingen lättviktig litteratur, han gick direkt på klassikerna.
Jag kan fortfarande minnas hur vi högtidligt lyssnade på Carlo Collodis underbara ”Pinocchios äventyr” (1881), men framför allt trollband Hans Christian Andersens sorgliga sagor. Vi fick höra om den ståndaktige lille tennsoldaten som förenades med sin älskade pappersbalettdansös först i kakelugnens lågor och om den avvisade lilla sjöjungfrun som upplöstes till skum i havet. Och inte att förglömma ”Den lilla flickan med svavelstickorna” (1845).
Den ståndaktige tennsoldaten. Vilhelm Pedersen var den första att illustrearde H. C Andersens sagor 1850.
Lilla sjöjungfrun och prinsen. Illustration av Edmund Dulac från 1911.
Sjöhäxan och den lilla sjöjungfrun. Gravyr av Henry Clarke från 1916.
Den lilla sjöjunfrun. Illustration av Vilhelm Pedersen. Vilhelm Pedersen var den första att illustreara H. C Andersens sagor 1850.
Sjöhäxan och den lilla sjöjungfrun. Illustration av Helen Stratton från 1899.
En liten fattig flicka ger sig på nyårsafton ut barfota i snön för att sälja svavelstickor. Hon måste göra sitt för hushållskassan. Problemet är att ingen vill köpa av henne och hon vågar inte gå hem utan pengar för där vankas stryk. Runt omkring flickan pågår nyårsfirandet, men själv är hon ensam och frusen.
Den lilla flickan med svavelstickorna får syner. Illustration av Helen Stratton från 1899.
Hon sätter sig ner i en gränd och börjar tända stickorna för att värma sig. I eldens lågor får flickan se fantastiska ting, mat, värme, julpynt och familjeliv, men synerna försvinner så snart den falnar. På nyårsdagens morgon hittas hon ihjälfrusen, med röda kinder och ett mystiskt leende på sina läppar.
H. C. Andersen. Målning av Albrecht Jensen från 1836.
Andersen hade en sällsam förmåga att fånga det förtrollade i det till synes enkla, hans gestalter är alltid brutna hjältar, kristuslika martyrer som älskar, lider, dör och uppstår i kärlek. Han sätter ord på det mest mänskligt sårbara, vår längtan och villfarelse. Andersen återgav inte bara erfarenheten av att vara människa, han skrev fram arketyper för hela mänsklighetens inre.
Han var det största geniet bland många under den ”danska guldåldern”. I början 1800-talet var Danmark en bruten stormakt. Köpenhamn ödelades under de stora bränderna 1794 och 1795 och efter att valt fel sida i Napoleonkriget sköt den brittiska flottan 1807 sönder det som var kvar av staden. Sju år senare var den danska staten bankrutt och svenskarna lade beslag på Norge.
Dessa missöden innebar motsägelsefullt nog att Danmark fann en helt ny och mer inflytelserik roll i världen. Ur ruinerna reste sig en ännu i dag stark kulturnation, en godartad imperialistisk makt.
Henrik Steffens. Litografi Franz Krüger från 1828 efter Friedrich Jentzens målning.
Det började med att filosofen och vetenskapsmannen Henrik Steffens återvände till Köpenhamn 1802 efter en bildningsresa till Tyskland. Med sig hem hade han romantikens ideal. Steffens hade framför allt studerat för filosofen Friedrich von Schelling. Likt en tidig ekolog hade denne utvecklat en speciell naturlära som till skillnad från samtidens mekaniska syn framsynt beskrev världen som ett levande organiskt system.
Friedrich von Schelling. Målning av Joseph Karl Stieler från 1835.
Steffens förkunnade att naturens och historiens förlopp hängde samman med människans utveckling. Det inspirerade till dansk romantik inom vetenskap, litteratur, konst och musik.
Adam Oehlenschläger. Målning av F. C. Grøger.
Bertel Thorvaldsen. Målning av Christoffer Wilhelm Eckersberg från 1838.
Adam Oehlenschläger skrev texten till nationalsången ”Det er et yndigt land” (1819) efter Hans Ernst Krøyers melodi, utifrån antika ideal skulpterade Bertel Thorvaldsen heroiska statyer och Christofer Wilhelm Eckersberg målade de danska landskapen, folkminnena och myterna.
Kronoborgs slott. Målning från 1810 av Christoffer Wilhelm Eckersberg.
Christoffer Wilhelm Eckersberg på äldre dagar porträtterad av Johan Vilhelm Gertner 1850.
Teologen och historikern Nikolaj Fredrik Severin Grundtvig frammanade en modern nationell identitet genom att utforska den nordiska mytologin och historien, uppmuntra inhemsk kyrkomusik samt översätta över 1 500 utländska psalmer, fornengelska Beowulfkvädet och Snorre Sturlassons sagor till frodig danska. Han drev på för alla danskars rätt till utbildning och författade grundloven 1849, startskottet för landets demokratisering.
Nikolaj Frederik Severin Grundtvig 1820. Målning av C.F. Christensen.
Nikolaj Frederik Severin Grundtvig. Målning av Constantin Hansen från 1862.
Om Grundtvig betydde mycket för det danska samhället, var filosofen Sørren Kierkegaard mer inflytelserik i omvärlden. Till skillnad från Grundtvig, som betonande gemenskapen och att vi är ”människor först och kristna sedan”, satte Kierkegaard kosmopolitiskt tron, den personliga friheten och ansvaret främst, att kasta oss ut på 70 000 famnars djup och leva ett autentiskt (kristet) liv är något vi själva måste välja. Kierkegaard skulle också få stor betydelse för 1900-talets ateistiska existentialistiska tänkare som fransmannen Jean-Paul Sartre.
Søren Kierkegaard. Teckning av Niels Christian Kierkegaard från 1840.
Jean-Paul Sartre 1967.
Danmark var kanske ändå för litet för två genier, i Andersen såg Kierkegaard en stor konkurrent om den internationella uppmärksamheten. Han tyckte att den danske sagokungens berättelser var alltför grunda, men i dem finner vi något djupt mänskligt som omfamnar både existentiell enskildhet och gemenskap för evig tid. De är sedan länge spridda världen över, men ska förstås helst läsas högt på danska, detta sagolikt yndige sprog.
Erik Jersenius, kulturchef