Den brutne Lester Billings (David Dastmalchian) tror sig vara förföljd av ett mordisk monster i Rob Savages "The Boogeyman" (2023) som bygger pÄ Stephen Kings novell "Monstret i garderoben" (1973).
En dag dyker den brutne Lester Billings upp pÄ psykiatrikern Harpers mottagning. Billings förklarar att han kommit dit för att anförtro Harper nÄgot som han varken kan bikta för en prÀst, eftersom han inte Àr katolik (och dÀrmed inte fÄr förlÄtelse), eller berÀtta för en advokat, för en sÄdan kan ÀndÄ inte hjÀlpa honom rent juridiskt sett.
Doktor (Chris Messina) blir anförtrodd nÄgot furktansvÀrt i Rob Savages "The Boogeyman" (2023) en filmatisering av Stephen Kings klassiska novell "Monstret i garderoben" (1973).
Det visar sig att alla Billings tre barn inom loppet av nÄgra fÄ Är har dött under mystiska omstÀndigheter nÀr de lÀmnats sjÀlva i sitt rum. Billings plÄgas av dÄligt samvete och uppfattar att han bÀr ansvaret för tragedin. Trots att lÀkare fastslagit att de omkommit av naturliga orsaker som plötslig spÀdbarnsdöd (vid tre Ärs Älder!), konvulsioner och en bruten nacke till följd av ett försök att ta sig ur spjÀlsÀngen, hÀvdar Billings att det inte finns nÄgot naturligt med det som hÀnt dem. Barnen har nÀmligen nÀmnt för honom att det finns ett monster i garderoben som de tror ska ta dem. Först fÄr Billings för sig att det Àr hustrun Rita som tutat i dem det för att skrÀmma dem, men vid alla tre dödsfallen har han upptÀckt att garderobsdörren stÄtt öppen, Àven om Billings Àr sÀker pÄ att han stÀngt den innan han lÀmnat barnen för att sova.
I Rob Savages "The Boogeyman" spelas Rita Billings av Marin Ireland.
Lester Billings (David Dastmalchian) berÀttar att han mist alla sina tre barn och att han tror att det Àr monstret i garderoben som har dödat dem!
Till skillnad frĂ„n Stephen Kings senare mastodontromanbyggen Ă€r âMonstret i garderobenâ (1973) en liten nĂ€tt och lĂ€tt berĂ€ttad historia som samtidigt Ă€r vansinnigt komprimerad med ett svindlande avgrundsdjup under den snabblĂ€sta ytan.
Stephen King 2022.
Billings Àr en av och till arbetslös, pendlande fabriksarbetare, som lever under stor ekonomisk press och vi anar att han plÄgas av psykiska problem och alkoholmissbruk. Dessutom uttrycker Billings att han bÄde har lusten och anser sig ha rÀtten att göra Rita fysiskt illa och Àr öppet rasistisk och vÄldsam i sina tankar.
Ăr det inte sĂ„ att monstret Ă€r Billings sjĂ€lv? Att han projicerar handlingarna pĂ„ ett fantasifoster och att det dessutom Ă€r honom hustrun kan ha syftat pĂ„ nĂ€r hon varnade sina barn? Men det mystiska slutet pĂ„ historien dĂ€r Billings Ă„tervĂ€nder till Harpers mottagningsrum och inte bara finner det tomt utan ocksĂ„ att garderoben stĂ„r öppen, sĂ€ger oss nĂ„got annat.
Det hÀr Àr Kings signum, han för oss stÀndigt till ett grÀnsland mellan en strikt psykologisk och social realism och det mytiska och fantastiska. King gör det bÄde i sprÄk och gestaltning, vi blir inte kloka pÄ vad som ska uppfattas som konkret verklighet och metaforik eller symbolik. BÄde vÀrlden i berÀttelsen och den vi sjÀlva som lÀsare befinner oss i börjar pÄ sÄ vis tappa sina konturer, en uppluckring eller ren upplösning. Det Àr just det som författaren och sprÄkforskaren J. R. R. Tolkien hÀvdar kÀnnetecknar fantastisk litteratur nÀr den Àr som bÀst, nÀr dess verklighet Àr sÄ övertygande och igenkÀnnbart framstÀlld att det övernaturliga inslaget i sjÀlva verket inte bara förhöjer utan ocksÄ fördjupar förstÄelsen av det "naturliga".
Rob Savages nya lĂ„ngfilm âThe Boogeymanâ som nu visas pĂ„ bio Ă€r en tolkning av Kings korta novell. BerĂ€ttelsen Ă€r nu rejĂ€lt utbyggd och innehĂ„ller en del typiska grepp av författaren, som utanförskap och utsatthet bland tonĂ„ringar och en instabil vuxenvĂ€rld som bĂ€r pĂ„ mörka hemligheter. Ă tminstone inledningsvis Ă€r filmen mycket skrĂ€mmande, men sĂ„ hamnar Savage i den fĂ€lla som sĂ„ mĂ„nga skĂ€ckmakare ofta gör, han lĂ„ter inte monstret stanna i garderoben utan visar oss det och allt det rysliga upphör i det banala och enahanda nĂ€r vĂ„r fantasi plötsligt begrĂ€nsas.
Det hĂ€r hĂ€nder ofta vid filmatiseringar av Kings historier, ordets öppenhet stĂ€ngs in i bilder som egentligen inte kan visualisera det obegripliga. Samtidigt finns det i filmen nyckelreplik om den psykoanalytikern Carl Gustav Jung som öppnar en ny tolkningshorisont. Det handlar om Jungs förstĂ„else av vĂ„r inre mentala struktur, att vi inom oss bĂ€r en âskuggaâ, ett slags undermedvetet dit alla tankar och kĂ€nslor inte vill kĂ€nnas vid förtrĂ€ngs. Ofta hanterar vi dessa genom att projicera dem pĂ„ andra, vi tillskriver andra mĂ€nniskors ord och handlingar motiv som egentligen Ă€r vĂ„ra egna. I Billings fall Ă€r det extremt, han skapar ett âmonsterâ utom honom sjĂ€lv som han kan beskylla för morden pĂ„ sina barn dĂ€rför att han inte sjĂ€lv kan uthĂ€rda sina brott.
Det finns hos King en biografisk dimension av detta. NÀr han var blott tvÄ Är gammal gick hans far Donald King, en alkoholiserad och notorisk otrogen sjöman, ut en dag för att köpa cigarretter och kom aldrig tillbaka. Kings mor Nellie Ruth lÀmnades att försörja sina tvÄ söner pÄ egen hand som vÄrdbitrÀde pÄ ett boende för förstÄndshandikappade. Det blev en arm och strÀngt religiös uppvÀxt i den lilla skogsbruksstaden Durham i ett fattigt Maine som tidigt drabbades av strukturomvandlingar och fabriksnedlÀggningar. Just hemdelstatens moderna socialhistoria Àr ett Äterkommande tema genom Kings författarskap.
Stephen Kings novell "Monstret i garderoben" finns med i novellsamlingen "DödsbÀdden" frÄn 1978.
Den oerhört begĂ„vade King lyckades erhĂ„lla ett stipendium för universitetsstudier och modern hjĂ€lpte honom ekonomiskt genom att skicka honom alla pengar hon hade och att sjĂ€lv svĂ€lta.Hon dog ocksĂ„ helt utarmad endast 59 Ă„r gammal 1973, Ă„ret innan King, som utbildat sig till engelsklĂ€rare, debuterade med succĂ©romanen âCarrieâ. âMonstret i garderobenâ och flera andra berĂ€ttelser som bearbetar moderns bortgĂ„ng samlades sedan i novellsamlingen âDödsbĂ€ddenâ (1978).
Vi anar författarens sympatier och klassfrĂ€ndskap med den plĂ„gade Billing, King hade sjĂ€lv upplevt fattigdomen och var lĂ€nge fĂ„ngad i ett blandmissbruk av alkohol och tabletter samtidigt som han var make och familjefar. Det tĂ€rande samvetets och missbrukets influens Ă€r framför allt gestaltat i romanen âVarselâ (filmatiserad av Stanley Kubrick som âThe Shiningâ (1980)) frĂ„n 1977 om en alkoholiserad och latent vĂ„ldsam lĂ€rare med författardrömmar som under isoleringens vansinne försöker mörda sin familj.
I âVarselâ fĂ„r vi tidigt varsel om att huvudpersonen Jack inte Ă€r Guds bĂ€sta barn innan den kompletta och alkoholstinna galenskapen bryter ut, men som vanligt stĂ€ller King oss inför en rad mystiska omstĂ€ndigheter och hĂ€ndelser som inte gĂ„r att förklara med en strikt psykologisk analys.
Jonathan Edwards (mÄlning av Joseph Badger) , Edgar Allan Poe (1849) och Nahaniel Hawthorne (mÄlning av Charles Osgood frÄn 1840).
Han skriver i en specifikt amerikansk tradition som strÀcker sig tillbaka till 1800-talsförfattarna Nathaniel Hawthornes och Edgar Allan Poes gotiska berÀttelser, en mörk romantik med andliga rötter redan hos puritanerna och den store kalvinistiske 1700-talsteologen Jonathan Edwards svavelosande predikningar och mörka vÀrldsbild. Denna typ av religiositet, förbunden med det personliga, kÀnslomÀssiga och rent mystiska, gör tillvaron pÄ en ny frÀmmande kontinent begriplig endast genom tolkningsrastret av den Heliga skrifts historier, myter och symboler. Det finns en demonisk nÀrvaro i den genom syndafallets fördÀrvande av Skapelsen som yttrar sig bÄde i mÀnniskans drifter och det faktum att hon Àr omgiven av alla de vÀrldens frestelser som leder henne bort frÄn Gud.
TvÄ rökande psykoanalytiker, Carl Gustav Jung 1935 och Sigmund Freud 1921.
Romantikens författare, som Hawthorne och Poe, visade mĂ€nniskans mörka och irrationella inre, nĂ„got som banade vĂ€g för psykoanalytiker som Sigmund Freuds och Jungs âvetenskapligaâ studier av sjĂ€len. Liksom romantikerna intresserade de sig för myterna och sagorna som vĂ€gar till att förstĂ„ oss sjĂ€lva och vĂ„r djupare förankring i vĂ€rlden.
Författarna H. P. Lovecraft och Clark Ashton Smith har inspirerat Stephen King.
I den amerikanska skrĂ€cktraditionen gestaltas detta senare pĂ„ olika vis, Kings förebilder som H. P. Lovecraft och Clark Ashton Smith influerades av den moderna fysikens upptĂ€ckter respektive ryskan Helena Blavatskys teosofi (ett försökt att förena vĂ€sterlĂ€ndsk filosofi och österlĂ€ndsk religion i en andlig âvetenskapâ), nĂ€r de berĂ€ttar om nĂ€rvaron av en egentligen ogripbar âdemonisk ondskaâ i universum. Det finns hĂ€r en stor dos tysk romantisk filosofi som spökar ocksĂ„, vi kan bara uppfatta tillvaron sĂ„ som den framtrĂ€der för oss som mĂ€nniskor, men nĂ€r vi vĂ€l överskrider denna mĂ€nskliga horisont och fĂ„r inblick i hur saker och ting verkligen förhĂ„ller sig försjunker vi i vansinne.
1. "The Boogeyman", monstret i garderoben, av okÀnd illustratör. 2. "Que viene el coco" ("HÀr kommer Coco") av Francisco de Goya frÄn 1794.
OcksĂ„ King leker med mytiska, i âMonstret i garderobenâ Ă€r det i form av denna âBoogeymanâ, en spöklik skuggfigur som amerikaner skrĂ€mmer dina barn med nĂ€r de Ă€r olydiga. Denna varelse Ă€r vida spridd i folktron vĂ€rlden över, kanske tydligast i Spanien och Portugal dĂ€r den benĂ€mns som "Coco". I Norge och Danmark kallas den âbusemannâ respektive âbussemandâ och i tysktalande lĂ€nder som âbutzemannâ. I norra Europa och pĂ„ Brittiska öarna har den historiskt sett snarare motsvarats av barnkidnappande vĂ€ttar och troll. I finska sĂ€gner förekommer den mytiska âMörköâ, en mörk, hĂ„rig och mĂ€nniskolik varelse som fĂ„tt en modernare tolkning i form av MĂ„rran i Tove Janssons berĂ€ttelser om mumintrollen. Detta olyckliga honmonster Ă€r dömt till att evig ensamhet och rotlöshet, MĂ„rran dras ur mörkret till ljuset bara för att slĂ€cka det med sin kyla, och till kĂ€rleken bara för att skrĂ€mma bort den med sin ohyggliga uppenbarelse.
För den kristne King, vÀl medveten om sitt eget mörker, tar ondskan form i sociala orÀttvisor, personliga sorger och inte minst en översinnlig nÀrvaro som Ätminstone finns tillgÀnglig för oss genom litteraturen. Monstret i garderoben Àr den demoniska kraft som ruvar dÀr inom oss och sneglar ut genom glipan i den öppna dörren pÄ vÀrlden utanför. En sannare del av vÄrt jag, det Àr dÀrför det skrÀmmer oss sÄ.