Östergötland har fint författarbesök i veckan. På tisdagen gästade Sara Stridsberg Babettes Kafferi för ett författarsamtal och på onsdagen besöker hon stadsbiblioteket i Norrköping. Hon är aktuell med den nya romanen "Kärlekens Antarktis" som kommit ut i höst. Boken handlar om en kvinna som blivit mördad, men fokuserar på den döde istället för mördaren, som brukar vara i fokus.
– Det är en roman som utspelar sig ganska mycket i ett enda ögonblick, ett dödsögonblick. En kvinna som blir dödad i en anonym skog. Det här dödsögonblicket återkommer hela tiden, man kommer tillbaka. Jag hade som tanke när jag skrev att det inte skulle gå att lämna dödsögonblicket. Till skillnad från all död som förekommer i vår underhållning så skulle man få följa med och dröja där. Hon jag skrev om uppmanade mig hela tiden att stanna där, se på mig när jag är död, berättar Sara Stridsberg.
Det är också en historia som handlar om livet som utspelar sig efter den dödade kvinnans liv. Med hennes föräldrar som blir kvar och letar efter henne när hon försvunnit i Stockholm, och hennes barn.
– När boken slutar har det gått nästan tre decennier, hon har hängt kvar som en slags blick i världen och betraktat, berättar Sara Stridsberg.
I hennes böcker drabbas ofta huvudkaraktärerna av olika hemskheter. Sara Stridsberg brukar tänka att hon skriver om människan när den är som mest desperat.
– Det är den litteraturen som intresserar mig mest, som befinner sig i de där akuta lägena och desperationen. Som ju alla människor stundom under livet befinner sig i, säger Sara Stridsberg.
Några av hennes tidigare verk är "Drömfakulteten", "Darling river", och "Beckomberga. Ode till min familj.". Den sistnämnda berättar hon att hon fick väldigt mycket reaktioner från läsare på.
– I signeringsköer och så kom människor fram och berättade om sina liv. Boken handlar om Beckomberga, det gamla mentalsjukhuset i Stockholm. Det var många som hade haft erfarenhet från psykisk sjukdom. Kanske både de själva och deras familjer. Ibland kunde det vara någons mamma eller någons släkting, och så var det som en stor skamlig hemlighet, säger Sara Stridsberg.
I maj 2016 valdes Sara Stridsberg in i svenska akademin på stol nummer 13 och i slutet av april i år valde hon att lämna sin stol efter den turbulenta våren.
– Det var en väldigt kort tid. Den var intressant och lärorik, och blev ju svår till slut. Det var för mig en annorlunda och exotisk miljö att befinna sig i, säger Sara Stridsberg.