Sanna de Mander utanför fritidshuset väster om Valdemarsvik som inspirerat henne i arbetet med debutromanen "Rotskott".
Vi träffar Sanna de Mander, 43, vid det hus där familjen tillbringat lov och ledigheter de senaste tolv åren. Hon är uppvuxen och boende i Stockholm och hade ingen känd koppling till Valdemarsvikstrakten såvitt hon visste.
– Att det blev just här är bara en slump. När vi ville skaffa fritidshus drog vi egentligen en cirkel runt Stockholm med ett maxavstånd hur långt det fick vara, så det här är egentligen på gränsen för helgpendling. Men när vi väl åkt hit och tittat på det la vi ett bud redan på hemvägen, känslomässigt var det en fullträff, berättar Sanna de Mander om hur det gick till när de skaffade sig det lantligt liggande fritidshuset väster om Valdemarsvik.
– Senare har vi fått reda på att det fanns en koppling, jag pratade med min mormor som är född i Linköping och det visade sig att en släkting till henne varit präst i Ringarums kyrka under en lång period. Jag är också släkting med dem som ägde Mon tomater.
Hon och familjen (bestående av man, en tioårig son och en 13-årig dotter) har trivts de här tolv åren, såpass att Sanna har hämtat ganska mycket inspiration från trakten i sin debutroman "Rotskott" som släpptes torsdagen den 7 oktober och som kommer som ljudbok i februari.
– Valdemarsvikstrakten har en central roll i boken. Det första huvudkaraktären Liv gör är att ta sig till den här platsen, och omgivningarna runt omkring, som hon har en förankring i från sin barndom och som är väldigt viktiga för henne, förklarar Sanna de Mander.
– Även om de senare ger sig ut på en roadtrip och är på andra ställen återkommer man i tanken till den här platsen genom hela boken. Sedan förekommer ju exempelvis Söderköping och Linköping också, men det är här som basen finns.
"Rotskott" tar avstamp i skogarna runt Valdemarsvik.
Hur vill du beskriva boken?
– Det är en samtida äventyrsroman, alltså inte science fiction eller fantasy, utan den är förankrad i jordnära karaktärer. Man kan säga att huvudpersonen är väldigt vankelmodig och i början vill hon bara komma ut på landet och vara ifred. Men så träffar hon en annan person som bryter hennes plan, säger Sanna de Mander som beskriver boken som en hyllning till spontaniteten och att kunna släppa loss.
– Vi har ju väldigt fina trygghetssystem, men det kan ju också vara oflexibelt. Det är ju på gott och ont, för samtidigt är det svårare att våga fånga det spontana.
Hon arbetar i vanliga fall som projektledare inom HR-sektorn, men i och med pandemin har det blivit mycket hemmajobb de senaste 18 månaderna. Det var när hon tog tjänstledigt i tre månader som det lossnade.
Sanna de Mander beskriver boken som en samtida äventyrsroman förankrad i jordnära karaktärer.
– Jag fick väldigt mycket kreativ energi och då satte jag igång. Jag tror att det var vad som behövdes, för jag har drömt om och tänkt karaktärer i huvudet i flera år, men med ett heltidsjobb och små barn är det svårt. Men nu skrev jag boken under sommaren 2020, mitt under pandemin, berättar Sanna de Mander som redan har börjat skissa så smått på en ny bok.
– Men skillnaden nu är att jag vet hur jobbig och stor process det är. Kanske inte just själva skrivandet, men allt det andra som kommer efteråt med korr, redaktörer och marknadsföring.
Hon har bara positiva saker att säga om Valdemarsvik.
– När vi är nere i Valdemarsvik blir jag alltid glad, folk är inte så stressade, och jag tycker mycket om stämningen på orten. Det är verkligen en kontrast till Stockholm.