Bokcirkeln ”Siris vänner” håller till i området runt Vreta kloster och har läst tillsammans i femton år. Stående fr v Bulle Davidsson, Mariann Ekström Svensson, Kerstin Reimstad. Sittande fr v Jane Summerton, Clara Forthmeier.
Bokspecial
Bokprataren Bulle Davidsson har tagit en paus från sina får och berättar om fem vänner i området runt Vreta kloster som har läst tillsammans i femton år. Namnet är en hommage till Siri Hustvedt som blivit en favorit:
– Ja, Hustvedts böcker har gjort stort intryck på oss. En annan bok som berörde oss djupt var finskestniska Sofi Oksanens "Utrensning". Det slog oss hur lite vi vet och talar om vår närhistoria, utbrister Bulle Davidsson.
De väljer gärna kvinnliga författarskap, ofta utomeuropeiska. Deckare blir inte lästa, men kanske lyrik i framtiden.
– Vi försöker undvika att tala om boken som bra eller dålig. I stället diskuterar vi vad författaren vill med sin berättelse, hur den är upplagd, om språket och vad som berört oss, förklarar Bulle Davidsson.
Bokcirkeln ”Brända böcker” består också av fem kvinnor, från Linköping och Norrköping:
– Vi menar inte att bränna böcker även om en del böcker är riktigt dåliga. Vårt namn är snarare en metafor för att vi bränner igenom, avverkar en hel del utmanande litteratur som så att säga är lite brännmärkt, berättar Tove Mattsson.
De har svetsats samman under fem års bokprat genom livets upp- och nergångar. De ser relationer komma och gå, barn födas och växa upp. Allt detta sammantaget påverkar kvinnorna och hur de läser böckerna. Genom läsningen skapas ett tryggt rum där de lär känna varandra och blottlägger delar av sig själva.
Bokcirkeln ”Brända böcker” har funnits i fem år och har fem deltagare från Norrköping respektive Linköping. Fr v: Tove Mattsson, Camilla Forsberg, Elisabeth Eriksson, Viktoria Karlsson, Anita Ekermann (på skärm).
Ibland gör ”Brända böcker” utflykter. Till bokmässan i Göteborg eller som publik i SVT:s program ”Babel”. På egna Instagramkontot ges boktips.
I år utdelas SR:s högt skattade romanpris för trettionde gången och under Litteraturveckan har lyssnarjuryn samlats i en radiostudio i Norrköping för att samtala om de fyra nomineringarna: "Ovanjorden" av Mikael Berglund, "Björnjägarens döttrar" av Anneli Jordahl, "Natten" av Sara Gordan och "Hemsökelse" av Khashayar Naderehvandi.
I studion serveras härliga, lekfulla, mustiga, ångande, köttsligasvar och associationer. Jordahls roman om björnjägarens döttrar luktar kåda, blod och urin. Texten signalerar smärta, kaos och en skvätt hembränt, men de skyggar något inför den här burleska skrönans grova språk som lägger sig mellan texten och läsaren.
Gordans roman om en nattvakande mamma som oroar sig över tonårsdotterns utflykt på stan, upplevs som en gråsvart dimma som följer på en storm. De kan lätt identifiera sig med mammans trötthet och natten som aldrig vill ta slut, men tvingas konstatera att texten är något endimensionell.
Mikael Berglunds berättelse om kärlek och renskötsel signalerar begär, lust och melankoli. Den är som en soluppgång över ett fjäll eller som regn över vadställen med mycket mygg och doft av sur svett. Med läsningen följer frågor om samisk kultur och tillhörighet, men också om hur det är att dras till en kvinna och en plats med en exotifierande blick. Läsarna prisar Berglunds språk som varande kärnfullt och innehålla flerbottnade repliker.
Naderehvandis "Hemsökelse" är en ångestladdad och förvirrande berättelse som utspelar sig under en kvav sommar i dammig, urban miljö. En kvinna blir vittne till en ung mans självmord. Juryn känner sig som detektiver som lägger pussel för att förstå författaren och kärnan i detta otydliga landskap.
Fyra fullvärdiga kandidater har plöjts, harvats och bråkats lite med. Men som ni vet, det finns bara en pristagare. När det äntligen blir fredag i Litteraturveckan tillkännages vinnaren; "Ovanjorden"av Mikael Berglund, en suggestiv berättelse i karga men natursköna miljöer om unge Oskar som möter renskötaren Eija. Det blir början på en omvälvande relation till henne men också till människorna, fjällen, vattnet och allt som omger henne.
– Ett så vackert och originellt språk, summerar Tove Mattsson och passar på att fråga författaren om vad han själv gärna läser.
En påtagligt rörd Mikael Berglund svarar sanningsenligt:
– Det konstiga är att jag läser väldigt lite. Jag började sent och var 25 år när jag läste min första roman. Det var Sara Lidmans "Oskuldens minut" och jag kände att jag gått miste om en hel värld.