"Får jag verkligen ta del av dessa hittills hemliga rader, avsedda för en annan älskad person och skrivet i största förtroende och öppenhet i förvissning om absolut sekretess? Svaret måste vara "ja"!"
Så står det i baksidestexten på Linköpingsbon Ingemar Härdelins bok "Hundra brev i kärlek". I boken får man ta del av en tät och intensiv brevväxling mellan ett nyförälskat par, och titeln är både tydlig och dubbel. Kärleken finns inte bara formulerad i de återgivna breven, utan märks också under intervjun i den nu 89-årige författarens/sonens sätt att tala om bokens tillkomst och om föräldrarnas liv och gärningar.
Händelseförloppet var slumpartat. Vid ett kyrkligt konvent i Finspång år 1925 deltog en ung pastorsadjunkt från Bollnäs, Erik. Något slags olycka inträffade, oklart exakt hur, men den unge prästen råkade skada sig på en glasbit. Såret måste tas om hand, och konventdeltagaren och diakonissan Gunhild, tillrest från Göteborg, blev den som skötte omplåstringen. Vad som hände under detta mötes första ögonblick, utöver sårbehandlingen, kan man förstås ana, hursomhelst blev det både omvälvande och livsavgörande.
Efter konventet åkte Gunhild inte tillbaka till Göteborg, utan följde direkt med Erik till hans hem i Hälsingland. De färdades i Eriks bil, en Opel av 1914 års modell. De båda åkte runt under några dagar och hon fick bekanta sig med hans hemtrakter, först därefter for Gunhild hem. Och det var då den intensiva brevväxlingen började. Under en niomånadersperiod skrevs och skickades flera hundra brev – nästan ett om dagen. Korrespondensen upphörde naturligen 1926 då paret gifte sig och flyttade ihop.
Vad var det de skrev om?
– Allt – precis allt! De berättade om händelser, om människor, och skrev inte minst om sina innersta känslor och tankar. Och det var långa brev. Mycket handlade om trosfrågor, båda var ju kyrkligt aktiva.
Och nu har du samlat och givit ut breven - hur gick det till?
– Det var i samband med att mamma Gunhild gick bort 1985 som deras enorma brevsamling fördelades mellan oss syskon. De skrev alltså om allt – och genom hela livet. Just den här delen hamnade hos mig, och låg stilla under många år. Men för något tiotal år sedan tog jag mig i kragen och gjorde en grovsortering, jag rensade alla brev som inte var skrivna just mellan pappa och mamma. Men sedan blev det åter en lång period när inget hände och först i fjol våras bestämde jag mig för att ta tag i samlingen. Om något skulle bevaras så var det nu. Och nu har jag valt att publicera de allra första breven, etthundra stycken, skrivna under några sommar- och höstmånader 1925.
Varför är boken intressant för dagens läsare?
– Jag är inte så säker på att den faktiskt är intressant för alla, det kan finnas motstånd hos många läsare.
Hur menar du då?
– Jo, breven handlar ju mycket om deras personliga gudstro, mycket om religiösa frågor, och detta kan stöta bort många. Men boken ger ju också en samtidsbild och berättar om den tidens attityder, normer, moral och värderingar. Sådant som är rätt olikt vår tid, där samhället nu är byggt på individualism och öppenhet, och där var och en har sina egna normer.
Boken är på 372 sidor och släpptes den 6 september och kan köpas i de flesta nätbokhandlar.
Detta är inte Ingemar Härdelins första publicering. Tidigare har han givit ut en roman, två diktsamlingar och ett antal noveller i olika antologier.