Thuva Steens debutroman, "Modershymn", är centrerad kring relationen mellan mor och dotter. Sedan hon började skriva boken har Thuva själv hunnit bli mamma, något som hon tror har ökat hennes egen förståelse för den moderliga sidan i en sådan relation.
Den 11 oktober släpps Mjölbyförfattaren Thuva Steens debutroman "Modershymn", en kompakt berättelse om en gränsöverskridande relation mellan en mor och en dotter, där rummet och omgivningen är ständigt närvarande. Det är en fiktiv berättelse, men bland raderna finns insprängda element av inspiration från Thuvas egen uppväxt.
– Jag skulle säga att det är lite som ett kalejdoskop; vissa skärvor är sanna, men många är inte det.
Just rummet är en viktig aspekt för Thuva. Hennes egen barndom med arkitektföräldrar kantades av besök i tomma lägenheter och bilutflykter för att titta på hus, något som speglas i boken.
– Jag fick följa med mamma när hon arbetade i hyreshusen, och fick leka med det som fanns där, göra dockor av toapapper och fönsterkitt. Det är nog lite den leken jag vill komma tillbaka till genom skrivandet.
Thuva förklarar att hennes skrivande sällan sker strukturerat, utan växer fram av sig självt.
– För det mesta vet jag inte alls vad jag skriver om, utan det är som att jag lyssnar mig till vad som kommer ut. Det är nog mer efteråt som man mer förstår vad det är man har skrivit. Men det kan också vara att faktiskt inte skriva alls utan att bara existera, och låta skrivandet ske i kroppen i stället, förklarar hon.
Ett liv som författare har inte alltid varit självklart. Under åren har Thuva hunnit med att gå på både konst- och teaterskola, men inget av dem kändes riktigt rätt.
– Jag kunde inte uttrycka mig som jag ville i bildkonsten. Jag behövde något mer, förklarar hon och fortsätter:
– Sen har jag en bakgrund i teater, men när jag bodde på teaterakademin kände jag att det inte riktigt passade mig. Jag är lite för osocial.
Till slut bestämde hon sig för att det var författare hon skulle bli, och sedan dess har hon inte backat. De senaste åren har hon jobbat med sitt bokmanus på Lunds författarskola.
– Det här är ju bara en kort liten bok men ändå så har det tagit flera år. Det känns som att man nästan måste vara lite galen för att inte ge upp. Det är ju svårt, men samtidigt är det det bästa som finns.
Idag är Thuva glad att hon satsade på skrivandet, och planen är att fortsätta göra det.
– Jag känner att jag är tvungen att göra det. Då får man göra det som krävs, även om det innebär att man får offra mycket för det. Det är värt det, säger hon.