Norrköpingsbon Johanna Vernqvist är litteraturvetare och verksam som forskare vid Linköpings universitet. Redan under grundutbildningen fick hon upp ögonen för den italienska renässansens kvinnliga poeter. Tvärtom om vad vi föreställer oss i dag vet man nu att hundratals kvinnor skrev och sjöng sin lyrik i dåtidens Italien. Kvinnorna tog plats på kulturaftnar i den borgerliga salongskultur som växte fram under den här tiden.
– Det som fascinerar mig med dem var att de ofta på ett subtilt vis skrev emot den tradition de själva verkade inom, säger Johanna Vernqvist.
Renässansens sträcker sig från 1300-talets slut till 1600-talets början och kännetecknas av en återupptäckt av det antika arvet. Under medeltidens kristna enhetskultur sammanfördes den antike grekiske filosofen Aristoteles tänkande med Bibelns och den kristna traditionens verklighetsförståelse där kropp och själ hänger samman i ett helt. Men under renässansen börjar man intressera sig för hans lärare Platons skarpa uppdelning mellan en högre andlig och en lägre materiell verklighet.
Det fick betydelse för kärleksdiktningen som alltmer intresserade sig för en renare form av förening mellan själar. Androgynen, den könlösa “människan”, blir en platonsk bild för den högsta existensformen, en föreställning vi känner igen i vår egen tid.
I sin bok “Poeten Gaspara Stampa – En kvinnas röst i renässansens kärlekslyrik” berättar Johanna Vernqvist om en kvinnlig poet som gick sin egen väg. Även om Stampa i stort accepterar sin tids konventioner så skriver hon på ett mer sinnligt vis om kärleken och skildrar den också som något övergående samt möjligheten att älska flera personer under ett liv.
– Hon skrev kärleksdikter till minst två olika män. För henne var kärleken evig, men den kunde skifta objekt genom livet.
Stampa var populär i sin samtid, men manliga litteraturhistoriker har sedan haft svårt att hantera henne. Hon har beskrivits som en kurtisan, en slags lyxprostituerad, men var i själva verket mor och verksam lyriker och sångerska.
Johanna Vernqvist fortsätter att fördjupatsig irenässansens italienskor. Bland annat arbetar hon med en bok om Tullia d’Aragonas feministiska kärleksfilosofi som likt Stampas lyrik utgår från det kroppsliga i subtil kritik av tidens idealistiska föreställningar.