Marie Länne Persson njuter av majvädret.
Solstrålarna glittrar på Stångåns yta, och skapar tillsammans med de prunkande träden en lummig idyll.
– Det är väldigt vackert, konstaterar Marie Länne Persson, som sitter och tar in utsikten från Tannefors slusskafé. Hon promenerar längs med ån med sin hund varje dag, och det är här många av hennes haikudikter har blivit till.
Marie är musiker i grunden, och har specialiserat sig på medeltida ballader. Vid första anblick kan de långa, berättande sångerna te sig som raka motsatsen till de korta haikudikterna, men Marie menar att de egentligen är väldigt lika.
– Varje liten vers i balladerna är ungefär två rader, och den är koncentrerad till det man ser och hör, utan några känslouttryck. Haikun har samma förutsättningar, man håller inte på med stora känslor utan skriver det man ser. Det var nog därför jag fastnade för haikun och kände mig hemma i det uttrycket.
Haiku är ursprungligen en japansk diktform och består ofta av tre rader på fem, sju och fem stavelser.
– Det är ju enkelt att fylla antalet stavelser, men vill man då säga någonting blir det genast svårt, säger Marie. Hon berättar förtjust att hon älskar att pilla med betoningar och fraseringar för att få till det.
– Om man inte skriver för mycket på näsan kan en text få möjlighet att landa precis där den behöver vara, säger hon.
Den första haikun skrev Marie när hennes yngste son flyttade hemifrån. Sedan dess har det blivit hundratals dikter, och nu finns en del av dem att läsa i den nya boken "Hackar is med spett".
De små dikterna i boken tar läsaren genom subtila beskrivningar av miljön och vädret. Den som läser mellan raderna kanske även kan ana vad som hände i Maries liv under 2017 till 2021, då dikterna blev till.
– Något som hände under de här åren var att min man blev allvarligt sjuk och dog. Vi var både livskamrater och spelkamrater så vi hade väldigt mycket av livet tillsammans, och nu skulle jag gå vidare själv.
Livsstress, dödsångest och frågan "vem är jag nu" skymtar fram mellan fågelkvitter och vattenblänk i bokens andra del. Under en särskilt omtumlande tid när varje dag kändes som ett ögonblick, använde Marie månen som tidsvisare.
– Det är något vilsamt med att titta på saker med en poetisk blick, och det har gjort mig gott. Det gör mig gott, säger hon.
Här vid Tannefors slussar har många av Maries haikudikter blivit till.