William Shakespeare, målning från 1616.
När ropen, stojet och visslingarna från Globe Theatre i London ebbat ut sent en eftermiddag i september 1599 har det gått 60 år sedan Thomas Cromwell förlorat såväl heder som huvud.
Premiären av William Shakespeares romartragedi "Julius Caesar". Makt, manipulation, död. Vem som banar väg för vem och vem som står i vägen. Ett knivblad i skuggorna, ett obevakat ögonblick där ingen hinner ingripa, avgör allt.
Cromwell, fattigpojken som bokstavligen stiger ur stoftet från gränderna i födelsestaden Putney till Henrik VIIIs hov. Kungens närmaste rådgivare, hans förtrogne. Den hand som styr när kungen håller i spiran eller befinner sig ute på viltjakt, turneringar eller hejdundrande kalas. Alla steg och röster som tiden tagit och bleknat bort i dunkla slottsgångar.
I detta stimmande flöde sticker Hilary Mantel ner handen och fångar glimrande korn av guld. HIlary Mantel, född 1952, är i sig en uppvisning i stålhård ambition. Bara 20 år gammal bestämmer sig Hilary Mantel för att bli Någon, siktar på en titel i versaler, att märkas och synas för lång tid. ”Jag missade chansen att bli historiker”, säger hon själv. Vilken tur i oturen; nu leder vägen i annan riktning än till lärostolarna. 20-åringen tycker att franska revolutionen är det mest intressanta ämne hon vet; människorna, livet och rörelsen som leder mot Bastiljen i juli 1789. HIlary Mantel ser igenom pudermolnen från perukerna och frammanar tankarna, musklerna och vreden hos revolutionärerna.
Fakta och fiktion som löpt i parallella plogfåror korsar snart varandra i Hialry Mantels författarskap. När hon tar sig an revolutionens tanketruster och fotfolk låter hon faktafåran övergå i fiktionsfåran. Hon finner också formeln för sitt författarskap: att god historia och en god berättelse inte står i konflikt med varandra.
Charles Dickens 1858.
En 22-årig författarinna i vardande, tidigt 1970-tal, och med en tråd in i 1700-talets Paris. Liksom hennes föregångare Charles Dickens upprättar hon en signaltråd till historien där förflutenhetens landskap får liv. Den unge Dickens är flitig även han: som 24-åring skriver han "Pickwick-klubben" (1836-1837) och "Oliver Twist" (1838) samtidigt (ena verket på förmiddagar, det andra efter lunch och en långpromenad). Båda författarna lever och pratar med sina karaktärer. Hilary Mantel har franska revolutionen i huvudet när hon 1974 reser till Botswana och skriver första utkastet av sin 900 sidor långa roman "A Place of Greater Safety" (tre delar på svenska: "Frihet, Jämlikhet, Broderskap").
Hilary Mantel 2015 i samband med hennes självbiografi "Skuggan av ett liv" översattes till svenska.
Fakta och fiktion, fiktion och fakta, gatudamm och blodtöcken i ett. Arbetet tar henne fem år och i december 1979 är hon färdig. Boken blir under många år Hilary Mantels egen ”the monster on the shelf… monstret på hyllan” där manuset tillbringar två decennier.
Det dröjer sex år till 1985 tills Hilary Mantel romandebuterar med "Every Day is Mother’s Day". Hennes stora genombrott (i själva verket hennes tolfte bok) startar emellertid med sex ord som generationer av engelska skolbarn lärt sig.
”Skild, halshuggen, död, skild, halshuggen, överlevde”. Det är vad de flesta av oss vet om honom, Tudor-kungen Henrik VIII med fruarna. Berättelsen om hans förtrogne Thomas Cromwell, själv halshuggen 1540, har tågat genom århundraden av historieböcker, en skuggfigur med järnnäve inuti sammetshandsken. Hilary Mantel, med den stora romanen vilar på hyllan, har ägnat tid och tankar åt Cromwell och hovlivet. Hon är starkt påverkad av Julius Caesar i Shakespeares drama, enligt Hilary Mantel sin främsta inspirationskälla. Nu får hon kontakt med Cromwell som i en dröm, en dröm som ska dåna och dundra. Tanken: att skildra Henrik VIII ur Cromwells ögon. Häri ligger DNA-strängen för Mantel kommande storverk om en misshandlad pojke i misär och vandringen mot majestätsbrott.
1. Caesars spöke uppsöker Brutus och varnar honom för hans öde, gravyr av Edward Scriven från 1802. 2. Thomas Cromwell 1533, målning av Hans Holbein den yngre.
Under 20 år har monstret på hyllan, manuset till "A Place of Greater Safety", bidat sin tid. Att det över huvud taget utkommer beror på en slump. Hilary Mantel får 1992 frågan från The Guardian-journalisten Clare Boylan om hon möjligen har opublicerade manus i byrålådan. Mantel minns sitt monster, nämner detta i Boylans artikel. Snart hör Mantels förläggare av sig, varför har hon inte berättat detta tidigare?
När boken kommer ut är Hilary Mantel stärkt i tron att Cromwell en dag kliver ut från 1500-talet och då söker upp henne. Hon inväntar honom tåligt.
För ett författarskap kräver tid. Hilary Mantel pratar om de långa timmarna, ”the long hours”, vars ödslighet skrämmer. Timmarna att skriva, timmarna att vänta. Skrivandets timmerbråte att lösgöra med sprängkraft; stundom lossnar stock för stock självmant i strömmarna.
”All the world’s a stage… hela världen är en scen”, skriver Shakespeare i "Som ni behagar "från 1599. För Hilary Mantel är hela världen ett skrivbord: på promenad längs strandlinjen, under en tågresa, eller nattetid i vaka med verket.
Hilary Mantel varvar fiktion med fakta som tidigare, även om hon i den första av tre böcker om Thomas Cromwell ("Wolf Hall" (2009)) visar lejonklon. Hilary Mantels stildrag är genomtänkta: människor från förr som pratar som du och jag. Att läsa Hilary Mantel är leva 1500-talshistorien under tre tjocka volymer: "Wolf Hall" (2009), "Bring Up the Bodies" (2012) och "The Mirror and the Light" (2020). Den ambitiösa 20-åringen i Botswana är nu världsförfattare och därtill historisk: den enda kvinnan som vunnit Booker-priset två gånger.
Som William Shakespeare och Charles Dickens kommer Hilary Mantel att leva som en stor engelsk berättare där namn och verk är skiljbara med tidens gång och de skeenden som passerar.
William Shakespeare (med ensemblen trampande i kulissen) rör sig fritt genom århundraden, endera blodstänkt maktspel i antikens Rom, endera lertäckta rustningar som stapplar över slagfältet. Charles Dickens visar oss London, dess blemmor och blamager, som det en gång varit (och kanske alltid förblir) genom att låta pennan löpa. HIlary Mantel plogar fåror för fiktion och fakta och låter oss aldrig irra vilse.
Tråden löper från dåtid till nutid och framtid, spunnen av hantverkare av högsta karat.
En William Shakespeare, en Charles Dickens, en HIlary Mantel för evinnerlig tid.
Dan Linder är författare och kulturjournalist