Ellen Key målad av Hanna Pauli 1907, beskuren målning.
Del 3
Enligt sägnen kom Ellen Keys släkt till Sverige genom skotten James MacKay under trettioåriga kriget. Själv föddes hon omkring två sekler senare i Gladhammar socken i Västervik 1849.
Hon var dotter till Emil Key, riksdagsledamot för Lantmannapartiet, och grevinnan Sofia Ottiliana Posse, kusin till statsministern Arvid Posse. Key undervisades i hemmet och var i princip autodidakt, det stora herrgårdsbiblioteket blev hennes skola.
Key började sin yrkesbana som sin fars sekreterare och frotterade sig med tidens ledande politiker och kulturpersonligheter i huvudstaden. Hon intresserade sig tidigt för undervisning och startade på 1870-talet en söndagsskola för barnen hemma i Gladhammar. Sedan var Key lärarinna på kvinnosakskämpen Anna Whitlocks nydanande skola i Stockholm samtidigt som hon föreläste om litteratur och historia vid Stockholms arbetarinstitut.
Hon var en radikal humanist och individualist som försökte förena en liberal livssyn med vetenskapens sanningar. Redan som flicka tog Key avstånd från kristendomen. Hon närmade sig i stället en teosofisk hållning och skilde vishetsläraren Jesus från kyrkans “ok” av dogmer och såg likheten med “kärnan” i andra religioner. På samma vis ville Key åstadkomma en förbrödring mellan folk och nationer och ivrade för fred och antimilitarism.
I 40-årsåldern blev hon uppmärksammad för sin skrift “Några tankar om yttrande- och tryckfrihet” (1889). Key underströk vikten av att vidga yttrandefriheten bortom de bemedlade som ägde tidningar och förlag och verka för att allt fler skulle kunna ta del av ett rikare och mer mångsidigt samhällssamtal.
Ellen Key i talarstolen när Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt firar den nyvunna rösträtten för kvinnor 1921.
Innan dess hade hon klargjort sin särartsfeministiska ståndpunkt i skriften “Missbrukad kvinnokraft” (1896). I motsats till dagens kvinnopolitiska debatt framhöll Key, inte minst grundat på den tidens biologiska och psykologiska rön, starka skillnader mellan kvinnor och män och kritiserade de feminister som strävade efter att göra kvinnan “manlig”. Att ta vara på kvinnornas mer omvårdande egenskaper genom att stärka jämlikheten mellan könen skulle leda till ett mänskligare och mer fullständigt samhälle.
I skriften “Skönhet för alla” (1899) argumenterade Key för vikten av allas människors rätt till ett vackert hem. Hon är något av en "hemmets filosof”, det är i denna trygga miljö den goda och fria människan ska formas. Det finns här ett estetiskt ideal som Key tänker sig att alla ska ta del av och det är rena motsatsen till Ikeas billiga massproduktion. Influerad av den engelska arts and crafts-rörelsen, som idealiserade det förindustriella samhället, ville Key fylla svenskarnas hem med allmoge och genuint hantverk och hon vände sig direkt mot tidens pråliga borgerliga hem med röd plysch och taveltäckta väggar. Denna ideologi kom hon att omsätta i praktiken när hon byggde sitt jugendhus i Strand på Omberg 1911. Ett skönt organiskt hem för en växande människa som i dag är ett populärt besöksmål.
Ellen Keys Strand är författarens vackra jugendhus vid Vättern.
Hennes magnum opus “Barnets århundrade” gavs ut 1900. Det har översatts till inte mindre än 26 språk och kretsar kring frågan om just barns fostran och skolgång. Hon delade samtidens socialisters kamp mot barnarbete och också mot tungt kroppsarbete för kvinnor och ville se en utveckling där alla ungar fick samma möjligheter att komma till sin rätt genom att växa upp i sunda hem och få en god utbildning.
Key var influerade av den reformpedagogiska tradition som tog form redan på 1700-talet med den schweiziske upplysningsfilosofen Jean-Jacques Rousseaus idéer om en friare fostran och undervisning baserad på det enskilda barnets egna egenskaper och drivkrafter. Hennes egna tankar om undervisning kom i sin tur att påverka italienskan Maria Montessoris individorienterade och auktoritetskritiska pedagogik som ännu i dag är högst påtaglig i Sverige och annorstädes.
Ellen Key inspirerade Maria Montessori och influerades av Jean-Jacques Rousseau (målad av Allan Ramsay 1766).
Samtidigt som vi kan se att Keys vision förverkligats i Sverige när det kommer till utbyggda utbildningssystem och pedagogiska ambitioner, är det intressant att hon inte var särskilt förtjust i samtidens förskolor, de från Tyskland härstammande kindergarten (som också var pedagogiska), och förordade i stället att barnen skulle vara hemma hos sina goda mödrar längre.
Ellen Key läser omgiven av sina vänner Georg Pauli, Betty Hirsch, Olga Björkegren, Lisen Bonnier, Nanna Bendixson, Karl Otto Bonnier, Richard Bergh, Gerda Ingeborg Winkrans, Klas Fåhraeus och Arthur Bendixon. Målning av Hanna Pauli från 1907.
Key umgicks med tidens europeiska intellektuella, som den österrikiske poeten Rainer Maria Rilke och den judiske filosofen Martin Buber, eller för den delen den tyske tänkaren Friedrich Nietzsches musa, den ryska författarinnan och psykoanalytikern Lou Andreas-Salomé. Hon omgavs också förstås av den svenska kultureliten, författare och dramatiker som Victoria Benedictsson, Anne Charlotte Leffler, Verner von Heidenstam och Norrköpingsburne Oscar Levertin, liksom målare som Richard Bergh, Hanna Pauli och Signe Sohlman.
Två av Ellen Keys vänner, författaren och psykoanalytikern Lou Andreas-Salomé och konstnären Hanna Pauli (målad av maken Georg Pauli 1896).
En del vänskaper övergick till bittra fiendskap, August Strindberg karikerade henne som den lömska och osympatiska Hanna Paj i romanen “Svarta fanor” (1907). En mer saklig kritik riktades mot henne i den konservative filosofen Vitalis Norströms bok “Ellen Keys tredje rike” (!) som gavs ut 1902. Han varnade för hennes radikalism, och visst finns det sidor av den som vi också i efterhand har svårt för.
Två av Ellen Keys fränaste kritiker, författaren August Strindberg och filosofen Vitalis Norström.
Utöver Keys liberala uppfattning om människans växande genom frihet sökte hon en syntes mellan den tyska romantiska natursynen och den brittiska evolutionsforskningen.
Hon fann det hos den tyske biologen Ernst Haeckel. Han uppfattade kropp och ande, natur och kultur, som sammanhängande i ett gudomligt system (Gud är identisk med naturens lagar) och såg också likheter mellan växt- och djurvärldens livsformer och den mänskliga konsten. Haeckel skapade i den andan sagolikt vackra illustrationer över de arter han upptäckte och beskrev, vilket i sin tur just inspirerade jugendstilen med organiska växtlika former och mönster.
Den tyske biologen Ernst Haeckel såg likheten mellan naturens och kulturens former och influerade jugendrörelsen med sina konstnärliga framställningar av växter och djur.
Men hos nationalisten Haeckel finner vi också en tidstypisk övertygelse om rashygienens “välsignelse”, något som Key delade. Han ifrågasatte värdet av att hålla obotligt sjuka vid liv, att i stället låta naturen "ha sin gång”.
I denna strävan mot mänsklighetens andliga och kroppsliga fullkomlighet finns ett hjärtlöst förakt för det svaga som är oförenligt med ideal om alla människors lika värde. Key låter den moderna utvecklingen undslippa den moraliska prövningen, ett förhållningssätt som vi vet under 1900-talets gav efter för ohyggliga övergrepp på de människor som av olika skäl sållades bort som “livsodugliga”.