Vad är en fråga? Vem ställde den första frågan? Varför är frågor så viktiga för en kärleksrelation? Och varför har det forskats så lite på frågor?
Det är några av frågorna i boken "Frågvisare: Människans viktigaste verktyg", nyligen utgiven av förlaget Volante. Fredrik Stjernberg har skrivit den tillsammans med Nicklas Berild Lundblad – IT-debattör och doktor i informatik, tidigare anställd av Google.
– Det finns häpnadsväckande lite skrivet om frågor. Vi vill betona frågorna som en utlöpare av nyfikenheten. Utan nyfikenheten skulle vi stå oss slätt, säger Fredrik Stjernberg.
Har arbetet med boken gett någon aha-upplevelse?
– Det är väl detta: att ställa frågor hänger så kraftigt samman med att vara människa. Lite slött säger man att det som skiljer oss från djuren är att de inte ställer frågor – men de som forskar kring djurs beteende håller inte riktigt med om det, säger Fredrik Stjernberg och tar som exempel en katt som nosar omkring i en ny lägenhet. Då ställer katten frågor till sin omvärld. Det gör vi också, och till andra, och oss själva.
– För en människa är det knappast möjligt att låta bli att ställa frågor och det är ännu svårare för ett barn. Att tillbringa en eftermiddag med en fyraåring kan man bli lite trött av, säger Fredrik Stjernberg – som torde veta: han har uppfostrat tre barn och har nu två barnbarn, sex och fyra år gamla.
Undviker man inte att fråga ibland för att man är rädd att känna sig dum?
– Det där är en känsla man ska värja sig emot. Folk överskattar ofta sin dumhet. Om du vågar ställa din fråga är det ganska sällan du finner den dum.
– Vi har en uppmaning: ställ frågor som en fyraåring!
Vi avslutar med en klassisk fråga: vad borde jag ha frågat dig om?
– Det här: Vem är till boken för? Vi ville skriva en handledning i hur man blir bättre på att ställa frågor. Exempelvis vid läkarbesök: En läkare kan ganska fort fastna för en teori om vad som är fel på patienten. Man kan behöva fråga läkaren: om det inte är den här sjukdomen du tror att det är, vad skulle det då kunna vara?
– Vi skulle oftare behöva ställa oss själva frågan: vad skulle kunna tala för att jag har fel? Darwin var fantastiskt duktig på det där. Han rev ut och sparade artiklar som gick emot hans teorier, och ägnade ett helt kapitel i "Om arternas uppkomst" till att fråga sig vad som talade emot hans teorier, säger Fredrik Stjernberg