Louise Douglas Adelswärd 1938 och dottern Anna Sparre.
Del 6
Anna Sparre var dotter till friherren och liberale politikern Theodor Adelswärd, finansminister i Karl Staafs regering 1911-1914, och grevinnan och författarinnan Louise Douglas. Hon växte upp på Adelsnäs herrgård i faderns idealsamhälle, den självförsörjande trädgårdsstaden Åtvidaberg där bruksarbetare och tjänstemän levde i harmonisk samvaro med landsbygdens skönhet nära inpå. Samma år som Sparre föddes, 1906, grundade han AB Åtvidabergs förenade Industrier, vilket skulle bli världskänt som Facit. Dottern tyckte att Åtvidaberg var den vackraste platsen på jorden, något Sparre vidhöll när hon som berest författare återvände till hemtrakten långt senare i livet.
Pingstliljorna sträcker på sig framför herrgården på Adelsnäs.
Hon gifte sig med stridspiloten greve Clas Sparre 1927 och först mot slutet av äktenskapet debuterade hon 37 år gammal som författare med ungdomsromanen “N:o 14 Sparv anmäler sig” (1943). Hon skrev den samtidigt som hon själv var propagandachef för lottakåren mitt under brinnande världskrig.
Det är gemytlig och småspännande berättelse om flickors vänskap under beredskapstiden. Unglottor från hela landet, 15–19 år gamla, samlas på ett stort lantbruksläger i Ekängen utanför Linköping för att öva sig på att ta hand om både människor och djur ifall kriget kommer.
En lotta vapentränar 1944 och koklottor skalar potatis på 1930-talet.
Den unga stockholmskan Catharina Sparvell tänker inte ligga ännu en sommar och sola vid stugan nere i Falsterbo, utan bestämmer sig för att göra något för fosterlandet. Väl i Östergötland får hon sitt nummer och kodnamn, 14 Sparv. De andra flickorna, från Motala, Vånga, Stenby och Söderköping är sammanbitna östgötar, reglerna är stränga och arbetet hårt och smutsigt. Men under de tuffa förhållandena växer en stark vänskap fram mellan unglottorna. "Swingtösen” Sparven lär sig dansa polka av de unga drängarna och räddar hjältemodiga stridspiloter från Malmslätt i nöd.
Stenhusgatan i Åtvidaberg 1924.
Sparre skrev ytterligare ett par ungdomsböcker innan hon lade penna och papper på hyllan. Hon gifte om sig med den danske tandläkaren Arne Moe-Larsen och bodde i några år på Själland innan hon återvände själv till Åtvidaberg 1956.
Pingstmarknad i Åtvidaberg 1903.
I början av 70-talet tog Sparre upp skrivandet igen och berättade om sitt liv och uppväxt i den omhuldade succén “...men sjön är densamma” (1970), en samling minnesbilder och en betraktelse om henne själv och inte minst det älskade Åtvidaberg. Hon befann sig i flera världar samtidigt, hemma på Adelsnäs umgicks Sparre med kungligheter och adelsfolk, hade franska mademoiseller som lärde henne och de fem syskonen det europeiska kulturspråket, samtidigt som hon går i skolan och leker med de andra barnen i Åtvidaberg, enkla flickor från enkla sammanhang som ändå blev hennes vänner för livet. Theodor Adelswärds vision för ett sammanhängande samhälle var förverkligad, åtminstone sett ur Sparres ögon.
Arbetare i Åtvidaberg 1904.
Återkomsten som författare blev också Sparres stora genombrott och flera böcker följde om hennes familj och Åtvidaberg i en tid då det lilla östgötska brukssamhället var en världsangelägenhet.
Prinsessan Ingeborg av Danmark med sina prinsessor Margareta, Märta och Astrid.
Den främsta av dessa är “Vännen min” (1985) som handlar om Sparres bästa vän prinsessan Astrid, dotter till prins Carl och Ingeborg av Danmark och så småningom drottning av Belgien. De två flickorna hängde ihop sedan de var små o
ch upptäcker som unga livet och kärleken som vänner. Det finns otroligt fina och humoristiska betraktelser i boken, som när kronprinsen Leopold av Belgien, Astrids trolovade, reser genom 1920-talets Sverige under identiteten av en belgisk löjtnant och önskar få ett glas vin och en enkel supé någonstans utan att väcka uppståndelse på något av stadshotellen. Till slut får han nöja sig med en vägsylta med skylten “Mat” där man endast serverar husmanskost och en svensk kall pilsner till en kunglighet från ölriket Belgien.
Astrid omkom 29 år gammal 1935 i en bilolycka som Leopold III överlevde med några småskråmår i de schweiziska alperna. När kungaparet semestrade i det neutrala landet kunde de på den italienska sidan av gränsen se Benito Mussolini flyttat fram sina elitförband bara för att markera att han visste att de befann sig där och att han kunde döda dem ifall han ville. På så vis berättar Sparre i en enda mening vilket helveteshål Europa då var på väg ner i.
Leopold och Astrid spanar in en racerbil någon gång mellan 1929 och 1933.
Innan hon gick bort i Djursholm utanför Stockholm 1993 skrev Sparre en lång rad romaner som skildrar historiska kvinnoöden på ett vis som ger oss nya perspektiv på det förflutna.
I “Piskan och korset” (1987) berättar hon om det politiska spelet i Sverige, Norge och Danmark sett med Ingegerd Knutsdotters ögon, dotterdotter till den heliga Birgitta. Romanen skildrar framför allt den nära vänskapen mellan hovdamen Ingegerd och den blivande drottning Margareta, som skulle komma att regera över hela Norden genom Kalmarunionen. De uppfattar (likt många andra) Ingegerds mormor som egen och avvikande, men inser också att hon är mycket mäktig. Över huvud taget framställs Birgitta som en grym och religiöst fanatisk kvinna som styr sin omgivning med piskan och korset. Ingegerd hamnar mot sin vilja på mormors och mors kloster i Vadstena och vantrivs i det “livsförnekande” klosterlivet. Kvinnobilderna är på så vis mångfacetterade och framför allt strävar Sparres kvinnor efter makt. Ingegerd Knutsdotter misskötte sitt ämbete som abbedissa bröt både kyskhetslöften och förskingrade pengar, först skyddades hon av drottning Margareta, men efter att påven i Rom ingripit blev hon avsatt.
1. Mordet på Axel von Fersen i Stockhom 1810, okänd konstnär. 2. Sophia Magdalena av Danmark 1788, målning av Jakob Björck.
”Drottningens förtrogna” (1994) blev Sparres sista roman. Den handlar om hovfröken Maria Aurora Uggla, kallad “Ugglan”, som var Gustaf III:s hustrus, danskan Sophia Magdalenas, favorit och förtrogna. Genom Ugglans ögon får vi följa spelet och intrigerna i det svenska hovet i en spännande och omvälvande tid. Berättelsen som för oss till Löfstad slott och herrgården Hulterstad utanför Mjölby, spänner över dramatiska politiska händelser som mordet på Gustaf III, lynchningen av Axel von Fersen, statskuppen mot Gustav IV Adolf och valet av den Jean Baptiste Bernadotte, en av Napoleon Bonapartes marskalkar, till ny svensk kung.
Löfstad slott spelar en roll i Anna Sparres historiska roman "Drottningens förtrogna" (1994).
Det finns ett återkommande motiv i Sparres författarskap, nämligen vänskapen mellan en svensk adelsdam och en dansk(talande) prinsessa, från Ingegerd Knutsdotter och drottning Margareta till henne själv och prinsessan Astrid.