Del 2
âTordyveln flyger i skymningenâ (1978) var först en radiopjĂ€s som Maria Gripe spelade in tillsammans med Kay Pollak 1976. Den markerade en ny inriktning för hennes författarskap. Influerad av romantikens författare som Edgar Allan Poe, systrarna BrontĂ« och framför allt Johan Stagnelius och Carl Jonas Love Almqvist, började hon skriva mystiska och skrĂ€ckgotiska romaner för unga. Hon sammanför den religiösa och filosofiska existentialismen i berĂ€ttelsen om Hugo och Josefin, den andligt fĂ€rgade socialrealismen i böckerna om Elvis och det sagolika och det gotiska frĂ„n âGlasblĂ„sarns barnâ i en egenartad mörk romantik.
âTordyveln flyger i skymningenâ utspelar sig i det fiktiva smĂ„lĂ€ndska samhĂ€llet Ringaryd dĂ€r de tre ungdomarna Jonas, Annika och David börjar luska i den gamla Selanderska gĂ„rdens förflutna. En olycklig kĂ€rlekshistoria mellan den unga fröken Emelie och den fiktive LinnĂ©lĂ€rjungen Andreas Wiik blir ingĂ„ngen till ett djupt filosofiskt mysterium.
I ungdomsromanens form utforskar Gripe den idéhistoriska övergÄngen mellan upplysningens och romantikens natursyn för att spegla ett pÄgÄende liknande skifte i samtidens förhÄllningssÀtt till miljön.
Linné tÀnkte sig att vi lÀra kÀnna Gud genom Hans skapelse pÄ samma vis som Bibeln vittnar om honom. Genom att systematiskt studera naturen skulle Skaparens vilja och ordning framtrÀda för mÀnniskan. Men efter hand uppfattade Linné naturen som mer dynamisk och förÀnderlig och att allt liv hÀnger samman i en rörlig enhet, Àven om han sjÀlv aldrig kom att formulera en evolutionsteori. Gud vÀxer fram med sin förÀnderliga skapelse.
Gripe lĂ„ter Wiik fortsĂ€tta tankegĂ„ngen. Influerad av de gamla egyptiernas förestĂ€llning om att allt som finns hĂ€rrör ur en enda substans, ett urĂ€mne, och att döden bara utgör en ny fas bortom livet, utvecklar han förestĂ€llningen om att allt som finns utgörs av âallsjĂ€lenâ.
Den religionshistoriskt bevandrade Gripe Àr vÀl medveten om hur den fornegyptiska mytologins nÀra uteslutande kretsar kring frÄgan om mÀnniskans relation till naturen, nÄgot som inte minst ses i framstÀllningen av gudar med mÀnniskokroppar och djurhuvuden.
Enligt svensk folktro var tordyveln lyckobringande och varslande för skörden. Den som fann den ligga sprattlande hjÀlplös pÄ ryggen fick tio synder förlÄtna för att hjÀlpa tordyveln pÄ benen igen. Dess slÀkting kring Medelhavet, pillerbaggen, beskrevs av just Linné 1758 och var ett heligt djur i det forna Egypten som gÀrna avbildades som amuletter eller i gravar. Egyptierna förestÀllde sig att pillerbaggen var en av solguden Ras manifestationer och den symboliserade existens och vÀxande. De misstog sig ocksÄ om att den var enkönad eller androgyn och befruktade sig sjÀlv, precis som Aman, den skapelsegud som manifesterade urÀmnet ur vilken allting uppstÄtt och som skapade sig sjÀlv genom att sÀga sitt namn.
I sjÀlva verket fÄr Wiik formulera den tyske filosofen Friedrich Schellings romantiska naturuppfattning. Gripe var sedan gymnasietiden vÀl förtrogen med dennes tÀnkande, men allmÀnt sett var Schelling lÀnge helt förtrÀngd och ÄterupptÀcktes först pÄ 1960- och 70-talet i takt med att den gröna rörelsen tog form.
Schelling bröt tvĂ€rt med den mer mekaniska och atomistiska förstĂ„else av verkligheten som prĂ€glade upplysningen. TvĂ€rtom beskriver han tillvaron som en organisk enhet dĂ€r det vi uppfattar som mentalt respektive kroppsligt i sjĂ€lva verket inte kan skiljas Ă„t. DĂ„ betraktades Schellings naturfilosofi som mystiskt och ovetenskaplig, i dag som en tidig insikt om vĂ„ra ekosystem. I ett sĂ„dant sker ingenting slumpartat och hĂ€ndelser hĂ€nger samman med varandra, ocksĂ„ genom tiden. Det förflutna och framtiden Ă€r lika nĂ€rvarande som nuet, det Ă€r den dramatiska trĂ„den genom âTordyveln flyger i skymningenâ.
Nu ska SVT filmatisera Gripes klassiker som tv-serie och den planeras att börja sÀndas 2024.
I âAgnes Cecilia â en sĂ€llsam historiaâ (1981) rör sig Gripe framĂ„t i filosofihistorien och Arthur Schopenhauers ord âVar mĂ€nniska bör alltsĂ„ förstĂ„ sig sjĂ€lv som ett nödvĂ€ndigt vĂ€senâŠâ blir portalstrofen för en berĂ€ttelse om att förstĂ„ sig sjĂ€lv och sin roll i vĂ€rlden.
Noras förÀldrar dör i en bilolycka nÀr hon Àr liten och hon vÀxer upp i en fosterfamilj. Det Àr ingen enkel sak, hon har vaga minnen och uppfattningar om sitt förflutna och dessutom kÀnner hon en dragning till sin jÀmnÄrige fosterbror Dag, hennes tvetydiga eller rent romantiska kÀnslor tycks ocksÄ vara ömsesidiga.
NÀr de flyttar in i en ny lÀgenhet börjar en rad mystiska saker ske, Nora kÀnner nÀrvaron av ett förflutet som tycks ligga nÀra henne sjÀlv. Tillsammans med Dag inleder hon ett detektivarbete som kretsar kring mystiska telefonsamtal, kvarglömda skrivna meddelande och en sÀllsamt mÀnsklig docka.
Genom Noras berÀttelse gestaltar Gripe den tyske tÀnkaren Arthur Schopenhauers idé om individuationsprocessen. Det finns en skillnad i hur vi upplever vÀrlden och hur den egentligen Àr. VÀrlden som vi ser den Àr bara en förestÀllning för oss som enskilda mÀnniskor, vi kan inte fullt ut begripa den eller ens helt förstÄ oss sjÀlva.
Enligt Schopenhauer styrs vÀrlden av en enda vilja, en osynlig kraft som genomströmmar allt frÄn molnens rörelser till mÀnniskors handlingar. Allt Àr sammanbundet i oÀndliga orsakssamband, men som enskilda fenomen bland mÄnga andra kan vi bara lÀra kÀnna oss sjÀlva, vÄr egen drivkraft i vÀrlden. Det hjÀlper oss att förstÄ vilka vi Àr, att abstrahera oss frÄn allt det som hÀnder och reflekterande inse att vÄra egna personligheter bara Àr en del av en stor helhet och intighet. Nora lÀr pÄ sÄ vis under romanens gÄng kÀnna sig sjÀlv, förstÄ sin egen roll i en familjetragedi och mÀnniskors invecklade relationer till varandra.
âAgnes Ceciliaâ filmatiserades av Anders Grönros 1991 med Gloria Tapia i huvudrollen som Nora.
Gripe fortsatte att utforska individuationstanken i romansviten âSkuggserienâ som inleds med âSkugga över stenbĂ€nkenâ (1982). Den utspelar sig i ett relativt vĂ€lbĂ€rgat lĂ€rarhem i Eksjö 1911. Dit kommer den mystiska Carolin för att ta tjĂ€nst som ny husjungfru. Med ett âokvinnligtâ och sjĂ€lvklart sĂ€tt tar hon plats och utmanar alla hierarkier och normer, nĂ„got som stör den konservativa hushĂ„llerskan Svea som upprĂ€ttar gammal hederlig svensk luthersk ordning i hemmet och hĂ„ller reda pĂ„ Bibelns pĂ„bud. Herrn i huset Ă€r en frĂ„nvarande gestalt som vantrivs med lĂ€raryrket och flyr in i sitt bokprojekt om den svenske mystikern Emanuel Swedenborg. Frun Ă€r en vag figur som valt att finna sig i sin undergivna roll som kvinna. Dottern, historiens 14-Ă„rige berĂ€ttare, fascineras av Carolin medan hennes Ă€ldre bror Rune förĂ€lskar sig i henne.
Mysteriet kring Carolin tĂ€tnar, hon smyger ut ur huset om nĂ€tterna och hennes âqueeraâ överskridande drag tar sig fysiska uttryck nĂ€r hon av och till vĂ€ljer att upptrĂ€da som en pojke. Ena stunden Ă€r hon vĂ€nlig, generös och förstĂ„ende, men plötsligt Ă€r hon ocksĂ„ manipulerande, maktgirig och sjĂ€lvupptagen.
En ledtrÄd till mysteriet Carolin Àr Swedenborg. Likt kyrkofÀderna Origenes och Augustinus var han influerad av den antika nyplatonismen och betraktade Bibelns skrifter som poetiska och mytiska, deras verkliga innebörd Àr av ett djupare nÀrmast obeskrivligt slag.
Skuggor spelar stor symbolisk roll i Gripes romansvit. Den atenske filosofen Platon anvĂ€nder skuggan som en bild för den skentillvaro han anser oss befinna oss i. Verkligheten utgörs egentligen av idĂ©erna, vĂ„r sinnevĂ€rld Ă€r bara ett skugglikt Ă„tersken av dem. Nyplatonikerna som utvecklade Platons lĂ€ror Ă„rhundraden senare tĂ€nkte sig att hela tillvaron utstrĂ„lade frĂ„n Gud eller âDet Enaâ och att ju lĂ€ngre denna rena existens vi befann oss ifrĂ„n desto mörkare och mer âoverkligâ blir tillvaron.
Berta blir besatt av att ta reda pÄ vem den verkliga Carolin Àr bortom alla skepnader och roller. à terigen Àr individuationsprocessen temat och Ànnu en gÄng rör sig Gripe framÄt i idéhistorien. Nu Àr det den schweiziske psykoanalytikern Carl Gustav Jungs teorier som utforskas genom ungdomsromanens form.
Jungs begrepp âskugganâ betecknar allt det hos oss sjĂ€lva som vi förtrĂ€nger och inte vill kĂ€nnas vid. HĂ€r ryms allt det vi ogĂ€rna visar upp för vĂ€rlden och skĂ€ms över. Dessa egenskaper ger sig Ă€ndĂ„ tillkĂ€nna, ofta genom att vi projicerar dem pĂ„ andra eller att de hemsöker oss i vĂ„ra drömmar. För vĂ„r egen utvecklings och sjĂ€lvkĂ€nnedoms skull behöver vi konfrontera och acceptera dessa och pĂ„ ett sunt vis integrera dem i vĂ„rt medvetande.
I âSkuggserienâ Ă€r Carolins individuationsprocess i fokus, Ă€ven om den betraktas utifrĂ„n och speglar omgivningens resa att komma underfund med sig sjĂ€lva. Skuggans mysterium fĂ„r allas bitar att falla pĂ„ plats i ett gemensamt pussel.
En annan Jung-idĂ© som spelar stor roll Ă€r hans motsatspar âanima och animusâ, de kvinnliga och manliga sidorna som finns inom oss alla. I Carolins könsöverskridande karaktĂ€r utforskas och utmanas dessa. Carolin vĂ€ljer vartefter att i stĂ€llet bli Carl och helt och hĂ„llet iklĂ€ sig rollen som ung man.
SÄ smÄningom introduceras tvÄ nya karaktÀrer, det mystiska tvillingparet Arild och Rosalinda som hÀmtade ur 1800-takets skrÀckgotik utgör de nÀrmast arketyper för manligt och kvinnligt. Arild Àr filosofisk och teoretiskt strÀng, han lÀser Friedrich Nietzsche och funderar över om mÀnniskans inre ideala jag, hennes sanna vÀsen. Rosalinda Àr vÀn och nÀstan osynligt skör, men ocksÄ upptagen kring relationer och förÀlskar sig förstÄs i Carl/Carolin.
Alltmer framtrĂ€der Carolin, fadern och tvillingarna som en slags projiceringar av Bertas egen person, kanske Ă€r det snarast hennes egen individuationsprocess som gestaltas? Ăr Carolina i sjĂ€lva verket bara hennes spegelbild och projektionsyta?
Vi kan skönja den romantiske diktaren och tĂ€nkaren Friedrich Schillers idĂ©gods i âSkuggserienâ genom en direkt hĂ€nvisning till hans pjĂ€s âDon Carlosâ, vars huvudperson sammansmĂ€lter med Carolin. Schillers tĂ€nkande kretsar kring frĂ„gan om mĂ€nsklig frihet, frĂ„n politiskt och religiöst förtryck, men ocksĂ„ som friheten frĂ„n sina egna lidelser och kroppsliga begrĂ€nsningar genom konsten och det sköna, att vinna ett nytt kreativt och lekfullt sĂ€tt att vara i vĂ€rlden. För Schiller Ă€r vi alla bestĂ€ndiga som personer, det Ă€r i denna existens vĂ„r frihet finns, sedan kan vĂ„ra villkor och omstĂ€ndigheter förĂ€ndras. Denna motsats övervinner vi genom att bĂ„de skapa oss sjĂ€lva och göra vĂ„r plats i tillvaron.
I Skuggserien blir Gripes feministiska tema tydligare, sedan Ă„tminstone Josefin hade det kvinnliga subjektet och dess agens funnits dĂ€r och alltmer utmanas könsroller och invanda förvĂ€ntningar. Men vi ser ocksĂ„ ett tema som följer genom hela hennes författarskap, hur vi i samhĂ€llet stĂ€ndigt mĂ„ste spela vĂ„ra roller, det gĂ€ller i alla fall för Hugo och Josefin, Elvis, Nora, Berta och Carolin. BĂ„de âTordyveln flyger i skymningenâ; âAgnes Ceciliaâ och i âSkuggserienâ ramar Gripe in berĂ€ttelserna med kvinnohistoria och kampen för röstrĂ€tt och frihet.
âSkuggserienâ filmatiserades som tv-serie av Marianne Ahrne med Anna Ehring i karriĂ€rens finaste roll som Carolin.
PĂ„ sitt eget vis mötte Gripe tidens postmoderna teman kring identitet, könsroller och verklighetsuppfattning och likt Horace Engdahl och Anders Olsson och kretsen kring tidskriften Kris fann hon samröret med romantiken och nyplatonismen. Tydligast Ă€r Ă€ndĂ„ kopplingen till Almqvist, pĂ„ flera vis, spökerier, lönngĂ„ngar och kusliga portrĂ€tt, relationen mellan kvinnan och mannen och deras roll, individens frihet och inte minst Carolins likhet med den förtrollande androgynen Tintomara i âDrottningens juvelsmyckeâ, en i alla avseende grĂ€nsöverskridande och normbrytande karaktĂ€r som uppfattas som kvinna eller man beroende pĂ„ vem som förĂ€lskar sig i henne.
Sedan Gripe lÀmnade oss 2007 har hennes författarskap knappast tappat i aktualitet och det Àr talande att hennes böcker sÄ frekvent Äterutges. Gripes filosofiska berÀttelser kommer att fortsÀtta ligga i tiden med dess frÄgor om den personliga identiteten, relationen mellan kvinnor och mÀn och inte minst vÄrt förhÄllande till naturen och Gud.