Feelgood
– Bokens berättelse är påhittad, det är inget jag själv har upplevt. Däremot har jag använt mig av egna erfarenheter och känsloupplevelser från när jag var sjuk, och vägen fram till att jag blev frisk, säger Camilla Thelander Eng.
Utmattningsproblematik och hur man kan ta sig tillbaka till ett gott liv igen är så viktigt att uppmärksamma, tycker hon. Ja, att kunna bearbeta sorg, besvikelse, ledsenhet och få vara mänsklig överhuvudtaget.
Till vardags arbetar Camilla Thelander Eng med systemförvaltning på Region Östergötland. Det är en himmelsvid skillnad från den hemtrevliga mysmiljö i Gränna som läsaren möter i hennes roman "Croissanter och kuriosa". Dit, till en kär moster i Gränna, flyr huvudpersonen Hanna när hennes liv gått i stå. Hanna har kraschat in i den berömda väggen. Hennes äktenskap har pausats, mannen och tonårssonen är på väg att bo utomlands under ett halvår. Själv är hon kvar i Stockholm utan vare sig jobb eller livsmening. I ett sådant läge kan en kärleksfull moster i ett gammalt hus i en småstad göra susen, visar det sig. Hanna börjar forma ett nytt liv i Gränna och upptäcker att självförtroende och livslust så sakteliga återvänder.
Det är den yttre ramen för handlingen.
Men under den trivsamma småputtrigheten i berättelsen vilar ett stort allvar som Camilla Thelander Eng vill lyfta med hjälp av feelgoodgenrens litterära grepp.
– En central ingrediens i genren är att förmedla hopp. Jag hoppas kunna ge ett lugn till läsaren, framför allt till dem som drabbats av livsomvälvande händelser. Att skriva boken har också varit ett sätt att prioritera mig själv, göra något för min egen skull.
I boken finns det återkommande resonemanget ”var inte rädd för rädslan”. Vad menar du med det?
– När man drabbas av utmattningssjukdom så påbörjas också en slags utvecklingsresa kring vilka förändringar som kan vara nödvändiga att göra i sitt liv. Det kan väcka mycket oro och rädsla. Då gäller det att bli vän med den rädslan. Att ha mod att se vad som skaver i den trygga invanda vardagen, och aktivt välja vilket nytt steg man behöver och vågar ta. Eller att aktivt välja att stanna kvar i det som är. Jag vill förmedla just det, att hitta kontakten med sig själv utan att bli rädd för det som väcks.
För Camilla Thelander Eng själv blev utmattningssjukdomen just en vattendelare. ”Tåget upphörde till slut att rusa” som hon uttrycker det. Hon gjorde nödvändiga förändringar i sitt liv, där en förändring innebar att hon gick ner i arbetstid på Region Östergötland för att hinna få tid till sitt skrivande.
– Jag har alltid läst och skrivit mycket. Har alltid velat ge ut en bok, men plugg, jobb och familj tog över. Det var först efter att jag blivit sjuk som jag började fundera över vart min skrivardröm tagit vägen.
Skrivandet har varit en form av läkning för henne.
– Jag är en analyserande och betraktande person, tycker om att vända och vrida på saker. När jag skriver bearbetar jag det jag tänker. Jag får syn på mina egna tankar, blir begriplig för mig själv.
Camilla Thelander Eng har hunnit få en del reaktioner på sin roman. ”Balsam för en sårad själ”. ”Nu är jag förstådd – någon har satt ord på det jag varit med om” är några av omdömena.
– Sådant som jag hoppats på, att ge läsare hopp och tröst.