Det är Avery Hopwoods klassiska komedi "Gröna hissen" från 1915 som Teater Leo har satt tänderna i. Den största tuggan har Niclas Angerborn tagit som i våras satte sig ned för att bearbeta och skriva om texten. Historien har i den här versionen placerats i en flott våning i Linköping år 1948.
– Vi har de senaste åren haft pjäser som utspelar sig i nutid, på 20-talet och 60-talet. Vi försöker göra en liten nostalgiresa och 40-talet passade bra för den här. Det finns mycket musik att känna igen sig i också, säger Niclas Angerborn som även regisserar pjäsen.
Händelserna tar sin början vid en middagsbjudning hemma hos paret Bosse och Alice Edstrand vars äktenskap har sett bättre dagar. Middagen övergår sedan till fest och ja, komiska vändningar och förväxlingar följer.
– Den andra akten är dagen efter, tidigt på morgonen, det är därför det ser ut som det gör nu, säger Niclas Angerborn och pekar mot kulisserna med sneda tavlor och halvtomma spritflaskor.
Den andra akten är också den som skiljer sig mest från originalet.
– Andra akten i sitt original är väldigt rörig och konstig, men här har ni lyckats fantastiskt bra, säger skådespelaren Ing-Marie Carlsson och vänder sig till Niclas Angerborn och Lasse Olofsson som driver Teater Leo.
Originalet har också fler karaktärer som nu har skalats ner till sex stycken som var för sig får lite större utrymme. Till rollerna har Niclas Angerborn och Lasse Olofsson hämtat in skådespelarna Ing-Marie Carlsson, Jeanette Capocci, Anders Gustavsson och Åsa Forsberg som alla har varit med i teatergruppens föreställningar tidigare.
– Framförallt kvinnorollerna har stärkts upp. Genom historien har det funnits många roliga mansroller men inte så många till kvinnor, så därför har jag utvecklat dem i den här bearbetningen, säger Niclas Angerborn.
Repetitionerna på Sagateatern har pågått för fullt sedan mitten av november och 30 december är det dags för premiär. Pjäsen spelas sedan vid tjugo tillfällen fram till 2 februari.
– Vi har haft väldigt roligt under repetitionerna, åt varandra och våra trevande försök. Jag är jätteglad att vi har skrattat så mycket åt texten, när man sitter hemma på kammaren och skriver vet man ju inte hur det ska bli. Om inte publiken har kul så kommer i alla fall vi ha det, säger Niclas Angerborn.