När retroförlaget Fandrake tog sig an den grannlaga uppgiften att skriva boken om Alga (släpptes i höstas) lyfte man samtidigt fram en modern svensk kulturskatt. Miljoner svenskar har genom åren samlats kring sällskapsspelen som producerats av Alga. Under ledning av Fandrakes VD och redaktör Orvar Säfström har kulturjournalisterna Ika Johannesson och Jimmy Wilhelmsson skapat något av ett referensverk över de svenska sällskapsspelens historia. I boken finns en mäktig genomgång av samtliga Algas spel.
I Ryd i Linköping finns en av Algas många viktiga pusselbitar. Klassiska svenska sällskapsspel som till exempel "Den försvunna diamanten", "Sjörövarön" och "Bondespelet" har alla tecknats av Ritva Lagerviks penna.
– Det första uppdrag jag fick var att fräscha upp dominospelet "Maria Nyckelpiga", berättar Ritva Lagervik.
Det var Dan Glimne, en av Sveriges mest kända speldesigners, som hittade Ritva i en medlemsmatrikel hos Svenska Tecknare och gillade det han såg. Glimne låg på ett eller annat sätt bakom nästan samtliga Alga-spel som släpptes eller nylanserades under 80-talet när spelandet i Sveriges växte.
För Ritva Lagervik började tecknandet redan som barn hemma i barndomstaden Jakobstad i Finland och hon visade tidigt att hon hade talang. Ett inslag på TV handlade om dåvarande Konstindustriskolan (numera Högskolan för Design och Konsthantverk).
– Jag kände direkt att där vill jag gå! Vår yrkesvägledare sa bara "det kan du glömma" men jag sökte och kom in. De tog bara in tio stycken. Det kändes rätt bra, skrattar hon.
1966 gick flyttlasset till Göteborg och fem års studier.
– Det var fantastiskt att gå där. Det var nog de bästa åren i mitt liv.
Studieåren skapade också många kontakter. Det blev jobb på flera reklambyråer och hon värvades av självaste Bo Widerberg till ateljén på SVT där hon bland annat gjorde för- och eftertexter.
– Och när artister som till exempel Lill-Babs uppträdde så fick vi texta det de skulle sjunga på stora skyltar så att de inte skulle glömma bort texten och komma av sig, säger Ritva Lagervik.
När uppdragen från Alga började ramla in gjorde hon det som extraknäck. Under 80-talet blev det sammanlagt ett tiotal spel hon gjorde illustrationer till.
– Jag gjorde det på kvällar och nätter vid köksbordet när barnen gått och lagt sig. Jag tyckte det var så roligt att jobba och det blev en bra extrainkomst.
– Jag fick egentligen inga instruktioner utan fick jobba väldigt fritt och göra det på mitt sätt. Vissa saker var ju givna, som att spelplanen skulle vara Afrika i "Den försvunna Diamanten" och vilka de olika städerna skulle vara, men annars fick jag göra lite som jag ville. Omslagen var ju väldigt viktiga och de fick jag oftast utforma helt fritt. Men jag var noga med att det skulle stämma, det som var med i mina teckningar, om det var ett djur eller nån växt, skulle finnas på den platsen på riktigt
– I dag kanske jag skulle ha gjort en del saker annorlunda men det var ingenting jag tänkte på då. Det vara bara roligt, säger hon.
I Linköping hamnade Ritva Lagervik 1985. Hennes dåvarande man fick jobb på universitetet och Ritva fick en tjänst som tecknare på Saab.
– Det var lätt att få jobb då. På Saab gjorde jag personporträtt, tecknade loggor och skrev skyltar, säger hon.
Att spela alla spelen hon varit med och gjort är däremot inte hennes grej.
– Jag tror inte ens jag spelat alla.