I går var det traditionsenlig vernissage för utställningen ”Konsten att välja” på Linköpings konsthall Passagen. Där visas kommunens konstinköp under året. Utställningen pågår till 9 januari. Därefter ska verken placeras ut i kommunens verksamheter. Så för allmänheten kan detta vara enda tillfället att se en hel del av dem.
Olle Schmidt, utställningstekniker, och Mats Karlsson, ansvarig intendent på Passagen, har spenderat 286 000 kommunala kronor på de 60 verk som nu visas. En summa som har legat ganska fast under ett antal år.
Ambitionen att ha en jämn könsfördelningen har uppfyllts väl. Av de 51 konstnärerna är 26 män och 25 kvinnor.
Ungefär en tredjedel av konstnärerna är verksamma i länet. Besökarna möter också nationellt kända namn som Jan Håfström, Max Book och Jan Stenmark.
– Har finns både etablerade och nya konstnärer. Med våra inköp stöttar vi det lokala konstlivet, säger Olle Schmidt.
Under året håller man koll på utställningar och gallerier, framför allt i Linköping, och portionerar ut sina tilldelade pengar på de verk man finner intressanta i sammanhanget. En urvalsprocess som kräver eftertanke och konstnärlig fingertoppskänsla.
– Det ska finnas lite edge, vi vill ha verk som ställer frågor och inte bara stryker medhårs. Samtidigt måste vi ha en viss bredd, så någon vill ha verken och de inte blir stående i en källare, säger Olle Schmidt.
– Ibland kan vi känna att ”det här verket är superbra, men kommer någon att vilja ha det?”, fyller Mats Karlsson i.
Var verken hamnar efter utställningen avgörs till viss del av besökarnas önskemål. Anställda i Linköpings kommun kan nämligen önska sig ett verk till arbetsplatsen.
Efter att ha sammanställt önskemålen genomför Mats Karlsson fördelningen tillsammans med konsthallschefen Lars-Ove Östensson.
– Målet är att alla enheter som har önskat ska få någonting. Men vi tittar också på behov, till exempel en helt ny enhet som sitter på noll tidigare verk ligger bra till, säger Mats Karlsson.
Man tar också hänsyn till verkets karaktär och dess tänkta placering. Ett stort svartvitt, dramatiskt fotografi kanske inte passar riktigt i mer känsliga miljöer.
– Vissa verk vill vi placera själva, säger Olle Schmidt.
Skulpturer är ofta något svårplacerade ute i verksamheterna och återfinns knappt alls bland de utställda verken som består av foto, målningar, grafik och teckningar.