I början av 2000-talet gjorde Kajsa Grytt en "Johnny Cash". Hon reste runt och uppträdde på kvinnofängelser, pratade med fångarna och lät dem dela med sig av sina historier.

En av kvinnorna lämnade över en dikt, fylld av frustration och uppgivenhet, som hennes son skickat till henne. En av stroferna löd:

"Vad har jag gjort för att känna denna kärlek

Till henne som inte ens gav mig en blick

Varför känns sorgen jag bär så förjävlig

Jag bad till Gud för en mor jag aldrig fick"

– Det var en dikt jag hade skrivit och skickat till min mamma. Jag var 15–16 år då, tror jag. Mamma åkte in och ut i fängelse. Hon hade missbruksproblem. Så en stor del av min barndom var mycket brev, berättar 36-årige Jim Blomqvist från Linköping.

Kajsa Grytt blev starkt berörd, både av den förtvivlade tonåringens dikt och av att hans mamma delade med sig av den.

– Så starkt och modigt av henne att våga lämna ut skammen och smärtan på det sättet. Och hon sa också att brevet hade blivit en vändpunkt för henne, säger Kajsa Grytt.

Allt resulterade i låten "Vad har jag gjort". Jims dikt utgör versen (sjungs av Johan Borgert) och Kajsa ger honom svar i refrängen som avslutas med:

"Hon vet vad hon har gjort

Och hon har läst det här brevet

Hon tar sitt straff därinne

Men du måste välja livet"

Grytt bad Jim Blomqvist om lov innan hon 2006 gav ut låten.

– Det är givetvis en ära att få en dikt tonsatt av en musiker men om det inte varit någon som jag gillat hade det nog inte varit aktuellt, säger Jim Blomqvist.

Men just Kajsa Grytt var en artist han hade koll på.

– Jag var väl bekant med henne genom både Tant Strul och hennes soloskiva "Är vi är på väg hem" som jag tyckte var väldigt bra. Hon har litterära kvalitéer som få andra rockmusiker.

För Kajsa Grytt har låten betytt mycket. Samlingsalbumet från 2014 döptes också till "Vad har jag gjort".

 – Det är en av mina bästa låtar. Och den är i all sin enkelhet, den består ju bara av två ackord, helt fantastisk att spela live.

Jim följde Kajsa Grytts uppmaning i låten. Han "valde livet", tog en magisterexamen i litteraturvetenskap, jobbar nu som resurs för autistiska barn på Kärna skola och har bildat familj. 

Relationen med mamma är också en helt annan än för 20 år sedan.

– Det har gått bra för henne. Hon är drogfri, skötsam och världens bästa farmor.

Det faktum att Jim länge kände sig osäker på att mamman skulle kunna infria sitt löfte om ett drogfritt liv gjorde att han valt att inte prata så mycket om låten.

– Det var jobbigt att höra den i början. Och jag ska ärligt säga att jag inte lyssnar så mycket på den nu heller. Men nu känner jag mig säker på att det går bra för mamma. Jag kan lägga det här bakom mig och då kan även jag uppskatta låten.

Som litteraturvetare är Jim Blomqvist inte helt nöjd med tonårsdikten.

– Den är lite banal. Jag vill nog hålla en viss distans till den. Men det kom ju från hjärtat, det är det som gör att många uppskattar den. De kan nog känna igen sig i den där maktlösheten.

"Banal" är det sista ordet Kajsa Grytt skulle använda.

– Att skriva om smärtsamma saker är bland det svåraste man kan göra. Men Jims dikt har en sorts kylighet som gör att den aldrig ens är nära att bli pekoral eller översentimental. 

På fredag uppträder Kajsa Grytt i Linköping. Då finns både Jim Blomqvist och hans mamma i publiken.

– Vi har haft sporadisk kontakt genom åren, främst via sociala medier. Det ska bli kul att träffas igen, säger Kajsa Grytt.