Inför valet 2010 valde Veine Edman att sluta som politisk sekreterare för Centern i Region Östergötland och gå i pension.
– Då tänkte jag att jag skulle odla mitt gamla historieintresse och tränga lite djupare in i något ämne. Det blev Westmännen, berättar Edman.
"Westmännen" är fem bröder Westman, söner till en postmästare i Linköping som dog svårt skuldsatt 1899. En av bröderna blev diplomat och två riksdagsmän för Bondeförbundet (nuvarande Centerpartiet).
Men när Edmans djupdykning i historien utmynnade i ett bokprojekt förflyttades fokus i mångt och mycket till Karl Gustaf (KG) Westman (1876–1944) som var minister två gånger om och hade andra viktiga roller i svensk politik under den händelserika första halvan av 1900-talet.
"Statsråd i krigstider" heter boken som Veine Edman skrivit och som getts ut med tryckningsbidrag från Westman-Wernerska stiftelsen i Linköping. Den som donerat pengarna till den just den stiftelsen är Henric Westman – den frikostige "kaptenen på Valla".
Henric Westman, inte släkt med KG, stöttade sin namne under dennes studietid i Uppsala och även när KG Westman var ecklesiastikminister med ansvar för skol, kultur- och kyrkofrågor i den så kallade kungaregeringen efter borggårdskrisen 1914.
– I början var KG:s ton i breven till Henric närmast underdånig. Men mycket snart blev de goda vänner. Och frågan är om inte KG fick sitt konst- och kulturintresse från Henric, säger Veine Edman.
Historikernas dom mot KG Westman har övervägande varit hård. Mest (ö)känd är Westmans kamp för inskränkningar i pressfriheten under hans tid som justitieminister (1936–44). Efter påtryckningar från representanter för den tyska nazistregimen lät Westman beslagta drygt 300 Tysklandskritiska tidningsnummer och tidskrifter.
– Det var KG:s linje och han stöttade den fullt ut, absolut. Men det var en del av samlingsregeringens utrikespolitik och det skulle ha gjorts liknande ingrepp mot frispråkiga tidningar även om justitieministern varit en annan, hävdar Veine Edman.
Det finns gott om exempel i hans bevarade dagböcker där KG Westman uttalar sig klart föraktfullt mot judar.
– Absolut. Och det har jag varit noga med att inte gömma undan i boken. Men man måste också då förstå den tid han verkade i. KG:s uppfattning sticker ut med dagens ögon. Han stack kanske ut på sin tid med – men inte så mycket som nu, säger Edman.
KG Westman beskrivs som en realpolitiker, befriad från ideologiska bördor i form av ismer – nationalismen undantagen.
Han verkade i en omvälvande period i svensk historia med många reformer, bland annat allmän rösträtt och kvinnors rätt till högre utbildning. Westman var definitivt inte en påskyndare av dessa reformer, snarare tvärtom.
Även om han som person karaktäriseras som högdragen, kylig och sarkastisk konstaterar Edman att KG Westman hade gott om goda vänner, bland dem konstnären Anders Zorn och hans hustru Emma.
Vad är hans viktigaste insats?
– När han bytte fot under 1933 års "kohandel" om krispolitiken där Bondeförbundet enades med Socialdemokraterna. Uppgörelsen ses som en av förklaringarna till varför nazismen inte fick fäste i Sverige. Där hade KG en nyckelroll.
Vad var det som gjorde att han kunde få så många höga politiska poster under så många år?
– Hans kunnighet. Och han var känd som en god talare. Men KG Westman var inte folklig – definitivt inte folklig.