När blixtarna lyste upp scenen och fotbollsplanen blev mer och mer dränkt i vatten undrade publiken om det verkligen skulle bli någon spelning. Men till slut kom Lasse ut och det blev en kväll den dyngsura publiken sent skulle glömma.
– Det var trist, men när jag väl stod på scen så behövde jag inte tänka så mycket på det. Jag försökte bara göra min konsert. Och det var ju en helt fantastiskt publik. Det var en oerhört mäktig upplevelse, säger Lasse efter att han delat ut sitt nyponpris på fredagskvällen.
Han fick lita på att de bakom scenen hade koll på vädret och säkerheten. Det var först efteråt som han fick veta hur nära det faktiskt hade varit att spelningen ställdes in.
– Jag hörde bara lite röster i mina öron ibland under spelningen som sade "strunta i att gå av innan extranumren, kör bara så många låtar ni kan".
Hur kändes det när du stod där innan och såg Joel Alme bryta?
– Man försöker bara fokusera på det man ska göra och så får någon bara säga om man ska upp eller inte.
Höll du dig torr under spelningen?
– Ja, hyfsat. Det var blött på scengolvet och längst fram så det var halt. Men jag fick inte så mycket på mig, inte som de som stod där ute i publiken.
Hur var det att se havet av regnponchos som inte lämnade?
– Det var så vansinnigt mycket folk och så bra allsång. Att det blev som det blev gjorde ju att stämningen var något unikt. Det var häftigt.