Petter Österlund fiskar upp en av Warhols mest berömda verk, bananomslaget till Velvet undergrounds debutalbum "The velvet underground and Nico".
– Den här är häftig, och den här... kolla!
I ett arbetsrum på Passagen sitter intendent Petter Österlund på huk och bläddrar bland en trave skivomslag i en av många pappkartonger som täcker golvet. I över ett år har han samlat in 130 verk av eller om den amerikanske popkonstlegenden Andy Warhol. Med start 9 mars ska de visas upp ute i konsthallen på andra sidan väggen.
– Vissa av sakerna är lite "lågbudget-variant" över medan vissa föremål är fullständigt unika. Vi har till exempel en dollarsedel som Andy har kluddrat ner sitt namn på, den är värdefull. Just den blandningen av "enkla" kopior och unika jättehäftiga saker är precis som Andy var själv, säger Petter Österlund som började drömma om en sådan här utställning redan för 15 år sedan.
Andy Warhol, som gick bort 1987, är en av den moderna konsthistoriens största profiler. Bland hans mest kända verk finns färgglada porträtt på exempelvis Marilyn Monroe och konstverk baserade på vardagsprodukter som konservburkar och förpackningar. Men en stor del av hans konstnärsskap var hans livsstil och sättet som han lekte med hela konstkonceptet.
– Han älskade skräp. Han brukade gå till marknader på 10th street i New York och köpa billiga plastgrejer. Sen började han kludda, böja och dona med de sakerna. Han snodde som fan. Han tog fotografier och föremål som någon annan hade gjort och så blev det konst.
En dollarsedel som Andy Warhol har skrivit sin signatur på. En av många saker som blev konst efter att Warhol varit framme med en penna.
Av de 130 föremålen är runt 10-15 originalverk från Andys egen hand.
– Sen är ju frågan vad som räknas som "originalverk" när det gäller Warhol. Det var ju ofta så att han var inne och kluddade på andras saker. Men 10-15 av sakerna som vi ska visa upp har han rört vid.
Ett av föremålen som ska visas upp var inte avsett som ett konstverk alls.
– Det är en brun papperspåse som Andy skrev ned sitt telefonnummer och ritade ett hjärta på som han gav till fotografen Bruno Ehrs. Vänta så ska jag ringa till Urban på Galleri Sander, han har ramat in den och kan springa hit med den, säger Petter innan han ringer upp sin galleristkollega lite längre ned på Nygatan, fortfarande böjd över kartongen med skivomslag.
"Urban, kan du komma hit med ramarna?" Petter Österlund ringer ett samtal till Urban Hanson på Galleri Sander medan han bläddrar bland skivomslagen.
– Rolling Stones, John Lennon, Blondie... vänta, nu kommer Urban med ramarna!
In genom dörren kommer så den inramade påsen.
– Det blev ju jättebra!
Vad konstnärsstjärnan hade för telefonnummer kommer Passagens besökare dock inte få se.
– Vi blev tvungna att göra ett val. På ena sidan hade han skrivit sin signatur och ritat ett hjärta och på den andra sidan skrev han numret. Vi valde signaturen och hjärtat.
Warhol höll ofta till på den legendariska nattklubben Studio 54 i New York. Här visas ett fotografi av fotografen Hasse Persson som umgicks och fotograferade Warhol under 70-talet.
Namnet på föreställningen, "About who?", kom Petters flickvän på.
– Jag satt och babblade med henne på telefon om utställningen, hela insamlandet och alla personer som varit inblandade. En stund senare fick jag sen en bild skickad till mig från henne. Den var målad i Paint och det stod "About who?". Det tyckte jag var en så bra titel! Vem handlar den här utställningen om? Är det om Andy Warhol? Är det om alla dessa samlare? Om personerna som kände honom? Eller om oss som tittar på den?
Till skillnad från andra konstnärer som lämnat efter sig en mer behändig mängd konstverk är Andy Warhols totala produktion nästan oöverskådlig, med tusentals föremål som han i olika grad varit med och skapat.
Blir Warhols grejer lite mindre speciella för att det finns så många saker han varit och petat på?
– Jag tycker att man får se det som att allt är konst och inget är konst. Man kan tycka att det är lite löjligt många grejer som han har gjort. Som att han har hällt lite färg eller dragit en markeringspenna på en bild. Men om man tittar på det så upptäcker man att han var väldigt duktig och att färgen inte har hamnat där den hamnat av en slump.
– Sen kan man fråga sig varför det är mer intressant med hans namn på en papperspåse än om jag hade skrivit mitt. Det är något "gud har rört vid den här" över det.
Det som till slut blev omslagsbilden för själva utställningen är ett färggrant porträtt av Blondie-sångerskan Debbie Harry, givetvis signerat av Andy Warhol.
Ett citat som, förvisso felaktigt, tillskrivs Warhol är "Everybody will get 15 minutes of fame".
Andys egna berömmelse har ju vida överskridit 15 minuter. Varför är han fortfarande relevant och spännande idag?
– På många sätt är världen mycket mer "Warholiansk" idag än på Warhols egen tid. Det är snabba puckar, folk som jagar kortvarig berömmelse, saker som är fejk och som man inte vet vem som har gjort. Jag undrar verkligen vad Warhol hade gjort idag om han hade haft Instagram och Tiktok! På många sätt var han en föregångare till vår tid.