För elfte året i rad arrangeras Torsdagstoner i Trädgårn. I dag klockan 18 var det premiär och efter bara någon halvtimme fyllde besökare gräsmattan framför scenen.
– Vi är här för att vi vill vara utomhus och för musikens skull, säger Hilma Phahlén.
– Hon som spelar nu är bra. Annars gillar jag Zara Larsson bäst. Och pappa som spelade här förra året, säger Märta Phahlén.
Först ut på scen ikväll var soloartisten Em & her Music, beväpnad med ett piano och en röst som måste ha nått utanför parkens gränser.
– Vilken sångröst, fruktansvärt bra! Det här är ett supertrevligt initiativ, säger Kristin Hill.
Mitt emot scenen vid mixerbordet, sitter Benny Nilsson från Nolltretton. Som medarrangör sedan många år tillbaka vet han vad som lockar publik till evenemanget.
– Ju finare väder, desto mer folk. Under elva år har det dock bara varit två gånger vi varit tvungna att ställa in. Spelningarna brukar locka mellan 200 och 500 besökare, säger Benny Nilsson.
Han tycker att Linköping ska bli bättre på att utnyttja sina parker, och menar att fler var duktigare att hitta ut till grönområdena när han var ung.
– Såna här saker gör staden vital och ger även ungdomar chansen att göra kreativa saker. Att det är gratis är också bra, många kanske inte har råd att uppleva livemusik annars, menar han.
På en filt, uppdukad med chips och jordgubbar, sitter Josefine Svensson och Louise Ramhqvist. Det här är tredje året i rad de besöker arrangemanget.
– Det har blivit lite av en tradition. Den här staden behöver mer kultur och det är jättebra att det är gratis, säger Louise.
– Just nu är musiken kanske lite väl lugn för min smak, men den passar för den här sortens spelningar. Det är bra att de får in kvinnliga akter vilket arrangörerna brukar vara bra på, säger Josefine.
Lite längre bort sitter en duo iklädda varsin rutig skjorta.
– Det är första gången jag är här, det var pappa som fick hit mig. Vilken fantastisk grej, fint väder och bra musik. Det är spännande att höra musik man inte har hört förut, säger Magnus Wallqvist.
– Det är roligt att höra lokala förmågor och jag ser fram mot Jökke & Personalen som spelar sist, de såg jag förra året, säger pappa Gunnar Wallqvist.