Utöver skildringar om historiska kvinnor väver Lina in personliga berättelser från sitt egna engagemang, samt de fördomar och kommentarer hon mötts av.
"Vad har kvinnorna egentligen haft för sig medan männen skrivit historia? Vilka kvinnor saknas i skolans historieböcker och vad kan vi lära oss av serietidningarna, Hollywoodfilmerna och nyhetsmedierna?".
Det var parollen för Lina Thomsgårds föreläsning som i onsdags ägde rum i Wallenbergssalen på Östergötlands museum.
Föreläsningen tog avstamp i en av Lina Thomsgårds allra största förebilder – Aina Cederblom.
– Hur många här inne vet vem Indiana Jones är?
Något som, föga förvånande, möttes av en samstämmig handuppräckning från samtliga i publiken. Som möttes av en lika samstämmig tystnad.
– Men, hur många här vet vem Aina Cederblom är?
Lina beskriver äventyraren Aina som en stor förebild som när hon fick nys om henne existens omdefinierade bilden hon hade på åldrande.
Men vem är Aina Cederblom då? Jo, hon reste ensam i en liten motorbåt runt i världen från 1930-talet och framåt och kom under sitt nästan 90-åriga liv att engagera sig för fattiga och utsatta människor i bland annat Finland, Brasilien och Indien, på ett fascinerande sätt.
– Varför är äventyrare synonymt med män, och inte med tanter? Varför har det gjorts massa flashiga filmer om Indiana Jones, men inte en enda om Aina Cederblom?
Lina Thomsgård pratar passionerat och varierar underhållande berättelser med bottenlöst sorgliga livsöden. Alla är kvinnor som på olika sätt varit betydande, men trots det "glömts bort", i historieskrivningen.
Föreläsningen har sin bakgrund i antologin "En annan framtid: : om Barumskvinnan, Mama Masika och 49 andra personer alla bör känna till", som Lina Thomsgård sammanställde. I boken kontaktade hon 51 av Sveriges bästa skribenter som alla skrev om en kvinna vars livsöde de anser bör vara allmän kännedom. Bland dessa uppmärksammas bland annat Muriel Siebert, Nettie Honeyball, Mama Masika och Harriet Tubman lite extra under föreläsningens gång.
Den första historien som uppmärksammas har hela 9 000 år gamla anor.
Det var nämligen ålder på det skelett som hittades i nordöstra Skåne på 30-talet. Då skelettfyndet var omringat av vapen utgick man till att börja med från att det rörde sig om en mäktig manlig krigare som stupat i strid. I slutet av 70-talet upptäckte man att bäckenbenet avslöjade att skelettet tillhörde en kvinna, och fyndet fick namnet Barumskvinnan. Direkt började historien skrivas om.
– Då tvärvände man och utgick istället från att det var ett litet hjälplöst offer man hittat.
Föreläsningen är inte endast ett tidsdokument om en gammal svunnen tid när allt var uselt. Ett stort fokus läggs på vilka problem vi står inför idag. Något som bland annat exemplifieras med underrepresentation av kvinnor i medier, filmer och historieundervisning.
Lina Thomsgård är, bland mycket annat, pr-konsult, programledare och kulturproducent. Hon har bland annat grundat och drivit projektet Rättviseförmedlingen samt Stockholms Kvinnohistoriska museum.
Lina Thomsgård hoppas att föreläsningen har sått ett frö hos Linköpingspubliken.
– Mitt mål är alltid att jag ska kunna väcka nyfikenhet i kombination med lite ilska och inspiration. Att man märker att det finns så mycket att upptäcka. Det finns så mycket att leta efter och berätta om. Om jag lyckas få de underbara som kom ikväll att ställa lite fler frågor om kvinnorna i historien så kommer det betyda jättemycket.
– Men det är ju också så att jämställdhetsfrågan aldrig tar slut. Så fort man känner, "nu har vi det bra, nu är relationen jämställd och lönen lika här för mig". Det finns så mycket kvar att prata om och bli förbannad för.