Ariana Stoenescu forskar kring typografi och politik. Hon har flera exempel på hur regimen styrde dagstidningar i Rumänien och Moldavien under kommunisttiden.
– Jag har många exempel på hur typografin förmedlar makt. Och tänk själv vilka skilda intryck du skulle få om du fick en regeringsförklaring eller meddelande från en myndighet i frakturstil – eller satt i Comic Sans, säger hon.
Frakturstil, som även på senare tid signalerat kopplingar till nazitiden, var flitigt använd i Tyskland men även i Sverige i början av 1900-talet. Men för den som inte tränat på att läsa de smala, spetsiga bokstäverna, är läsbarheten låg.
– Texten är svår att avkoda om man inte är van. När Hitler mötte tidningsredaktörer i de ockuperade länderna insåg han problemet, säger Ariana Stoenescu. Därefter förbjöds frakturstilen 1941.
Det är en markering vad typografin betyder.
Hon berättar vidare om sitt forskningsprojekt. Ett område rör Rumänien, som Ariana Stoenescu kom som politisk flykting från under slutet av 1980-talet.
– I republiken Moldavien var rumänskan det gemensamma språket. Rumänska använder det latinska alfabetet. Men 1920 kom ett påbud från Sovjetunionen att man bara fick skriva rumänska med kyrilliska bokstäver. Det påbudet gällde till 1990.
Effekten blev att ingen undervisning bedrevs med det latinska alfabetet, utan bara det kyrilliska. Det underlättade för rysktalande att förstå rumänska, men för alla andra var det jättesvårt att läsa texten och förstå budskapen.
Efter 1990 har det latinska alfabetet återkommit.
Ett annat fall gäller Rumänien, där en annan taktik användes. I meddelanden från kommunistpartiet och i dagstidningar fick endast sans serif-stilar användas, alltså raka stilar med faktakänsla.
– Det var ett led i uniformiseringen av dagspressen, säger Ariana Stoenescu.
Hon berättar också om att alla som ägde en skrivmaskin var tvungna att registrera skrivprov hos polisen, så att alla maskinskrivna texter skulle gå att spåra.
Det är svårt att mäta exakt vilket intryck typografin har på vår kognitionsförmåga. Men Ariana vet hur hon själv reagerade när hon kom till Sverige:
– I Rumänien var brödtexten i alla tidningar satt i raka sans serif-stilar. När jag såg svenska tidningar upplevde jag dem som mer skönlitterära.
– Jag hörde en gång en anekdot från en typograf om att regeringen samlade in alla serif-stilar, som en gest till tidningarna.
En annan sak hon noterar i samband med den nu aktuella utställningen är genusfrågan inom den typografiska historien:
– Det är intressant hur många män det finns, och hur få kvinnor.