För hundra år sedan upprättades en dansbana mitt ute i kulturreservatet Öna utanför Nykil. Mannen som byggde den hette Verner "Mosen" Ahnberg och han hade stora förhoppningar om att dansbanan skulle liva upp bygden och locka dit ungdomar. Men projektet blev ett misslyckande - det blev inte mycket till dans ute i skogen.
För tre år sedan nådde historien om dansbanan ett gäng Östgötakonstnärer som bestämde sig för att försöka bygga upp dansbanan på nytt. I Ahnbergs anda ville man skapa en obestämd "dåtids-estetik" ute i obygden och göra det enkla lyxigt. Förhoppningar var lika stora som Ahnbergs– och så även misslyckandet. När "dekadansbanan", som projektet kallades, skulle invigas 2020 rasade en pandemi och folkmassorna som de sett framför sig uteblev.
– Vi kände att fiaskot upprepade sig, säger Rasmus Sköld.
Denna sommaren har det varit tredje gången gillt. På Östergötlands museum har konstnärerna Mattias Hofvendahl, Aldís Ellertsdóttir Hoff, Anx Kupiainen, Rasmus Sköld och Jennifer Spångerud väckt liv i konstprojektet. I en av salarna har de byggt upp dansbanan och haft en utställning som beskrivs som en blandning av bildkonst och performancekonst. Och den här gången har man till slut lyckats.
– Både vi och Verner fick en revansch, säger Rasmus.
Under lördagen avrundas det sekellånga projektet med en storslagen utvigning på östergötlands museum. Det blir livemusik, dans, korv och ett något kryptiskt inslag som konstnärerna kallar för aktionsförrättare, inte att blanda ihop med auktionsförrättare, där man kan ta del av olika konstaktioner.