Det är en av de stora tragedierna i svensk arbetarhistoria, dessutom totalt bortglömd. Det allra mest förfärliga är inte att svenska lantbrukare i mitten av 50-talet slaktade en halv miljon arbetshästar och köpte traktorer för pengarna. Detta är i stället historien om ”ersättarna” vid namn Volvo, Bolinder Munktell (en föråldrad bastard i ”british racing-grönt”) och engelska Ferguson. Den sistnämnda var låg, bred, grå och hade hydraulik. Volvo kontrade med fler hästkrafter, Ferrari-rött, kortare hjulbas och fick till ett högre, snabbare men rangligare arbetsfordon.
På en Volvo var man lite närmare himlen. Man satt högre upp, utblicken över ens marker var bättre från den hårda metalltronen mellan de jättelika räfflade bakhjulen men tronen och traktorerna välte. Enbart mellan 1957 och 1960 klämdes 25 människor ihjäl under vältande traktorer, antalet lemlästade och handikappade okänt.
Riksdagen ”akutantog” en lag om säkerhetsbåge på traktorer, ett tak till skydd men även ett hinder för den blick som i generationer haft värsta kollen på väderleken.
I dag hyr markägaren in komforttrygga traktorproffs som styr sina datamaskiner med joystick och pekskärm.
Bland annat därför är den nyligen uppdaterade permanenta traktorutställningen på Odalmannens museum, ”Traktormakt” en angelägenhet för alla.
För de står där i ladugården, likt hästar i sina spiltor drygt 20 väldiga traktor tätt parkerade och väntar. Alla körklara, alla med oljetråg under motorn ifall de skulle läcka lite olja – sånt motorer gärna gjorde förr. Det finns till och med en "fototraktor" (en Case, ingen Volvo) som du kan hoppa upp i och känna det skålade kalla stålet mot baken och lägga händerna runt den stora, tunna rattkransen av svart bakelit.
Förändringarna är väldeliga och ändå inte, som om åkerjorden hade vänts inför våra urbana och ganska okunniga 2000-talsögon. Väggarna är nu kritvita, ljuset bättre, pedagogiska planscher med lättförståeliga förklaringar hänger överallt liksom de viktigaste och skönt nördiga uppgifterna om varje enskilt fordon. Du kan slå dig ned i en fåtöljgrupp och läsa det glassiga magasinet ”Traktor Power”. Du kan lyssna till lantarbetares åldrade vittnesmål, som till exempel den om kvinnans plats på fälten: hon fick inte köra traktorn utan tvingades i stället ligga på alla fyra och gallra rovor under kalla, fuktiga novemberdagar – alla de där ”plockejobben” vi i dag hyr in tillfälliga gästarbetare till.
I en liten, liten rustik filmsal visas gamla, obskyra LRF- och Sol Filmsproducerade klassiker som ”Med kunskap och redskap” från 1946 och andra lätt hoppiga överexponerade färgfilmer av svensk sommar och väjande fullmogna vetefält som skördas. Det kan inte bli mer harmoniskt svenskt och trygg än så här…
Odalmannens museum på Valla gård är öppet dagligen kl 10–17 fram till 20 augusti. Därefter trängre öppettider.