Paul McCartney berättar i sin självbiografi ”Many years from now” hur han väcktes en morgon av en efterhängsen melodi. Han nynnade den för sina vänner, som bedyrade att de inte hört den tidigare. Några månader senare kände hela världen till hans låt, The Beatles största hit ”Yesterday”.
Lisa Ekdahl skrattar, hon har också hört storyn och själv varit med om att drömma fram sånger. Senast gällde det låten ”I’ll be around”, ett utropstecken på förra albumet ”Give me that slow knowing smile”. För övrigt hennes första album på nio år med engelska texter.
– Det är kanske därför den är en av mina favoritlåtar, den har en sådär härligt klistrig refräng, som publiken snabbt lär sig. Men visst känns det lite konstigt innan man säkert vet om låten redan finns.
Hon älskar kontakten med sin publik, men att slappa halva dagen i en turnébuss är inte riktigt hennes grej. Just den här resdagen när vi hörs på telefon är hon dock helnöjd med ett fynd i musikaffären.
–Jag kom över en mellotron, (ett elektroniskt klaviaturinstrument) som vi ska överraska vår keyboardspelare Thomas Hallonsten med. Jag älskar sköna, mjuka sounds som mellotronens. Förhoppningen är ju att han vill spela på den under konserten.
Om Lisa är förtegen med att berätta om sitt privatliv så är hon desto mer öppen för att snacka om musiken. Det kreativa klimat som då och då bara flyter på.
– Jag är den sortens musiker som vill vara med i hela den kreativa processen. Det är alltid lika fascinerande att få uppleva det där magiska ögonblicket, när låten för första gången träder fram.
Säger hon för att i nästa sekund ta ett kliv tillbaka och sucka:
– Äh, det där är svårt att klä i ord. Jag gillar att jobba i studion, helt enkelt.
Vad inspirerar dig?
– I första hand olika sorters musik, gärna från Brasilien. Det är lite motsägelsefullt eftersom jag då inte förstår språket. Jag är normalt väldigt textintresserad. På nya plattan finns låten ”Sing & Dance”, den låter ju rätt brasiliansk, eller hur?
Vad gillar du bäst? Singlar eller album?
– Njae, jag är nog mest en albumtjej. Jag försöker få till det så att varje album håller ihop.
Har du några förebilder?
– Nej, inte direkt. Men jag är glad över att Emmylou Harris får Polarpriset. Hon är skicklig på just det, att få albumen att hålla ihop. Tydligast hörs det väl på fantastiska ”Wrecking ball” som hon spelade in med Daniel Lanois. På senare år har hon samarbetat med countryartisten Rodney Crowell och det samarbetet håller ihop det med, fast hon sjunger helt annorlunda här. Hon har god smak, helt enkelt.
Att byta språk är också ett sätt att förnya sig. Lisa Ekdahl sjunger på svenska, engelska, franska och spanska. Hennes senaste album är engelskspråkiga ”Look to your own heart”. En bitvis glest orkestrerad inspelning där Lisas personliga röst framkallar många skilda bilder och drömlika filmsekvenser.
– För mig är som sagt texterna minst lika viktiga som musiken. Jag tror att det mesta funkar bra på scenen, bara man gör det med övertygelse. Då spelar det mindre roll om man sitter inför 20 personer på en pub i Edinburgh eller inför ett fullsatt konserthus i Sevilla. Det kan vara nervöst innan man kommer i gång, men det släpper oftast efter ett par låtar.
Du gör som många av dina kollegor, du har börjat nynna dina melodier som mellanspel. Hur blev nynnandet en trend?
– Är det verkligen en trend? Vilka nynnar mer än jag?
Sofia Karlsson, Ebba Forsberg, Sofie Zelmani, Sara Isaksson för att nämna några
– Ja men du, det är kanske är ett jättebra sätt att föra fram en intim och nära musiksekvens. Jag tycker det är fint att nynna, lite försiktigt så där för sig själv när man står och diskar eller skär upp tomater.