Alla karaktärer som Camilo Ge Bresky gestaltar är kvinnor, förutom en.
Inställda fester, vandringskängor, onlinedejting och samhörighet. Arbetslöshet, ensamhet, tristess och död. I soppteatern Coronasoppa möts publiken av många olika vinklar på pandemin.
Camilo Ge Bresky gestaltar dem alla i ett skiftande tempo. Ibland ligger han på golvet och pratar sakta. En annan gång framförs berättelsen ackompanjerad med snabb steppdans. Han förmedlar en stark känsla bara genom att sjunga Elton Johns "Your song".
Det är en känslofylld föreställning som lunchgästerna bjuds på. America Vera-Zavala står för manus och regi. Hon har bett folk skicka in sina upplevelser av pandemin.
– Jag tänkte att folk har varit med om så himla mycket. Den här längtan till att det ska vara över kan komma att förminska det som många har varit med om, säger America.
Att framträda med andra människors berättelser har varit en ärofylld utmaning för Camilo Ge Bresky. Särskilt när teatern i måndags hade en förhandsvisning för alla dem som har delat med sig av sitt liv.
– Det var svårt, det ska jag erkänna. Det var svårt att behålla den lilla distansen som man kan ha ibland från scenen. Nu fanns det ingen distans. Jag var ditt sorgligaste år och jag gav det till dig. Jag kunde se i deras ögon när just deras historia kom. Jag kunde ibland se hur vissa ryckte till av minnet som slog. Det var jättesvårt, men också helt fantastiskt.
Efteråt fick Camilo chans att möta och krama de som delat med sig. Det är ett minne för livet berättar han.
– Det var helt otroligt. De grät så mycket, de skrattade och de var nöjda. Jag var nervös, men alla var så tacksamma, säger America.
I en av karaktärerna får vi följa med när en kvinna chattar på en dejtingsida online.
Hon har velat lyfta fram historier som kanske inte hörts så mycket. Förutom död och sjukdom så har många drabbats av arbetslöshet, oro för jobb och att bli varslad.
– Det är väldigt vanliga coronahistorier, samtidigt som det är väldigt dramatiskt. Som att ens man kommer in till samma ställe på sjukhuset som man själv precis har skrivits ut från och han dör 25 dagar senare. Ensamheten när ens mamma går bort. Oron för att dö, som en ganska ung kvinna hade när hon var hemma med postcovid. Det har varit fint att folk har öppnat sig och berättat så osminkat.
Soppteatern sätts upp i Linköping denna vecka onsdag, torsdag och fredag. Nästa vecka går den i Norrköping under samma dagar.