"Man får böja på knäna lite, han var ju så lång!" säger Henrik Dorsin som berättade om sitt möte med Tages vän Hasse Alfredson. "Han var också lång, vilket säger något om hur lång Tage var!"
Det har hänt en del sedan Per Henrik Dorsin såg dagens ljus på Lidingö för snart 45 år sedan. Debuten som statist i tonårsdramat "Vinterviken" gick väl tämligen obemärkt förbi. Men sedan dess har han roat som få som motor i humorgruppen Grotesco med nutida klassiker som "Flyktingkrisen" och "Näradöden-revyn". Eller som den odräglige Ove i "Solsidan" och "Kontoret". Med mycket mera.
Och i lördags tog Henrik Dorsin emot Tage Danielsson-priset i samband med Humanistdygnet i Linköping.
I veckan fick Corren en rolig halvtimme med komikern, skådespelaren och teaterägaren via telefon.
Författaren, regissören, skådespelaren, komikern och Linköpingssonen Tage Danielsson rycktes bort alldeles för tidigt, endast 57 år gammal. Sedan 1987 delar Linköpings kommun vartannat år ut priset till Tage Danielssons minne. Det allra första gick till hans trogna parhäst Hasse Alfredson.
Vi börjar med en klassisk sportfråga: Hur känns det?
– Det känns hedrande att få det här priset eftersom jag ser upp till Tage Danielsson väldigt mycket. Jag blir på gränsen till mallig.
Vad har Tage betytt för dig?
– Allt, skulle jag nästan säga. Det är hans fel att jag gör det jag gör. Redan som liten var det hans och Hasses revyer som gjorde att jag inte kunnat släppa tanken på att hålla på med det här. Allt började med att mormor och morfar hade "Dubbelgöken" på LP, den måste ha varit nypressad då. Jag brukade lyssna på den när de vuxna satt och fikade i rummet bredvid.
Har du någon Tage-favorit?
– Det varierar från dag till dag. Men eftersom du intervjuar mig dagen efter valet säger jag "En glad amatör".
Ser du några arvtagare till Hasse och Tage på den svenska humorscenen?
– Det är få som har det breda spektra som de hade. Jonas Gardell är en opinionsbildare och debattör precis som Hasse och Tage var. Jag vet att en underhållningshäst som Pär Andersson har Hasse och Tage som husgudar. Och Filip och Fredrik har en del av samma kemi mellan två personer som de hade. Men det är få som har Hasse och Tages totala multikompetens. Claes Eriksson är väl den som kommer närmast av de nu levande.
Det är som sagt dagen efter valet. Vad tror du Tage hade sagt om den politiska situationen i dagens Sverige?
– Jag tror att han skulle ha varit förtvivlad över att klimatfrågan inte hamnat högre upp på agendan. Det tror jag hade varit hans stora käpphäst om han levat i dag. Först hade han nog varit ganska bedrövad – sedan skulle han ha satt sig ner och tänkt ut något snillrikt kring det.
Vad är dina egna tankar kring valet?
– Det är beklämmande att man ser så tydligt att Sverige är ett delat land. Polariseringen skär som ett sår genom hela samhället. Det har lett till att människor är på sin vakt. När man jobbar med humor som jag upplever jag att det finns en lättkränkthet på alla sidor. "Jag har rätt till min åsikt. Jag är ingen sämre människa för att jag tycker så här eller jag är en bättre människa för att jag tycker så här. Hur kan du driva med det? Förstår du inte att folk blir ledsna?" Det klimatet tycker jag är sorgligt. Och valet är ett lackmuspapper på allt det.
Har det blivit värre?
– Jag upplever att det fanns en större anständighet förr. Men jag är ju också rädd för att låta som en grinig gammal gubbe – för det är vad jag är på väg att bli. Jag kan sakna anständighet och förståelse. Tonläget är så högt i dag. Politik ska vara tråkigt, tycker jag.
"Han har två slipsar", noterade Henrik Dorsin vid en närmare inspektion av Tages staty vid Vasavägen. Samtidigt som Dorsin fick ta emot 2022 års pris fick Liv Strömquist ta emot Tage Danielsson-priset för år 2020, som inte kunnat delas ut förrän nu på grund av pandemin.
Tråkig kan man inte beskylla Henrik Dorsin för att vara. Men det finns de som genom åren haft lättare att hålla sig för skratt. Som den ryske ambassadören som protesterade högljutt över den Rysslandsbild han ansåg att Grotesco förmedlade i "Tingaling" i pausunderhållningen i Melodifestivalen 2009. Eller de som satte trivseltéet i vrångstrupen när de hörde "Bögarnas fel" i "Allsång på Skansen" två år senare.
Nu kommer du till Linköping för att ta emot stadens store son pris. Har du några känslor för Linköping eller är det bara en stad på en slätt?
– Jag har nog varit mer i Linköping än i de flesta andra mellanstora svenska städer. Min svärmor är därifrån och på min fru Hannas sida har de haft ett sommarställe i Bestorp. Så jag har åkt in och handlat en hel del i Linköping. Man brukade göra det när man fick panik när hela släkten var samlad. Norins Ost är en höjdare!
Niklas Nåbo (S), vice ordförande i kultur- och fritidsnämnden, passade på att ta en selfie med pristagaren.
Den 7 oktober har Guldpalmsvinnaren Ruben Östlunds film "Triangle of Sadness" Sverigepremiär på bio. Filmen är en satir om modevärlden och de överrika. Henrik Dorsin spelar en av de superrika som kliver ombord på en lyxkryssare där Hollywoodstjärnan Woody Harrelson gestaltar den excentriske kaptenen.
Henrik Dorsin är med i Ruben Östlunds film "Triangle of Sadness" som har premiär på svenska biografer inom kort. "Jag hoppas den får en stor publik och att folk inte skräms bort för att den skulle vara för svår – för det är den inte", säger Dorsin.
Jag såg någon rubrik om att du tyckte att Ruben Östlund är "en jobbig jävel". På vilket sätt?
– Ja, ja. Det är lite jargong där. Jag vet att han går igång på det... Det var roligt, givande och emellanåt jättejobbigt att jobba med honom. Men de goda sidorna överväger de tuffa. Han daltar inte med en. Och som skådespelare eller kändis är du van att bli daltad med. Det kan bli ett ganska tufft uppvaknande. Jag kan tycka att det kan behövas lite både och, lite dalt och lite hårda tag.
– Ruben är som en forskare i mänskligt beteende. Så en del av hans metod, som kan vara mycket krävande, är att försöka återskapa en situation som blir så verklig som möjligt medan kameran rullar. Han gör många tagningar för att på så sätt nöta ner ens motstånd och förmåga att försöka tänka i förväg.
Har du sett slutresultatet?
– Ja, jag såg den på premiären i Cannes. Och jag tycker filmen är väldigt rolig. Jag hoppas den får en stor publik och att folk inte skräms bort för att den skulle vara "art house" eller för svår – för det är den inte.
Pandemirestriktionerna ställde till det under inspelningen av "Triangle of Sadness". Efter visst besvär kunde Hollywood-stjärnan Woody Harrelson (till höger) komma till Trollhättan. "Han var jättetrevlig. Och när man jobbar så jobbar man. Det är inte annorlunda än att spela mot Felix Herngren", säger Henrik Dorsin.
Och hur var det att spela mot Woody Harrelson?
– Han var jättetrevlig. Och när man jobbar så jobbar man. Det är inte annorlunda än att spela mot Felix Herngren. Men alla var så nervösa. Det var ju under pandemin. Först släpptes han inte ut ur USA eller om det var Sverige som inte släppte in honom. Vi fick börja filma utan Woody vilket var en stor besvikelse för alla. Sedan kom han ändå till Trollhättan och jag har väl 2–3 scener mot honom.
– Men de här Hollywoodstjärnorna är ju det närmaste vi kommer de olympiska gudarna i dag. De lever på en annan planet. Vad ska man prata om när det inte är tagning? "På min ranch odlar jag hampa." Eller vad? Man kommer från så olika världar.
Inget avslappat fikasnack där?
– Nej, han hade typ sitt eget fika. Han är väldigt noga med att allt ska vara organiskt, allt från kläder till käk. När man är superrik har man ju råd att ha de preferenserna. Vi andra satt och slafsade i oss Sodexo medan han hade en egen kock som stod och fräste på nån aubergine eller nåt.
Filminspelning under pandemin måste ha varit utmanande?
– Ja. Och det var också väldigt speciellt att filmen har en lång sekvens som innehåller mycket kroppsvätskor i olika former. Man är jätterädd att få grejer på sig eftersom det är pandemi och samtidigt är det mängder av fejkspyor som flyger fram och tillbaka. Det var en stissig situation med mycket handsprit – inte bara på händerna utan överallt.
Sedan 2014 är Henrik Dorsin med och driver Scalatetern där bland annat Grotesco-gänget spelat och där Dorsin varit berättaren i "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton".
Sedan 2014 är Henrik Dorsin med och driver Scalateatern i Stockholm. Tillsammans med barndomskompisen och Grotesco-kollegan Michael Lindgren väckte han 2020 liv i teaterns revytraditioner genom att sätta upp "Scalarevyn" med en rad namnkunniga svenska skådespelare i ensemblen. De hann ge tre föreställningar. Sedan slog pandemin till med full kraft.
– Jag får lite ont i magen när jag tänker tillbaka på den tiden. Det värsta var osäkerheten över om det överhuvudtaget skulle gå att göra något live på scen igen. Det var inte bara frågan om när restriktionerna skulle hävas, man undrade också om publiken skulle komma tillbaka och vara beredd att lägga en dyr peng för att gå på teater och konsert eller tänka "det här kan jag få hemma på tv".
Hur blev det?
– Vi fick ganska tidigt spela för en begränsad publik. Vi insåg att vi inte skulle tjäna några pengar men kanske gå plus minus noll och kunna sätta alla vi anställt i arbete. Det var ju värt nåt och det hjälpte till att göra revyn till en riktig succé när restriktionerna hävdes och vi fick ta in fullt med publik i salongen igen.
Ovissheten under pandemitiden utnyttjade revygänget till att göra en liten komisk pärla i flera delar för SVT.
– "Premiärdatum oklart" måste ha fått det snabbaste produktionsbeslutet i SVT:s historia. Micke Lindgren gick upp till SVT och sa "vi kan börja filma i morrn, ge oss en budget". SVT brukar sitta och planera typ vad de ska sända hösten -25. Men tack vare pandemin gick det så snabbt att få till det och att få ut det. Det gjorde att vi kunde vara väldigt aktuella. Och det tror jag att SVT har lärt sig av också. Micke jobbar för flera satirprogram på SVT och där är det mycket snabbare till beslut nu.
– Överhuvudtaget har framförhållningen blivit betydligt kortare efter pandemin. Det betyder att måste man ha is i magen för att våga göra någonting. Eller ha jävligt många följare på Instagram så att man bara kan lägga ut att "jag ska göra en show" och så säljer man slut arenor.
Har du det?
– Nej. Jag har ett Instagramkonto för att kunna titta på vad mina barn gör. Jag tror jag följer nio och har tolv följare.
Henrik Dorsin delade med sig av några anekdoter om Hasse och Tage vid prisutdelningen vid Tages plats vid Vasavägen i Linköping.
Tage Danielsson-året är inte slut för Henrik Dorsin efter lördagens prisceremoni. Senare i höst, från slutet av oktober till precis innan jul, sätts Tage-sagan "Karl-Bertil Jonssons julafton" med Dorsin som berättare upp – igen. 2018 spelades den på Scala. Nu är spelplatsen gamla Filadelfia-kyrkan i Stockholm.
– Tanken var redan från början att vi skulle göra den till något årligt återkommande. Karl-Bertil är väl det närmaste en Christmas carol vi har i Sverige. Vi valde Filadelfia för att den tar in en större publik. Scala är lite för litet. Det hade krävts att vi spelat 2–3 föreställningar om dagen fram till i slutet av januari för att få det att funka. Och då är det inte så mycket julkänsla kvar. Granen börjar lukta lite illa efter tjugondag Knut.
Det var i Grotesco-gänget Henrik Dorsin fick sitt stora publika genombrott. Nu är det dock fem år sedan gruppen gjorde något tillsammans. "Vi finns i allra högsta grad – men vi gör bara ingenting", slår Dorsin fast.
Grotesco då. Är det ett avslutat kapitel?
– Om det kommer en bra idé kan det bli nåt. Men det är svårt att få alla att gå åt samma håll och vilja samma sak. Nån vill göra en scenföreställning. Nån vill regissera en film. Nån vill fortsätta gör det vi gjort tidigare och bara göra en tv-serie. Nån vill göra schampo. Folk har väldigt olika agendor. Men det är absolut inte ett avslutat kapitel. Vi finns i allra högsta grad – men vi gör bara ingenting.
Henrik Dorsin tog emot blommor vid en liten ceremoni vid Tage Danielssons plats i Linköping på lördagen.
För den breda publiken är Henrik Dorsin förmodligen mest känd som Ove Sundberg, grannen från helvetet i Felix Herngrens tittarsuccé "Solsidan" på TV4.
Exakt hur trött är du på att människor kommer fram och säger "Tjenare mannen" och frågar när det kommer nya avsnitt av "Solsidan"?
– En period var det mycket sånt och då var jag trött på det. Men nu är jag glad. För då känner jag att jag åtminstone är relevant. Så jag tjenar tillbaka. Det skulle jag inte ha gjort för några år sedan. Och det kommer en ny säsong nästa år – säsong åtta. Om allt går som det ska är det den sista.
Det är svårt att tro när man ser dig, men jag har läst att du lider av scenskräck eller åtminstone prestationsångest.
– Det kan bli någon sorts scenskräck. Jag vill ha kontroll över det jag gör. Nu är det nej tack direkt till galor, företagsgig och engångsuppträdanden som till exempel "Allsång på Skansen" eller "Bingolotto". Det innebär ett inkomstbortfall för man kan göra sig en rejäl hacka på sånt. Men tar mer energi än vad det ger. Jag vill ha roligt. Jag går och oroar mig för mycket över prestationen, att det ska bli bra och att jag inte ska ha kontroll. Jag kan bli nervös även när jag gör en scenföreställning men där repar man under en förhoppningsvis lång tid och får in en rutin på ett annat sätt. Nu är jag naturligtvis jättenervös för att Linköpings kommun sagt att jag ska gå upp och prata i 20 minuter och tacka för priset när jag kommer till Linköping. Men det måste jag ju göra – för Tages skull och för att jag är så hedrad.
Henrik Dorsins yngre bror Mikael har varit professionell fotbollsspelare. Det har inte Henrik varit. "Han är mycket roligare än vad jag är bra på att spela fotboll", säger storebror Dorsin.
Jag tänkte sluta som jag började, med en sportfråga. Din yngre bror Mikael var professionell fotbollsspelare. Var hamnade dina fotbollsgener?
– I garderoben, höll jag på att säga. Det är lätt att tänka sig en storebror som är jättebra på fotboll, vilket gör att lillebror i stället börjar apa sig och försöka vara rolig. Men här är det tvärtom. Så jag tänker att det är för att jag höll på att apa mig som han tänkte att han fick bli fotbollsspelare i stället. En avsaknad av apgener hos honom helt enkelt. Fast det är inte riktigt sant heller för han är mycket roligare än vad jag är bra på att spela fotboll, avslutar Henrik Dorsin, stolt mottagare av Linköpings kommuns pris till Tage Danielssons minne 2022.