Som vanligt fanns det möjlighet att följa tillkännagivandet av årets litteraturpris på stadsbiblioteket. En tv stod placerad på scenen längts in i bokhallen, och en liten skara intresserade läsare hade bänkat sig på behörig coronadistans från varandra för att höra Mats Malm berätta vem som är årets vinnare.
Några större applåder eller äntligen-rop blev det inte för Louise Glück.
– Roligt att det är en kvinna, men tråkigt att det inte var någon av dem jag hoppats på, tycker bibliotekarien Britta Lodén, som gärna hade sett att Jamaica Kincaid, Maryse Condé eller allra helst personliga favoriten Chimamanda Ngozi Adichie fått priset.
Medan hon kommenterar Akademiens val dyker en ung låntagare upp och frågar efter Louise Glück.
– Min pappa bad mig gå hit och låna en bok av den som vann Nobelpriset, berättar Svea Gustafsson, elva år.
Hon tycker själv rätt bra om att läsa, säger hon, och försvinner sedan med halva bibliotekets sortiment av Louise Glück: en bok.
I bokhandeln är det ingen rusning efter årets pristagare. När Corren kommer till Akademibokhandeln på Nygatan syns inte en enda kund i butiken. Och utbudet av Glück är klent.
– Vi har inget av henne, det blir säkert en snabbupptryckning från förlaget, säger Leif Löfquist.
Att det blev en poet i år innebär att det knappast blir någon försäljningssuccé, säger han.
Akademibokhandeln på Storgatan har inte heller någon Glück att sälja. Men Johan Bind som står i kassan tycker inte att Akademiens val nödvändigtvis är en besvikelse, med förra årets Peter Handke-debatt i färskt minne.
– Det här var inget politiskt val, man får vara glad för det lilla, säger han.