Utställningen i Hemslöjdsgalleriet i Linköping tar avstamp i året som gått: på en gång händelserikt och väldigt händelsefattigt.
– Det är olika personliga upplevelser som tagit sin form i de här vävarna, säger Miriam Parkman.
De flesta verken är mer eller mindre tvådimensionella. Arianna E Funks trasväv är annorlunda, den har armar som omfamnar varandra i färgglada knutar.
– När jag gjorde det här tänkte jag på en anhörig som börjar förlora minnet, och hur de enklaste processer, som att knyta en knut, blir svåra, börjar hon berätta. Sedan kommer tårarna.
Hennes kollega Miriam Parkman visar ett självporträtt, som berättar om både lycka och motgång, separation och frihet.
– Det vi gör är väldigt olika, även om det är samma teknik i grunden, säger hon.
Båda ingår i gruppen Studio Supersju som består av sex vävare. De kommer från olika håll i landet, och har gått på olika skolor – Textilhögskolan i Borås, Handarbetets Vänner och Konstfack – men har sin bas i Stockholm.
– Det är kul att känna att man är kollegor och inte konkurrenter. Vi åker på samma våg och hjälper varandra, säger Miriam Parkman.
Ingen av dem är från Östergötland, men alla är glada att få visa upp vad de gör i Hemslöjdsgalleriet.
– Det finns en ganska trist bild av vävning, och okunnig. Det är viktigt att lyfta fram hantverket som är högst aktuellt, samtida och framtida, säger Miriam Parkman.
Utställningen visas till 27 mars.